Sexualisering

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Marknadsföring av Jägermeister, 2006.
Sexualisering av män i Berlin 2006.
Bikini Car Wash Coupon, 2014.

Sexualisering är framhävandet av sexualiteten hos något,[1] göra sexuell, ge sexuell prägel åt något,[2] eller att betrakta någots sexuella karaktär eller kvalitet och bli medveten om dess sexualitet. Europaparlamentet har framhållit att:

Sexualisering bör inte förväxlas med begreppet mänsklig sexualitet, som är en naturlig del av människans utveckling och en faktor som stimulerar till att etablera positiva och sunda relationer med andra människor. Sexualiteten formas av biologiska och psykologiska, men även samhälleliga och kulturella faktorer. Därför är den miljö som individen växer upp i så viktig. Barn och ungdomar som uppfostras i en kultur som präglas av sexualisering stöter på innehåll som de inte är intellektuellt eller känslomässigt redo att hantera.[3]

Ordet sexualisering uppfattas ofta negativt, ingen beskriver att de själva sexualiserar något. Helt avsexualiserade miljöer, utan sexuella tankar och känslor hos människor, är ovanliga. Ordet sexualisering används vanligen då ordets användare störs av eller vill tydliggöra att någon gräns passeras.

Ordet används vanligen som feministiskt term, som psykologisk term eller som term i social- och kulturvetenskaper.

Objektifiering[redigera | redigera wikitext]

Begreppet sexualisering är vanligen kopplat till sexuell objektifiering, där någon eller något betraktas eller behandlas som ett "sexobjekt”. Objektet för sexualiseringen varierar. Det kan vara ”det offentliga rummet”, samhället som helhet, en grupp människor, en individ eller en företeelse.

När en individ sexualiseras kan det antingen göras generellt, genom att personen associeras till ett kollektivs förmenta sexualitet, eller speciellt, genom att något hos personen framhävs som sexuellt.

Forskning[redigera | redigera wikitext]

Sexualisering studeras främst inom social- och kulturvetenskaper, och då inte främst som ett socialt problem, utan bredare kring hur kön och sexualitet blivit mer synliga i media och kultur, exempelvis:

  • diskussionen om sexuella värderingar, metoder och identiteter i media,
  • tillväxten av sexuella medier av alla slag; exempelvis erotik, sexuella självhjälpsböcker och pornografins olika genrer,
  • framväxten av nya former av sexualvanor och sexuella erfarenheter genom den samhällets och teknikens utveckling,
  • synsätt på regler för att definiera och hantera gränser,
  • förekomsten av mediala skandaler, kontroverser och panik kring genus och kön.

Sexualisering av kvinnor[redigera | redigera wikitext]

Begreppen sexualisering och sexuell objektifiering, i synnerhet av kvinnor, är en viktig idé i feministisk teori och psykologiska teorier som härrör från feminismen.[4]

Grundläggande för könsmaktsordningens idé är synen på kvinnan som sexuellt objekt snarare än som subjekt eftersom kvinnan föder barnen. Under graviditet och amning är kvinnan och barnet i beroendeställning till mannen. Detta fysiska, psykiska, sociala och ekonomiska beroende är faktiskt och oberoende av vem som är far till barnet. Vetskap om faderskapet kräver kontroll över kvinnans hela sexualitet. Att fadern förnekar faderskap eller definierar barnet som oäkta är långsiktigt allvarligt för kvinnan och hennes barn, varför kvinnor tidigare ansträngt sig att föda endast inomäktenskapliga barn, genom sitt sätt att leva och vara.

Många menar att män är aktörer i denna sexualisering, andra att moderna kvinnor sexualiserar sig själva som en metod för maktutövning. Andra hävdar att ökad sexuell frihet för kvinnor och homosexuella och bisexuella män har lett till en ökad sexualisering av män.

Sexualisering i media[redigera | redigera wikitext]

I reklam används kroppen, särskilt kvinnokroppen för att sälja resor, mat, hälsoprodukter, underkläder. Man talar om ”the male gaze”, "den manliga blicken", ett uttryck myntat av Laura Mulvey, och att detta allt mer formar den offentliga bilden av kvinnan.

Reklamen framställer flickor och kvinnor som underordnade och passiva, de blir i högre utsträckning än män bekräftade för sitt yttre och i mindre utsträckning för andra egenskaper.[5] I massmedia uppmärksammas rumpchocker, tuttmissar, nakenbilder på (kvinnliga) kändisar och med internets utbredning har en exponering av särskilt kvinnors och flickors kroppar ökat kraftigt.[6][7][8]

Sexualisering av barn[redigera | redigera wikitext]

Unga människor och barn har numera via internet, tv och videospel obegränsad tillgång till erotiserat material som får stor inverkan på deras vardagsliv och utveckling. Dessutom presenteras ett orealistiskt kroppsideal som leder till jämförelser med det egna utseendet, med depressioner, låg självkänsla och ätstörningar som följd.

