Sif Ruud

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Sif Ruud
Sif Ruud, 1962.
Sif Ruud, 1962.
Född Sif Einarsdotter Ruud
6 maj 1916
Stockholm, Sverige
Död 15 augusti 2011 (95 år)
Stockholm, Sverige
Aktiva år 1938–2001
Make Sune Bergström
(1944-1953)
Per-Olof Fallde
(1954–2007)
Betydande roller
Madam Flod i Hemsöborna
Linus-Ida i Madicken
IMDb SFDb

Sif Einarsdotter Ruud Fallde, född 6 maj 1916[1] i Stockholm, död 15 augusti 2011[2] i Stockholm, var en svensk skådespelare, med professors namn från 2000 och teaterpedagog.[3]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Familj[redigera | redigera wikitext]

Ruud var dotter till aktuarie Einar Ruud och Inez Engström. Fadern avled 1915, innan Sif föddes. Tillsammans med en storasyster växte Sif upp på Kungsholmen i Stockholm. När hon var sex år gifte modern om sig. Familjen flyttade till Skogstorp utanför Eskilstuna. Styvfadern var ingenjör men när han genom olika förlustaffärer gjort av med hustruns pengar fick familjen leva under knappa omständigheter. Efter fyra år flyttade Sif Ruud och hennes mor tillbaka till Stockholm.[källa behövs]

Sif Ruud gifte sig med manusförfattaren Sune Bergström[4] och fick sitt första barn 1944. De skilde sig och hon gifte 1954 om sig med Per-Olof Fallde (1924–2007) och fick en dotter samma år.

Karriär[redigera | redigera wikitext]

Vid 17 års ålder bestämde sig Sif Ruud för att bli skådespelare och blev elev hos scenpedagogen Karin Alexandersson samtidigt som hon försörjde sig med kontorsarbete. Hösten 1934 blev hon antagen till Dramatens elevskola. Bland klasskamraterna fanns Gunn Wållgren och bland lärarna Hilda Borgström.[5]

Efter examen 1937 blev Sif Ruud anställd vid Helsingborgs stadsteater av teaterchefen Rudolf Wendbladh. När teatern hade sommarstängt arbetade hon på Fredriksdalsteatern i Helsingborg eller Hippodromen i Malmö. På våren 1940 lämnade hon Helsingborg och flyttade tillbaka till Stockholm, där hon blev anställd av Per-Axel Branner, konstnärlig ledare på Nya Teatern vid Regeringsgatan. Ruud blev kvar på Nya Teatern hela 1940-talet där hon medverkade i pjäser av Maxwell Anderson, August Strindberg och Anton Tjechov. Förutom arbetet på Nya Teatern var Ruud även fältartist, deltog i Dramatikerstudion och medverkade i friluftsteatern i Tantolunden.[6]

Sif Ruud, 1957.

I slutet av 1940-talet medverkade hon under fyra somrar i Kar de Mumma-revynBlancheteatern och turnerade under höstarna med Riksteatern. 1953 blev hon anställd vid Dramaten och Herbert Grevenius, chef för Radioteatern 1950–1957, gav henne också stora roller i olika radiopjäser.[7]

Redan under tiden i Helsingborg hade Sif Ruud börjat ge teaterlektioner och 1951 anställdes hon på Dramaten som lärare i talteknik. Hon debuterade 1953 på Dramaten i Alf Sjöbergs uppsättning av Romeo och Julia, där hon spelade amman. Förutom sitt arbete på Dramaten medverkade hon under 1950-talet i en stor mängd av svenska filmer; i 11 av de filmer som hade svensk premiär 1956 finns hon med i någon liten roll.[8]

På Dramaten fick hon arbeta med regissörer som Olof Molander (Djuna Barnes' Växelsången), Alf Sjöberg (Tolstojs Mörkrets makt), Per-Axel Branner (Tjechovs Onkel Vanja) och Bengt Ekerot (Forssells Kröningen). I Mimi Pollaks uppsättning av Oscar Wildes Mister Ernest spelade hon den högfärdiga Lady Bracknell.[9]

När TV-teatern hade premiär i svensk TV medverkade Sif Ruud där regelbundet. 1961 medverkade hon i Bengt Lagerkvists TV-film Gäst hos verkligheten och när Lagerkvist 1965 började spela in Strindbergs Hemsöborna fick hon rollen som Madam Flod. För rollen fick hon beröm.[10] 1968 medverkade hon i Alf Sjöbergs uppsättning av Strindbergs Fadren där hon spelade amman. När pjäsen sedan gjordes som biograffilm medverkade hon även i den versionen. Hösten 1969 medverkade hon i Neil Simons Plaza Svit mot Gunnar Björnstrand, en pjäs som spelades på Vasateatern i ett års tid. Hon var kvar på Vasan även följande år och spelade mot Maj-Britt Nilsson i 40 karat.[11]

