Shanghai Masters 2011

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Shanghai Masters
Turneringsinformation
Typ Rankingturnering
Rankingpoäng 7000
Tidpunkt 5–11 september 2011
Arena Shanghai Grand Stage
Plats Shanghai
Land Kina
Prispengar 350 000 GBP
Till segraren 65 000 GBP
Regerande mästare England Ali Carter
Högsta break 143 (Shaun Murphy)
Vinnare
Vinnare England Mark Selby
Finalist Wales Mark Williams
2010
2012

Shanghai Masters 2011 (Bank of Communication Shanghai Masters[1]) var en rankingturnering i snooker som spelades mellan 5 och 11 september 2011 i Shanghai Grand Stage i Shanghai, Kina. Totala prispotten var 350 000 GBP, varav 65 000 gick till segraren[2]. Mark Selby vann turneringen efter att ha slagit Mark Williams i finalen med 10–9, efter att ha legat under med 7–9. Det var Selbys andra rankingtitel i karriären.

Resultat[redigera | redigera wikitext]

Final[redigera | redigera wikitext]

Final: Bäst av 19 frames. Domare: Eirian Williams
Shanghai Grand Stage, Shanghai, Kina, 11 september 2011
Mark Selby
England England
10 – 9 Mark Williams
Wales Wales
Eftermiddag: 74–75, 58–42, (113) 115–0, 38–76, 83–1, 0–132 (132), 84–55, 95–0, 45–68
Kväll: 55–25, 37–64, 63–42, 5–69, 39–70, 42–75, 6–81, 83–48, 78–60, 63–0
113 Högsta break 132
1 Centuries 1
4 50+ breaks 4

Huvudturnering[redigera | redigera wikitext]

  Wildcard-omgång:
Bäst av 9 frames
Första omgången:
Bäst av 9 frames
Andra omgången:
Bäst av 9 frames
Kvartsfinaler:
Bäst av 9 frames
Semifinaler:
Bäst av 11 frames
Final:
Bäst av 19 frames
                                           
         England Ali Carter  4  
         England Mark King  5  
   England Mark King  5  
   Irland Fergal O'Brien  3  
 Irland Fergal O'Brien  5    England Peter Ebdon  3
 Iran Hossein Vafaei  1    Irland Fergal O'Brien  5  
   England Mark King  5  
   England Anthony Hamilton  2  
 Thailand James Wattana  5    England Ronnie O'Sullivan  5  
 Kina Jin Long  1    Thailand James Wattana  1  
   England Ronnie O'Sullivan  3
   England Anthony Hamilton  5  
 England Anthony Hamilton  5    Skottland Stephen Maguire  4
 Kina Li Hang  0    England Anthony Hamilton  5  
   England Mark King  0  
   England Mark Selby  6  
 Wales Dominic Dale  5    England Shaun Murphy  5  
 Kina Cao Xinlong  3    Wales Dominic Dale  4  
   England Shaun Murphy  5
   Nordirland Mark Allen  4  
         Nordirland Mark Allen  5
         Wales Ryan Day  2  
   England Shaun Murphy  4
   England Mark Selby  5  
 England Jack Lisowski  5    England Jamie Cope  5  
 Kina Rouzi Maimaiti  2    England Jack Lisowski  3  
   England Jamie Cope  0
   England Mark Selby  5  
 England Nigel Bond  5    England Mark Selby  5
 Thailand T. Thirap'boon  2    England Nigel Bond  3  
   England Mark Selby  10
   Wales Mark Williams  9
         Wales Mark Williams  5  
         England Andrew Higginson  0  
   Wales Mark Williams  5  
   England Robert Milkins  1  
 England Robert Milkins  5    Skottland Stephen Hendry  1
 Kina Tang Jun  0    England Robert Milkins  5  
   Wales Mark Williams  5  
   Wales Matthew Stevens  0  
         Wales Matthew Stevens  5  
         England Stephen Lee  2  
   Wales Matthew Stevens  5
   England Martin Gould  1  
         Kina Ding Junhui  3
         England Martin Gould  5  
   Wales Mark Williams  6
   Australien Neil Robertson  5  
         Australien Neil Robertson  5  
         Kina Liang Wenbo  1  
   Australien Neil Robertson  5
   England Michael Holt  2  
 England Michael Holt  5    Skottland Graeme Dott  2
 Kina Cai Jianzhong  3    England Michael Holt  5  
   Australien Neil Robertson  5
   Skottland John Higgins  2  
         England Judd Trump  1  
         England Stuart Bingham  5  
   England Stuart Bingham  2
   Skottland John Higgins  5  
         Skottland John Higgins  5
         England Mark Davis  2  

Wildcard-omgång[redigera | redigera wikitext]

De åtta lägst rankade av de spelare som kvalificerat sig för turneringen fick spela en wildcard-omgång mot åtta asiatiska spelare. Vinnarna kvalificerade sig för huvudturneringen[3]. Ingen av de åtta wildcarden lyckades dock vinna sin match.

Kval[redigera | redigera wikitext]

I kvalet deltog de 82 av de 83 spelare på Main Touren som inte var rankade bland topp-16, och därmed inte kvalificerade för huvudturneringen. Igor Figueiredo deltog inte i kvalet[4].

Källor[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Bank of Communication Sponsor Shanghai Event
  2. ^ Prize Money
  3. ^ Provisional format of play
  4. ^ Shanghai Masters qualifiers

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]