Shangdynastin

Från Wikipedia
Shangdynastin
Yindynastin
商朝 Shāngcháo (kinesiska)

ca 1600 f.Kr.–1046 f.Kr.


Shangdynastins ungefärliga utbredning.
Shangdynastins ungefärliga utbredning.
Shangdynastins ungefärliga utbredning.
Huvudstad Bo
(från ca 1600 f.Kr)
Västra Bo
(från ca 1600 f.Kr)
Ao
Xiang
Geng
Bi
Yan
Yin
(från ca 1300 f.Kr)
Mo


Religion Förfädersdyrkan
Schamanism
Statsskick kungadöme
Bildades ca 1600 f. Kr.
 – bildades genom maktövertagande
 – bildades ur Xiadynastin
Upphörde 1046 f.Kr.
 – upphörde genom maktövertagande
 – uppgick i Zhoudynastin
Idag del av Kina Kina

Shangdynastin (商朝; Shāngcháo), eller Yindynastin, var en antik kinesisk bronsåldersdynasti som existerade från runt 1600 f.Kr. till 1046 f.Kr.[1] Dynastin styrdes av mycket vidskepliga kungar från den mytologiska stammen Shang. Dynastin grundades efter att Cheng Tang störtat den föregående Xiadynastin. Dynastin präglades av mycket krig och oroligheter, men även stora tekniska framsteg. Inte minst inom bronsgjutning som hade en guldålder under Shangdynastin. Den långlivade dynastin föll slutligen efter slaget vid Muye då huset Zhou tog makten och bildade Zhoudynastin. Shangdynastin är den äldsta kinesiska dynastin med samtida skriftliga källor.[2]

Historia

Houmuwukärlet från tiden för kung Wen Wu Ding (r. 1112–1102 f.Kr.) Upphittat i Anyang och utställd på Kinas nationalmuseum i Peking.
Fyra baggars quadripod (四羊铜尊) från sen Shangdynasti upphittad i Ningxiang i Hunan. Utställd på Kinas nationalmuseum i Peking.

Stammen Shang har sin mytologiska början från kejsarinnan Jiandi som blev gravid efter att ha svalt ett ägg från en mörk svala och fött Xie, som var förfader till Shangdynastins kungar.[3][4]

Shangfamiljen hade en lång tradition kring Gula floden och stammen växte sig starkare i takt med att Xiadynastin försvagades.[3] Runt år 1600 f.Kr. störtade Shangfamiljens ledare Cheng Tang den regerande kung Jie av Xia under slaget vid Mingtiao.[3] Kung Jie beskrivs enligt klassisk kinesisk tradition som en tyrann för att legitimera maktövertagandet.[5][2]

Tiden under den långa Shangdynastin präglades av ständiga konflikter, krig och allianser med grannfolk såsom lättrörliga nomader från norr och väst.[6] Krigsteknologin utvecklades med t ex skarpa bronssvärd, hillebard och effektivare pilbågar. Under slutet av perioden användes tvåhjuliga stridsvagnar i krigen och Shangdynastin kommenderade styrkor på mer än 5 000 soldater.[7]

Shangdynastin hade ett utvecklat jordbrukssamhälle som var starkt beroende av väder, jakt och grödor.[8] Hirs och vete var viktiga grödor, och konsten att odla ris var känd, men skulle få sin storhetstid senare i den kinesiska historien.[9][10] Uppfödning av hästar, kor, får, grisar och hundar etablerades.[10]

Bronsgjutning utvecklades inom Erligangkulturen[11] och mot slutet av Shangdynastin var bronsgjutningen på en mycket hög nivå med kända exempel som Fyra baggars quadripod och Houmuwukärlet.[10] Järnet var upptäckt men inte särskilt utvecklat. Keramiken, som var föregångare till porslinets, förfinades under perioden.[9] I Henan, Hubei och kring Yangtzefloden tillverkades primitiv blå porslin.[10] Kläder vävdes av linne och silke[9][10] och framsteg gjordes inom mekanik och matematik vilket resulterade i t ex avancerade bevattningssystem.[9]

Shangdynastins guldålder var under tiden för kung Wu Ding (r. 1250–1192 f.Kr.). Wu Ding gjorde många militära kampanjer mot de de omgivande stammarna såsom Tufang (土方) och Guifang (鬼方) vilket resulterade i territoriella erövringar.[10][4] Efter Wu Ding följde flera kungar som prioriterade nöje före stadsaffärer, vilket gjorde att kungamakten blev allt mer isolerad och tidigare underlydande grupper blev självständiga och aggressiva.[9][10]

