Sigge Fürst

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Sigge Fürst
Sigge Fürst, ca 1940-1950-tal.
Sigge Fürst, ca 1940-1950-tal.
Född Sigurd Fürst
3 november 1905[1]
Johannes församling, Stockholm, Sverige[1]
Död 11 juni 1984 (78 år)[1]
Danderyd, Sverige[1]
Aktiva år 1928–1981
Maka Ingrid Wallin (1935–1984)
IMDb

Karl Sigurd Tore "Sigge" Fürst, född 3 november 1905 i Johannes församling i Stockholm, död 11 juni 1984 i Danderyds församling,[1] var en svensk skådespelare, sångare, underhållare och programledare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Efter studentexamen 1925, och polisskolan 1925–1927, arbetade han 1927–1930 som polis i Stockholm,[2] och spelade senare polis i flera filmer. Han var den enda skådespelare som var med i alla tre filmerna om Kalle Blomkvist från 1940- och 1950-talen, där han spelade konstapel Björk.

Fürst började 1930Oscarsteatern i Stockholm, som då drevs av Pauline Brunius och Gösta Ekman d.ä. Under 1930-talet spelade han revy på Folkets hus-teatern i Stockholm. Han turnerade i folkparkerna från mitten av 1930-talet och mer än 30 år framåt. Han var en mycket uppskattad sångare och gav ut en lång rad grammofonskivor, bland annat Samling vid pumpen, Stadsbudsvisan och Vi har skjutit en gök.

Han var programledare för det mycket uppskattade radioprogrammet Frukostklubben under hela programmets sändningstid (1946–1949 och 1955–1978). Han medverkade i många filmer och TV-program, till exempel Sigges cirkus 1956–1959,[3] men var framför allt scenartist.

Från 1940-talet var Fürst anställd på flera av Stockholms privatteatrar – under en lång period på Intima teatern, där han bland annat medverkade i en av Sveriges mesta långkörare, Thehuset Augustimånen, med över 500 föreställningar. Han hade en av huvudrollerna i Tolv edsvurna män.

Fürst anställdes vid Dramaten i början 1960-talet av Ingmar Bergman. Där spelade han skiftande karaktärsroller, bland andra Puntila i Bertolt Brechts pjäs Puntila och hans dräng Matti mot Thommy Berggren. Ibland var han tjänstledig från Dramaten och återkom till Oscarsteatern, där han spelade mot Jarl Kulle i My Fair Lady och Hur man lyckas i affärer utan att egentligen anstränga sig. 1979 spelade han den gamle miljonären, Daddy Warbucks, mot bland andra Pernilla Wahlgren i musikalen AnnieFolkan.

Sigge Fürst stod på scenen som Bamsefar i Klas Klättermus några månader före sin bortgång 1984. Han avled i lungcancer. Han är begravd på Danderyds kyrkogård.[4]

Privatliv[redigera | redigera wikitext]

Sigge Fürst var gift med Ingrid Wallin från 1935 och är far till TV-producenten Lena Fürst. Han var bror till idrottaren Karl-Erik Fürst som bland annat vann SM-guld i ishockey med AIK 1934.

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Filmografi[redigera | redigera wikitext]

Regi[redigera | redigera wikitext]

Teater[redigera | redigera wikitext]

Roller[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] Sveriges dödbok 1901–2009, DVD-ROM, Version 5.00, Sveriges Släktforskarförbund (2010): Fürst, Karl Sigurd Tore
  2. ^ Fürst, K Sigge T i Vem är vem?, Stor-Stockholm, sid 425, 1962
  3. ^ Sigge Fürst i Nationalencyklopedin
  4. ^ Göran Åstrand: Känt och okänt på Stockholms kyrkogårdar (Ordalaget Bokförlag 1998) sid.31 ISBN 91-973128-2-7
  5. ^ ”Gustaf Vasa”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22326&pos=70. Läst 5 juni 2015. 
  6. ^ Manstad, Margit (1987). Och vinden viskade så förtroligt. Stockholm: Läsförlaget AB. Sid. 98. Libris 7673797. ISBN 91-7902-067-4 
  7. ^ Manstad, Margit (1987). Och vinden viskade så förtroligt. Stockholm: Läsförlaget AB. Sid. 124. Libris 7673797. ISBN 91-7902-067-4 
  8. ^ C.B-n (13 september 1946). ”Musical comedy på China”. Dagens Nyheter: s. 12. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1946-09-13/249/12. Läst 30 augusti 2015. 
  9. ^ Wifstrand, Naima (1962). Med och utan paljetter. Stockholm: Bonnier. Sid. 144. Libris 8081302 
  10. ^ ”Annie get your gun”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF25007&pos=7. Läst 3 juni 2015. 
  11. ^ ”South Pacific”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF25008&pos=141. Läst 11 juni 2015. 
  12. ^ Thehuset Augustimånen”. Dagens Nyheter: s. 14. 15 september 1954. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1954-09-15/250/14. Läst 22 augusti 2015. 
  13. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z aa ab ac ad ae af ag] Sigge Fürst i Dramatens rollbok
  14. ^ ”Hur man lyckas i affärer utan att egentligen anstränga sig”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF25049&pos=76. Läst 26 juni 2015. 
  15. ^ Barbro Hähnel (25 september 1964). ”Senap istället för sirap på Oscars tuffa musical”. Dagens Nyheter: s. 20. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1964-09-25/261/20. Läst 31 augusti 2015. 
  16. ^ ”Vita hästen”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF24828&pos=166. Läst 12 juni 2015. 
  17. ^ Marcus Boldemann (24 september 1977). ”'My Fair Lady' på Oscars: Ladyn lever än”. Dagens Nyheter: s. 20. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1977-09-24/260/20. Läst 22 augusti 2015. 
  18. ^ Marcus Boldemann (14 september 1979). ”Kavata barn - förljugen värld”. Dagens Nyheter: s. 23. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1979-09-14/250/23. Läst 20 augusti 2015. 
  19. ^ ”Greven av Luxemburg”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF24804&pos=65. Läst 26 juni 2015. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]