Seyyed Hossein Borujerdi

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Seyyed Hossein Borujerdi

Seyyed Hossein Borujerdi (persiska: آیت الله العظمی سید حسین طباطبایی بروجردی), född 23 mars 1875, död 30 mars 1961, var en shiitisk marja och den ledande marjan i Iran från omkring 1947 till sin död 1961.[1]

Utbildning[redigera | redigera wikitext]

Borujerdi föddes i mars 1875 i staden Borujerd i provinsen Lorestan i Iran. Hans familj spårade sin härstamning 30 generationer bakåt till Hassan ibn Ali, dotterson till Profeten Muhammed. Vid 11 års ålder började Hossein sin utbildning vid de teologiska skolorna i sin hemstad, under ledning av sin far Sayed Ali. År 1310 (1892-1893) påbörjade han studier vid den teologiska skolan i Isfahan . Efter 10 års studier var han mujtahid, och fortsatte därefter sin studier vid det teologiska seminariet i Najaf.[2] Han specialiserade sig på fiqh och blev så småningom både ayatolla och marja.

Han har haft ett starkt inflytande på andra islamiska lärda som Morteza Motahhari och Hossein-Ali Montazeri.

Borujerdi gav nytt liv åt hawzan i Qom (1364 AH) 1945, som hade varit i nedgång sedan 1937 då Abdolkarim Haeri Yazdi avlidit. När Seyyed Abul Hassan Isfahani dog följande år, blev Ayatollah Borujerdi marja. Enligt irankännaren Roy Mottahedeh var Borujerdi den enda marjan "i den shiamuslimska världen" från 1945-1946 till sin död 1961.[3]

Insatser för islamisk enighet[redigera | redigera wikitext]

Borujerdi var angelägen att knyta kontakter med den islamiska världen bortom Irak och Iran och sände imamer bland annat till Hamburg i Tyskland, Karachi i Pakistan, Medina i Saudiarabien och sände även Musa al-Sadr till Libanon.

Han etablerade också vänskapliga relationer med sunnimuslimen Mahmud Shaltut vid Al-Azhar-moskén i Kairo. Shaltut utfärdade en berömd fatwa som accepterade shiatron som en erkänd del av islam.

Politiska ståndpunkter[redigera | redigera wikitext]

Till skillnad från många präster och världsliga makthavare sägs Borujerdi och Shah Mohammad Reza Pahlavi ha haft hjärtliga och ömsesidigt givande relationer.[4]

Borujerdi trodde på kvietism , d.v.s. tysthet kring statens angelägenheter och utvidgade detta till offentlig tysthet om sådana frågor som Israels behandling av palestinierna, störtandet av Mohammad Mosaddegh och Bagdadpaktens allians med USA och Storbritannien.[5] Man tror att shahen som belöning för detta stöd införde mer religionsundervisning i statliga skolor samt skärpt kontroll av biografer och annan kränkande sekulär underhållning under ashura.

Ayatollah Borujerdi motsatte sig dock "passivt" Pahlavi-regimens jordreformer, som han kallade "agrar förstörelse".[6] Enligt hans uppfattning ledde reformernas beslagtagande av mark till att livet och produktionen på landsbygden stördes och att religiösa institutioner eroderade.

Ruhollah Khomeini, som kom att leda den iranska revolutionen 1979, var elev till Borujerdi och Borujerdi förbjöd honom att delta i politisk verksamhet, ett förbud som upphörde först när Borujerdi avled.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Mottahedeh, Roy, The Mantle of the Prophet: Religion and Politics in Iran, One World, Oxford, 1985, 2000, p.231
  2. ^ Hamid Algar, "Borujerdi, Ayatollah Hajj Agha Hosayn Tabataba'i," Encyclopedia Iranica Online, Available at www.iranica.com
  3. ^ Mottahedeh, The Mantle of the Prophet, (1985, 2000), p.231
  4. ^ Mottahedeh, The Mantle of the Prophet, (1985, 2000), p.230
  5. ^ Mottahedeh, The Mantle of the Prophet, (1985, 2000), p.237-8
  6. ^ Sayyid Husain Borujirdi