Shangdynastins sista kung framställdes i vanlig ordning som oerhört grym.[9] Kung Di Xin påstods ägna slutet av sin regeringstid till nöjen, dyra byggnadsprojekt i kombination med att han instiftade omänskliga och hårda straff. Ämbetsmän, och till och med släktingar avrättades. För att finansiera sina utsvävningar höjdes skatter så att folket utarmades.[5] Den allt starkare familjen Zhou i nordöstra delen av landet hade med tiden vuxit sig starka, och 1046 f.Kr. under slaget vid Muye besegrades Shangdynastins styrkor och kung Di Xin begick självmord, varefter Zhoudynastin etablerades.[5][9]

Orakelbensskrift

Orakelben hittade i Yin.
Orakelben från kung Wu Dings regeringstid (r. 1250 f.Kr.–1192 f.Kr.)
Huvudartikel: Orakelbensskrift

Orakelbensskriften var Shangdynastins arkiv av kungliga spådomar. På djurben och sköldpaddsskal ristades frågor in, som sedan besvarades av spåmän baserat på sprickbidningen efter att orakelbenen hettats upp.[12] Texterna på orakelbenen ger detaljerad information om hur Shangdynastins kungar uppfattade och hanterade sin verklighet.[13] Orakelbensskriften representerar det äldsta kända kinesiska skriftspråket och är en del i ursprunget till kinesisk kalligrafi.[14] De första skrifterna på orakelben hittades 1899 i Peking, och spårades senare till Shangdynastins sista huvudstad Yin i Anyang, där en mycket stor mängd orakelben har grävts fram.[15]

På grund av Shangdynastins starka förfädersdyrkan finns de äldre regenterna detaljerat dokumenterade i orakelbensskriften i samband med frågor och spådomar som ställdes till förfäderna. Orakelbensskriften bekräftar till stor del de regentlängder som finns nertecknade i de betydligt senare verken Shiji och Bambuannalerna.[12][4]

Geografi

Karta över den kinesiska Shangdynastins huvudstäder. Den punktmarkerade linjen är Gula flodens lopp under Shangdynastin. Det sträckade området uppe till höger är vattenlinjen vid den aktuella tiden.
Utgrävningsplasen vid Yin, ruinerna av Shangdynstins sista huvudstad, nära dagens Anyang.

Shangdynastin hade sitt säte i de bördiga områdena på Lössplatån kring Gula flodens mellersta lopp.[2] Kärnlandet var dagens Henan och västra Shandong[16] Under 1400-talet f.Kr. expanderades riket till att även innefatta området kring och förbi Yangtzeflodens dalområde,[16] om området kring Weifloden i Shaanxi.[4]

Området som kontrollerades av Shangdynastin var större än det tidigare Xia-riket.[3]

Shangdynastin flyttade sin huvudstad många gånger, ofta på grund av naturkatastrofer.[10] Kung Cheng Tang etablerade två städer i samband med att dynastin bildades; Bo och Västra Bo vid Gula flodens södra strand i dagens Henan.[17] Huvudstaden skulle sedan flyttas flera gånger fram till att kung Pan Geng kring 1300 f.Kr. etablerade Yin (vid dagens Anyang). Från Yin styrdes sedan Shangdynastin i ungefär 250 år.[10]

Traditionen att ofta byta huvudstäder har funnits länge i Shang-kungarnas familj. Under de 13 generationer som förflöt från att Shangdynastin mytologiska förfader Xie grundade stammen Shang, fram till att Shangdynastin grundades hade huvudstaden redan bytts åtta gånger.[18]

Religion

Shangdynastins regenter såg sig mycket beroende av högre makter, och kungarna byggde en del av sin status på dess förbund med gudar och förfäder. De utövade en kombination av förfädersdyrkan och schamanism med mycket offergåvor till de högre makterna, vilket var en vidareutveckling från Xiadynastin.[8] Det himmelska förfäderna kunde dels själva påverka sina levande släckningar, men de var också en viktig länk mot högre gudar.[13][8] Det fanns naturgudar såsom "flodkrafterna", "bergskrafterna" och solen. Mytologiska och verkliga förfäder hade också gudastatus. Över samtliga dessa gudar härskade överguden Di (帝).[19]