I början av 1980-talet återvände hon till TV-teatern där Bo Widerberg var regissör. Därefter medverkade hon i TV-filmen Oldsmobile som spelades in vid Mexikanska golfen. På Maximteatern spelade hon och Birgitta Andersson de två systrarna Brewster i Arsenik och gamla spetsar, en pjäs som spelades i fyra säsonger hösten 1983 – våren 1985.[12] Sif Ruud spelade Karna, mamma till tre döttrar i Dramatens uppsättning 1985 av Agneta Pleijels Sommarkvällar på jorden. Regissören Gunnel Lindblom spelade också in pjäsen som biograffilm, och även i den versionen medverkade Ruud.[13] Hennes sista roll på Dramaten var tillsammans med Sven Lindberg som Det gamla paret i pjäsen Påklädaren (redovisning) 2001.[14]

Sif Ruud avled måndagen den 15 augusti 2011, enligt pressmeddelande från Dramaten.[15] Hon är begravd på Norra begravningsplatsen i Stockholm. [16]

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Filmer (urval)[redigera | redigera wikitext]

Teater[redigera | redigera wikitext]

Roller (ej komplett)[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi Teater
1941 Tjänsteanden Söders tyrolare
Gideon Wahlberg
Gideon Wahlberg Tantolundens friluftsteater[20]
1942 Flora Sagan
Hjalmar Bergman
Per Lindberg Konserthusteatern[21]
Skriftexperten Natten till den 17 januari
Ayn Rand
Per-Axel Branner Nya teatern[22]
Munken går på ängen
Carl Gandrup
John Zacharias Nya teatern[23]
1943 Svägerskan U39
Rudolf Värnlund
Ingmar Bergman Dramatikerstudion[24]
Ane Geografi och kärlek
Bjørnstjerne Bjørnson
Ingmar Bergman Folkparksturné[25]
Bondkvinnan Niels Ebbesen
Kaj Munk
Ingmar Bergman Dramatikerstudion[26]
Birgit Lundgren Tivolit
Ingmar Bergman
Ingmar Bergman Stockholms studentteater[27]
Maudie Raid i natt
Terrence Rattigan
Per-Axel Branner Nya teatern[28]
1944 Livet är ju härligt
William Saroyan
Per Knutzon Oscarsteatern[29]
Yvonne Hotellrummet
Pierre Rocher
Ingmar Bergman Boulevardteatern[30]
Tant Mina Herr Sleeman kommer
Hjalmar Bergman
Ingmar Bergman Dramatikerstudion[31]
1947 Moder Marguerite Cyrano de Bergerac
Edmond Rostand
Sandro Malmquist Oscarsteatern[32]
1963 Fru Peachum Tiggarens opera
John Gay
Per-Axel Branner Dramaten
1965 Bondkvinna I Mutter Courage
Bertolt Brecht
Alf Sjöberg Dramaten
1967 Edna Balansgång
Edward Albee
Bo Widerberg Dramaten
1969 Karen Nash
Muriel Tate
Norma Hubley
Plaza Svit
Neil Simon
Per Gerhard Vasateatern[33]
1970 Monette 40 karat
Pierre Barillet och Jean-Pierre Grédy
Per Gerhard Vasateatern[34]
1971 Medverkande Vad är det för fel på 1933 års modell?, revy
Carl Zetterström
Lars Amble Scalateatern[35]
1979 En man för mycket
Ray Cooney och John Chapman
Klaus Pagh Folkan[36]
1983 Fröken Brewster Arsenik och gamla spetsar
Joseph Kesselring
Lars Amble Maximteatern[37]
1987 Aktör Drottningens juvelsmycke
Carl Jonas Love Almqvist
Peter Oskarson Dramaten
1988 Madame Fifi Tolvskillingsoperan
Bertolt Brecht och Kurt Weill
Peter Langdal Dramaten
1996 Ellen Hökentärna Fint folk
Kent Andersson
Thommy Berggren Dramaten
Moder Svea Spelet om lyckan och framtiden
Lars Löfgren och Caj Lundgren
Agneta Ehrensvärd Dramaten
Medverkande Spöken
Staffan Roos
Staffan Roos Dramaten
1997 Fru Sörensson Människor i solen
Jonas Gardell
Agneta Ehrensvärd Dramaten
Mammy Krymplingen på Inishmaan
Martin McDonagh
Peter Dalle Dramaten
1998 Berättare Verandan 1: Sagan om Orion
Maj Samzelius
Katarina Sjöberg Dramaten
1999 Duennan och Moder Marguerit Cyrano de Bergerac
Edmond Rostand
Ronny Danielsson Dramaten
Tante Rüttenschöld Markurells i Wadköping
Hjalmar Bergman
Peter Dalle Dramaten
Den lilla, lilla gumman Verandan 6: Sagan om den lilla, lilla gumman
Elsa Beskow
Katarina Sjöberg Dramaten
Medverkande I sista minuten (Dramatisk underhållning inför år 2000)
Flera författare
Agneta Ehrensvärd Dramaten
2001 Det gamla paret Påklädaren (redovisning)
Ronald Harwood
Thorsten Flinck Dramaten

Radioteater[redigera | redigera wikitext]