Sexualiseringen har också noterats i modeindustrins reklam, som låter allt yngre modeller presentera kläder för vuxna, vilket uppmuntrar klädproducenter att skapa kollektioner för flickor med exempelvis stringtrosor, behåar av pushup-typ och bikinis. Rapporter har visat att sexualisering av yngre barn blir allt vanligare i annonser.[3][9][10][11][12] Sedan 1980-talet har även barns kroppar kommit att sexualiseras, flickor sminkar sig allt längre ner i åldrarna och det finns rakningstips för småflickor men även deras nakenhet har kommit att sexualiseras.[13][14]

Sexualisering av nakenhet[redigera | redigera wikitext]

Riksidrottsförbundet skrev i en rapport 2007:

”I början av 2000-talet fanns en allmän politisk oro som rörde den ökade förekomsten av sexualiserade bilder, dels i media och då främst i reklamsammanhang, dels på internet. Man konstaterade att spridningen av sexualiserade bilder motverkade samhällets övriga jämställdhetssträvanden.” [15]

Det har sedan länge ansetts naturligt att vara naken vid bad, i offentliga duschar och i bastur, men otänkbart för de flesta att exempelvis låta sig fotograferas naken i erotiska eller sexuella sammanhang. Efter omkring år 2000 kom det att bli tvärtom för en yngre generation.[16] Nya mobiltelefoner med kamera skapade oro för att bli fotograferad där det tidigare hade varit normalt att vara naken och innebar att alla kunde ”bli sedda av” tiotusentals människor via en selfie. Kroppen kom dessutom att betraktas med en allt mer kritisk blick.[17]

Från omkring 2007 kom feminister att betona rätten att vara topless, så kallad Topfreedom, där män hade denna rätt, exempelvis Gotopless, Bara bröst, Femen och Free the nipple. Gruppen Bara kroppar, bildad 2012 och Julia Skotts bok Kroppspanik, 2013, kritiserade den nya sexualiserade nakenheten och betonade en ”naturlig nakenhet”.[18][19] Enstaka politiker och andra debattörer förde fram värdet av ett mer naturligt förhållningssätt till kropp och nakenhet:[20][21][22][23]

Pornofiering[redigera | redigera wikitext]

En speciell form av sexualisering, har kallats pornofication (eller pornographication), och avser det sätt som den estetik, som tidigare bara var förknippad med pornografi, har blivit en del av populärkulturen. Denna process har Brian McNair beskrivit som "pornographication of mainstream" [24] vilket skapat en "pornosphere", som blivit tillgänglig för en mycket bred målgrupp och tydligt påverkat gränserna mellan det offentliga och det privata.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Nationalencyklopedins ordbok
  2. ^ SAOL
  3. ^ [a b] Förslag till Europaparlamentets resolution om sexualisering av flickor (2012/2047(INI)).
  4. ^ Jenny Dahl, Ungdomar, Internet och Sexualitet. Konstruktioner av kön på ungdomssajten ”Snyggast.se”. 2005.[död länk]
  5. ^ Motion 2007/08:C246 Sexualiseringen av det offentliga rummet.
  6. ^ Hur kan naturlig nakenhet provocera mer än MTV?, 2004.
  7. ^ Lotta Jacobsson & Marie Bengtsson: Reklamens roll i ett genussamhälle - En studie med sexualisering inom media i fokus, Lunds univ., 2007.
  8. ^ Aftonbladet Nu får det vara nog med sexistisk reklam, 2013.
  9. ^ Marika Formgren: Varken behå eller slöja, Axess.
  10. ^ Bikini på småbarn?
  11. ^ SvD Tween, 2014.
  12. ^ Ottar: Emma Lundberg: Sexualiserade flickor säljer, Ottar 2011.
  13. ^ Ulf Bjereld Vår tids paradoxer: Nakenfobi vs. Sexualisering, 2011.
  14. ^ YLE: Nakna barn, 2013.
  15. ^ Sexualiseringen av idrottens offentliga rum, 2007, s. 3.
  16. ^ Sanna Rayman, Gränslös och hårt begränsad sexualmoral, SvD 2014.
  17. ^ Vi är inte vana att se normala, nakna människor.
  18. ^ Bara kroppar.
  19. ^ Kroppsbilder.
  20. ^ Lars Egeland Naturlig nakenhet.
  21. ^ Nirvans tankar.[död länk]
  22. ^ Den nya nakennojjan, 2011.
  23. ^ Jankell i P4 om nakenhet, 2014.
  24. ^ Brian McNair: Porno? Chic!, Routledge, 2013

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]