Statusen för de olika förfäderna varierade, och de grupperades i olika kluster när de tillbads. Den raka släktlinjen var betydelsefull, och en förfader på den obrutna släktlinjen hade högre status än en kung vars efterträdare inte var hans son.[8][20] Exempel på förfäderkluster är 大示 (’Större förfäder’), 元示 (’Primära förfäder’) och 上示 (’Överordnade förfäder’). Gruppen Större förfäder inkluderar Shang Jia och de fem första regenterna i den raka släcktlinjen, dvs Da Yi, Da Ding, Da Jia, Da Geng och Da Wu, och dessa fick mest dyrkan av alla förfäder.[20]

Människooffer blev mycket vanlig under Shangdynastin, och kungarna och högre ämbetsmän hade ofta människooffer i sina gravar.[7][9]

Sanxingdui

Bronsmask från Sanxingdui. Den näst största masken som hittats. (138 cm bred).
Huvudartikel: Sanxingdui

I Sichuanprovinsen kring de övre delarna av Yangtzefloden existerade bronsålderscivilisation Sanxingdui (ca 2800 f.Kr.–1200 f.Kr.)[21] som ibland beskrivs inom ramen av den delvis samtida Shangdynastin.[16][22][7] Sanxingduicivilisationen är mest känd för de uppseendeväckande fynden 1986 av en stor mängd bronsmasker med ett mycket karakteristiskt utseende.[23] Dock visar senare forskning att Sanxingduikulturen sannolikt levde och utvecklades oberoende av Shangdynastin. Kinesiska arkeologer har på senare år börjat tala om att "Flera innovationscentrum är tillsammans nedärvda till den kinesiska civilisationen."[24][25]

Lista över regenter

Se även Lista över Kinas kejsare

De huvudsakliga källorna för Shangdynastins regentlängd är Orakelbensskrifterna, Shiji och Bambuannalerna, och det finns skillnader i källorna var det gäller regentordning och tempelnamn.

Postumt tempelnamn[26] Alternativt namn[27][28][29] Not. Regeringstid[1][a]
Da Yi, 大乙 Cheng Tang, 成湯
Tian Yi, 天乙
ca 1600 f.Kr.–ca 1300 f.Kr
Da Ding, 大丁 Tai Ding, 太丁 Enligt Shiji[27] och Mencius avled Da Ding innan han tillträtt.[30]
Bu Bing,卜丙 Wai Bing, 外丙 Orakelbensskrifterna listar Bu Bing efter Da Jia
Zhong Ren, 中壬 Zhong Ren, 仲壬
Da Jia, 大甲 Tai Jia, 太甲
Wo Ding, 沃丁
Da Geng, 大庚 Tai Geng, 太庚
Xiao Geng, 小庚
Xiao Jia, 小甲
Lü Ji, 呂己 Yong Ji, 雍己 Orakelbensskrifterna listar Lü Ji efter Da Wu
Da Wu, 大戊 Tai Wu, 太戊
Zhong Ding, 中丁 Zhong Ding, 仲丁
Bu Ren,卜壬 Wai Ren, 外壬
Jian Jia, 戔甲 He Dan Jia, 河亶甲
Zu Yi, 祖乙
Zu Xin, 祖辛
Qiang Jia, 羌甲 Wo Jia, 沃甲
Kai Jia, 開甲
Zu Ding, 祖丁
Nan Geng, 南庚
Yang Jia, 陽甲
Pan Geng, 盤庚 ca 1300 f.Kr.–1251 f.Kr.
Xiao Xin, 小辛
Xiao Yi, 小乙
Wu Ding, 武丁 1250 f.Kr.–1192 f.Kr.
Zu Geng, 祖庚 1191 f.Kr.–1148 f.Kr.
Zu Jia, 祖甲
Lin Xin, 廩辛 Feng Xin, 馮辛
Kang Ding, 康丁 Geng Ding, 庚丁
Wu Yi, 武乙 1147 f.Kr.–1113 f.Kr.
Wen Wu Ding, 文武丁 Tai Ding 太丁
Wen Ding, 文丁
1112 f.Kr.–1102 f.Kr.
Di Yi, 帝乙 1101 f.Kr.–1076 f.Kr.
Di Xin, 帝辛 1075 f.Kr.–1046 f.Kr.

