Shinzo Abe

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Shinzo Abe
安倍 晋三


Innehar ämbetet
Tillträdde ämbetet 
26 december 2012
Monark Akihito
Vicepremiärminister Taro Aso
Företrädare Yoshihiko Noda
Ämbetsperiod
26 september 200626 september 2007
Monark Akihito
Företrädare Junichiro Koizumi
Efterträdare Yasuo Fukuda

Född 21 september 1954 (63 år)
Japan Nagato, Yamaguchi prefektur, Japan
Politiskt parti Liberaldemokratiska partiet (LDP)
Maka Akie Abe

Shinzo Abe, japanska 安倍 晋三 (Abe Shinzō), född den 21 september 1954 i Nagato, Yamaguchi prefektur, är en japansk politiker. Han är Japans premiärminister sedan den 26 december 2012. Han är partiledare för Japans liberaldemokratiska parti (LDP).

Abe var tidigare Japans premiärminister mellan 2006–2007 och var också partiledare för LDP under samma period. Hans efterträdare på posten som partiledare, Yasuo Fukuda, utsågs till ny premiärminister den 25 september 2007. Abe återvaldes dock som partiledare den 26 september 2012 och blev åter också premiärminister efter valet den 16 december 2012 då hans parti LDP vann en jordskredsseger.

Abes politik har bland annat kretsat kring att stärka Japans militära styrka, något som USA har låtit omöjliggöra sedan andra världskriget.[1] Han har även hyllats för sin ekonomiska politik, kallad Abenomics.[2]

Tidigt liv[redigera | redigera wikitext]

Shinzo Abe föddes i en politisk familj där hans farfar Kan Abe och far Shintaro Abe båda var politiker. Hans far Shintaro hade flera platser inom det Japans liberaldemokratiska partiet (LDP), och var en ledande kandidat för posten som premiärminister. Han blev dock indragen i en rekryteringsskandal och blev sjuk och avled 1991. Shinzo Abes mor är Yoko Kishi, dotter till premiärminister Nobusuke Kishi, som i sin tur var bror till premiärminister Eisaku Sato. Han har därmed släktingar som är eller har varit högt uppsatta politiker på både sin far och mors sida.

Han studerade statsvetenskap vid Seikeis universitet och avlade en kandidatexamen i statsvetenskap 1977. Han flyttade senare till USA för att fortsätta sina studier i statsvetenskap och offentlig förvaltning vid University of Southern California, där han studerade fram till 1979.

I april 1979 började han arbeta för Kobelco (jp:神戸製鋼所.Sv: Kobe stålverksaktiebolag). Han lämnade stålföretaget 1982 och fullföljde flera regeringsposter: verkställande assistent till utrikesministern, privatsekreterare till ordföranden för Japans liberaldemokratiska partis styre samt privatsekreterare till samma partis generalsekreterare.

Politisk karriär[redigera | redigera wikitext]

Shinzo Abe och USA:s president Donald Trump under ett möte i Vita huset 2017.

Shinzo Abe valdes till det första distriktet i Yamaguchi prefektur 1993 efter sin fars död 1991, där han vann fler röster än någon annan i tidigare prefektursval. År 1999 blev han direktör för den sociala affärsdivisionen, suppleant för chefskabinettens sekretariat i Mori och Koizumi från 2000 till 2003.

Abe var högsta förhandlaren i det japanska parlamentet på vägnar av de japanska familjerna som genom kidnappning förts till Nordkorea, och träffade Nordkoreas ledare Kim Jong Il år 2002. Han blev extremt populär när han krävde att de japanska fångarna skulle få återvända till Japan.

Den 26 september 2006 valdes han till Junichiro Koizumis efterträdare som Japans premiärminister av underhuset, med 339 av 476 röster, och en klar majoritet i det japanska överhuset. Han blev därmed Japans yngste premiärminister någonsin.[3] Han tillkännagav sin avgång för japanska medier (bland annat NHK) den 12 september 2007, efter en rad regeringsskandaler.

Han valdes återigen till partiledare för LDP i september 2012, och blev då oppositionsledare.[4] När LDP vann en jordskredsseger i det allmänna valet som hölls den 16 december 2012 stod det klart att Abe skulle bli premiärminister igen.[5] Han tillträdde formellt som premiärminister den 26 december 2012.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Shinzō Abe, 17 april 2018.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ "Japan moves to strengthen military". New York Times. Läst 18 april 2018.
  2. ^ "Abes reformer styr Japanfonderna". Privata Affärer. Läst 18 april 2018.
    "Definition of Abenomics". Financial Times. Läst 18 april 2018.
  3. ^ "Shinzo Abe ny japansk premiärminister". Dagens Nyheter. Läst 26 september 2006.
  4. ^ "Japan ex-PM Shinzo Abe elected opposition leader". BBC. Läst 26 september 2012.
  5. ^ "Nygammal premiärminister tar över i Japan". Sveriges Radio. Läst 16 december 2012.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]