Roller[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi
1952 Hilma Änkeman Jarl
Vilhelm Moberg
Lars Madsén[38]
1959 Zoja Vägglusen
Vladimir Majakovskij
Staffan Aspelin[39]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Birthday.se: Sif Einarsdotter Ruud Fallde
  2. ^ Lars Ring (16 augusti 2011). ”Sif Ruud avliden”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/kultur/sif-ruud-avliden_6392725.svd. 
  3. ^ Sif Ruud har avlidit”. Göteborgs-Posten. 16 augusti 2011. http://www.gp.se/kulturnoje/1.699488-sif-ruud-har-avlidit. Läst 16 januari 2016. 
  4. ^ Svensk filmdatabas: Sune Bergström
  5. ^ Ruud (1988), s. 5–32
  6. ^ Ruud (1988), s. 33–75
  7. ^ Ruud (1988), s. 75–94
  8. ^ Ruud (1988), s. 97–115
  9. ^ Ruud (1988), s. 111–146
  10. ^ Ruud (1988), s. 157–172
  11. ^ Ruud (1988), s. 181–185
  12. ^ Ruud (1988), s. 202–208
  13. ^ Ruud (1988), s. 189–192
  14. ^ ”Sif Ruud”. Arkivet Rollboken. Dramaten. http://www.dramaten.se/Medverkande/Rollboken/Person/4714/. Läst 16 januari 2016. 
  15. ^ ”Sif Ruud har avlidit”. Dramaten. 16 augusti 2011. http://www.dramaten.se/Dramaten/Press/Pressmeddelande/2011/Sif-Ruud-har-avlidit/. 
  16. ^ Hitta graven
  17. ^ Ruud (1988), s. 146
  18. ^ Ruud (1988), s. 213
  19. ^ Thomas Lindroth (30 augusti 2000). ”Sif Ruud – nu är hon professor också”. Aftonbladet. http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/0008/30/ruud.html. 
  20. ^ Teater Musik Film: 'Söders tyrolare' i Tantolunden”. Dagens Nyheter: s. 9. 1 juni 1941. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1941-06-01/146/9. Läst 30 januari 2016. 
  21. ^ Oscar Rydqvist (17 januari 1942). ”'Sagan' i Dramatikerstudion”. Dagens Nyheter: s. 9. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1942-01-17/15/9. Läst 30 januari 2016. 
  22. ^ 'Natten till den 17 januari' på Nya teatern”. Dagens Nyheter: s. 11. 19 februari 1942. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1942-02-19/49/11. Läst 15 augusti 2015. 
  23. ^ Petterson, Hjördis; Kretz Inga Maria (1983). Rosor & ruiner. Stockholm: Prisma. Sid. 92. Libris 7407145. ISBN 91-518-1680-6 
  24. ^ ”U39”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/u39. Läst 16 oktober 2015. 
  25. ^ ”Geografi och kärlek”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/geografi-och-kärlek. Läst 15 oktober 2015. 
  26. ^ ”Niels Ebbesen”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/niels-ebbesen. Läst 16 oktober 2015. 
  27. ^ ”Tivolit”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/tivolit. Läst 16 oktober 2015. 
  28. ^ Oscar Rydqvist (29 oktober 1943). ”'Raid i natt' på Nya teatern”. Dagens Nyheter: s. 11. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1943-10-29/294/11. Läst 25 augusti 2015. 
  29. ^ Sten af Geijerstam (30 april 1944). ”Saroyan på Oscars”. Dagens Nyheter: s. 26. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1944-04-30/116/26. Läst 31 augusti 2015. 
  30. ^ ”Hotellrummet”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/hotellrummet. Läst 16 oktober 2015. 
  31. ^ ”Spelhuset/Herr Sleeman kommer”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/spelhusetherr-sleeman-kommer. Läst 16 oktober 2015. 
  32. ^ ”Cyrano de Bergerac”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF24977&pos=26. Läst 3 juni 2015. 
  33. ^ Leif Zern (3 oktober 1969). ”'Plaza Svit' på Vasan: Gott spel – platt pjäs”. Dagens Nyheter: s. 20. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1969-10-03/268/20. Läst 22 augusti 2015. 
  34. ^ ”40 karat”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14089&pos=4. Läst 5 juli 2015. 
  35. ^ Leif Zern (4 september 1971). ”Carl Zetterströms revy: Befriande och löftesrikt”. Dagens Nyheter: s. 11. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1971-09-04/239/11. Läst 22 januari 2016. 
  36. ^ Bengt Jahnsson (9 mars 1979). ”Unket kvinno- och homoförakt”. Dagens Nyheter: s. 12. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1979-03-09/66/12. Läst 22 augusti 2015. 
  37. ^ Bengt Jahnsson (1 oktober 1983). ”Dötrist på Maxim”. Dagens Nyheter: s. 22. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1983-10-01/266/22. Läst 25 januari 2016. 
  38. ^ Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 16. 24 december 1952. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1952-12-24/351/16. Läst 31 januari 2016. 
  39. ^ Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 38. 15 januari 1959. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1959-01-15/13/37. Läst 18 mars 2016. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]