Anmärkningar

  1. ^ Regeringstider enligt Kronologiprojektet Xia–Shang–Zhou.

Referenser

Noter

  1. ^ [a b] ”Building the Chronology of Early Chinese History” (på engelska). Lee, Yun Kuen i Press. University of Hawai'i Press. http://scholarspace.manoa.hawaii.edu/handle/10125/17161. Läst 18 november 2016. 
  2. ^ [a b c] Hägerdal, Hans (2012). ”Det antika Kina”. Kinas historia. Historiska media. sid. 35. ISBN 978-91-87031-24-3 
  3. ^ [a b c d] 张, 英聘 (2003). ”2. The Shang” (på engelska). THE HISTORY AND CIVILIZATION OF CHINA. 中央文献出版社. sid. 18. ISBN 7-5073-1360-3 
  4. ^ [a b c d] ”Chinese History - Shang Period Event History” (på engelska). ChinaKnowledge.de. http://www.chinaknowledge.de/History/Myth/shang-event.html. Läst 5 mars 2017. 
  5. ^ [a b c] Kjellgren, Björn (2008). ”Shang - den äldsta historiska dynastin” (på engelska). Kina, äldre historia. Gleerups Utbildning AB. sid. 19. ISBN 9789140663702. http://www.bokus.com/bok/9789140663702/kina-aldre-historia/ 
  6. ^ Hägerdal, Hans (2012). ”Det antika Kina”. Kinas historia. Historiska media. sid. 38. ISBN 978-91-87031-24-3 
  7. ^ [a b c] Kjellgren, Björn (2008). ”Shang - den äldsta historiska dynastin” (på engelska). Kina, äldre historia. Gleerups Utbildning AB. sid. 16–17. ISBN 9789140663702. http://www.bokus.com/bok/9789140663702/kina-aldre-historia/ 
  8. ^ [a b c d] Hägerdal, Hans (2012). ”Det antika Kina”. Kinas historia. Historiska media. sid. 39. ISBN 978-91-87031-24-3 
  9. ^ [a b c d e f g h] Hägerdal, Hans (2012). ”Det antika Kina”. Kinas historia. Historiska media. sid. 42–43. ISBN 978-91-87031-24-3 
  10. ^ [a b c d e f g h i] 张, 英聘 (2003). ”2. The Shang” (på engelska). THE HISTORY AND CIVILIZATION OF CHINA. 中央文献出版社. sid. 18. ISBN 7-5073-1360-3 
  11. ^ ”Neolithic and Bronze Age Cultures” (på engelska). Richard R. Wertz. http://www.ibiblio.org/chinesehistory/contents/02cul/c03s04.html#The%20Erligang%20culture. Läst 18 november 2016. 
  12. ^ [a b] Hägerdal, Hans (2012). ”Det antika Kina”. Kinas historia. Historiska media. sid. 36–37. ISBN 978-91-87031-24-3 
  13. ^ [a b] Kjellgren, Björn (2008). ”Shang - den äldsta historiska dynastin” (på engelska). Kina, äldre historia. Gleerups Utbildning AB. sid. 17–18. ISBN 9789140663702. http://www.bokus.com/bok/9789140663702/kina-aldre-historia/ 
  14. ^ 张, 英聘 (2003). ”3. Oracle-bone inscriptions” (på engelska). THE HISTORY AND CIVILIZATION OF CHINA. 中央文献出版社. sid. 24–25. ISBN 7-5073-1360-3 
  15. ^ ”jiaguwen 甲骨文, oracle bone inscriptions” (på engelska). ChinaKnowledge.de. http://www.chinaknowledge.de/Literature/Historiography/oracle.html. Läst 24 februari 2017. 
  16. ^ [a b c] ”Chinese History - Shang Period Geography” (på engelska). ChinaKnowledge.de. http://www.chinaknowledge.de/History/Myth/shang-map.html. Läst 5 mars 2017. 
  17. ^ Maisels, Charles Keith (2001). ”STATES: THE THREE DYASTIES” (på engelska). Early Civilizations of the Old World. Routledge. sid. 304. ISBN 0415109760. http://books.google.se/books?id=3Bnt7arxQPwC&pg=PA304&dq=Shangqiu+capital+shang+dynasty&hl=sv&sa=X&ei=iXJRU4ecHMnp4gSTvIFA&redir_esc=y#v=onepage&q=Shangqiu%20capital%20shang%20dynasty&f=false 
  18. ^ Sima Qian. ”殷本紀 - Annals of Yin §2” (på kinesiska, engelska). Shiji, 史记. Chinese Text Project. http://ctext.org/dictionary.pl?if=en&id=4542 
  19. ^ Keightley, David N. (2014). ”The Shang Pantheon” (på engelska). These Bones Shall Rise Again: Selected Writings on Early China. State University of New York Press. sid. 157. ISBN 978-1438447476. https://books.google.se/books?id=-oxEBAAAQBAJ&lpg=PA166&dq=%E5%A4%A7%E4%B9%99%E5%A4%A7%E4%B8%81%E5%A4%A7%E7%94%B2&hl=sv&pg=PA157#v=onepage&q&f=false 
  20. ^ [a b] Keightley, David N. (2014). ”Ancestral Clusters” (på engelska). These Bones Shall Rise Again: Selected Writings on Early China. State University of New York Press. sid. 166–167. ISBN 978-1438447476. https://books.google.se/books?id=-oxEBAAAQBAJ&lpg=PA166&dq=%E5%A4%A7%E4%B9%99%E5%A4%A7%E4%B8%81%E5%A4%A7%E7%94%B2&hl=sv&pg=PA166#v=onepage&q&f=false 
  21. ^ ”The Sanxingdui Site at Period I–IV” (på engelska, kinesiska) (Bild). Informationstavlor på Sanxingdui Museum. https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Sanxingdui_Information_Period_I%E2%80%93IV.jpg. Läst 20 september 2016. 
  22. ^ 张, 英聘 (2003). ”2. The Shang” (på engelska). THE HISTORY AND CIVILIZATION OF CHINA. 中央文献出版社. sid. 22–23. ISBN 7-5073-1360-3 
  23. ^ Dongfang, Hongwen (2000). ”The Splendid Sanxingdui Culture” (på engelska). The Sanxingdui culture, Cream culture relics unearthed from No.1 sacrificial pit. Sichuan People's Publishing Hause. sid. 6–8. ISBN 7-220-05201-4 
  24. ^ Loewe, Michael (1999). The Cambridge History of Ancient China: From the Origins of Civilization to 221 BC. Cambridge University Press. sid. 135. ISBN 0521470307. https://books.google.co.uk/books?id=cHA7Ey0-pbEC&pg=PA135&lpg=PA135&hl=sv#v=onepage&q&f=false 
  25. ^ ”Jinsha, Sanxingdui ruins open up gateway to past” (på engelska) (html). Chinese Archaelogy. Arkiverad från originalet den 5 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160305011707/http://www.kaogu.cn/en/News/Academic_activities/2013/1026/42146.html. Läst 28 juni 2015. 
  26. ^ Keightley, David N. (2014). ”Temple names” (på engelska). These Bones Shall Rise Again: Selected Writings on Early China. State University of New York Press. sid. 163–164. ISBN 978-1438447476. https://books.google.se/books?id=-oxEBAAAQBAJ&lpg=PA166&ots=v54f3QQ98L&dq=%E5%A4%A7%E4%B9%99%E5%A4%A7%E4%B8%81%E5%A4%A7%E7%94%B2&hl=sv&pg=PA163#v=onepage&q&f=false 
  27. ^ [a b] Sima Qian. ”殷本紀 - Annals of Yin” (på kinesiska, engelska). Shiji, 史记. Chinese Text Project. http://ctext.org/shiji/yin-ben-ji 
  28. ^ ”竹書紀年 - Zhushu Jinian” (på kinesiska). Bambuannalerna. Chinese Text Project. http://ctext.org/zhushu-jinian. Läst 1 mars 2017. 
  29. ^ ”Part IV, The Dynasty of Shang” (på engelska). The Chinese Classics, volume 3, part 1. övers. Legge, James. Hong Kong University Press. 1895. sid. 128–139. https://archive.org/stream/chineseclassics07legggoog#page/n146/mode/1up 
  30. ^ Mencius. ”Wan Zhang I, §6.2” (på kinesiska, engelska). Mencius. Chinese Text Project. http://ctext.org/dictionary.pl?if=en&id=13504 

Tryckta källor