Sigge Stark

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Signe Björnberg
Sigge Stark 1945.
Sigge Stark 1945.
PseudonymSigge Stark
FöddSigne Petersen
22 mars 1896
Sälvens gård i Hidinge utanför Örebro
Död1 februari 1964 (67 år)
Gården Mannikhöjden i Filipstads kommun
YrkeFörfattare
NationalitetSverige Sverige
SpråkSvenska
Verksam1924–63
GenrerPopulärlitteratur
ÄmnenKärleksroman, landsbygd
Litterära rörelserSigge Starks litterära sällskap
Framstående verkMånskensnatten,
Vi gifter bort mamma,
Carmen Maria och kärleken
Make/makaGösta Björnberg

Sigge Stark, pseudonym för Signe Björnberg, född Petersen[1] 22 mars 1896 i Hidinge församling, Örebro län, död 1 februari 1964 i Nordmarks församling, Värmlands län[2], var en svensk författare, travkusk och hunduppfödare. Hon var under flera decennier en av Sveriges mest lästa författare, via kärleksromaner med titlar som Månskensnatten (1945), Vi gifter bort mamma (1955) och Carmen Maria och kärleken (1965). Sammanlagt trycktes böckerna i över 5 miljoner exemplar. Hon skrev även manus till ett par radioserier och gav ut två djurböcker under eget namn.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Hon föddes 1896 på Sälvens gård i Hidinge utanför Örebro. Som barn var hon en våghals, och hennes mor sa att hennes pojkflicka till barn egentligen borde fötts som pojke – med namnet Sigge.[1] Efter skolan livnärde hon sig inom en rad olika yrken och bland annat som stalldräng (under namnet "Peter").

Hon skrev några noveller, vilka hon lyckades sälja till tidningen Vårt Hem. Berättelserna publicerades under namnet Sigge Stark, där Stark kom av faderns smeknamn "Kalle Stark".

Författarskap[redigera | redigera wikitext]

Som 25-åring resten hon till Stockholm för att förverkliga sina författardrömmar. Det började med en boknovell med titeln Den steniga vägen till lyckan. Efter 1924 års debut kom författarnamnet Sigge Stark att synas på 115 romanomslag, de flesta med berättelser i landsbygdsmiljö.[3] Dessutom skrev hon 175 noveller – samlade i 23 novellsamlingar – och därutöver 365 noveller och TV-kåserier för dagspressen.[4]

Åren 1959–60 hade berättartalangen[3] Björnberg framgång med radioföljetongen Hällebäcks gård efter en förlaga från brittiska BBC:s serie The Archers. 1961 bearbetades berättelsen, som beställts av Sveriges Radios underhållningschef Allan Schulman,[1] till film. Dessutom skrev hon radioserien Lia-Perla, en berättelse om en värmländsk småbrukarfamilj med häst.[1]

Björnberg var en stor djurvän, och på hennes och maken Göstas gård – de gifte sig 1926[1] – fanns många hundar och hästar. Under sitt eget namn skrev hon Kamrat hund (1953) och Mina vänner djuren (1965) samt cirka hundra tidningsartiklar om djur och travsport.[1]

Många av Sigge Stark-böckerna kom även ut i nytryck ända fram till 1990-talet. Ett stort antal har också getts ut som talböcker.[5] Böckerna har även översatts till danska,[6] norska (bokmål),[7] finska,[8] isländska[9] och nederländska.[10]

Sigge Stark var under flera årtionden en av Sveriges mest produktiva och lästa författare, och 1957 meddelade Dagens Nyheter att Vilhelm Moberg och Sigge Stark låg i topp bland de mest populära svenska författarna.[11] Totalt sägs hennes böcker ha tryckts i över 5 miljoner exemplar, men själv lär hon inte ha blivit rik på författandet.[1] De hårda förlagsvillkoren var också delansvariga för massproduktionen av böcker.[3]

Sista år[redigera | redigera wikitext]

Signe Björnberg skrev sina Sigge Stark-böcker upp i hög ålder, och de sista gavs ut ett par år efter hennes död. Hon bodde sina sista år på bergslagsgården Mannikhöjden i Värmlandsbergs landskommun, där makarna tog hand om djur och hon fortsatte sitt skrivande. Bland annat hade de grand danois-hundar.[1]

Hon hade på 1940-talet behandlats för cancer och insjuknade 1963 i lungcancer, och i februari året därpå avled hon på Arvika lasarett.[1] Hon begravdes sedan på Fryksände kyrkogård i Torsby.

Betydelse och eftermäle[redigera | redigera wikitext]

Sigge Starks ofta enkelt uppbyggda kärleksromaner är sinnebilden för skräplitteratur hos de samtida bokkritikerna.[1] Under senare år har hennes författarskap dock väckt intresse även bland forskare. 1990 kom Bo Niklassons Vem var Sigge Stark?: en biografi och 2000 utgav Anna-Lena Hagberg vid Linköpings universitet Signe Björnberg Sigge Stark: en bibliografi. 2004 gjorde Eva Heggestad en genomgång av könsroller och könsrollsöverskridanden i studien En smula karlavulna med ändå vekt kvinnliga: byxroller i Sigge Starks romaner. Dag Hedman ägnade sig 2014 åt böckernas cirkusmotiv i sin text Signe Björnbergs cirkusberättelser och deras hjältinnor. 2015 analyserade Yvonne Leffler Sigge Stark som litteraturhistoriskt fenomen i boken Sigge Stark – Sveriges mest produktiva, utskällda och lästa författare.[12]

I Torsby finns föreningen Sigge Starks litterära sällskap.

Verklista[redigera | redigera wikitext]

Bibliografi (urval)[redigera | redigera wikitext]

  • 1924 – Stark, Sigge. Den steniga vägen till lyckan: roman. Chelius trevliga böcker ; 24. Stockholm: Chelius. Libris länk 
  • 1924 – Stark, Sigge. Uggleboet: svensk roman för Vårt hems bokserie. Vårt hems populära böcker. Stockholm: Vårt hem. Libris länk 
  • 1925 – Stark, Sigge. Professorns experiment. Gebers ungdomsböcker. Stockholm: Geber. Libris länk 
  • 1925 – Stark, Sigge. Professorns skyddslingar.. Helsingfors. Libris länk 
  • 1928 – Stark, Sigge. Bedragerskan. Stockholm: Vårt hem
  • 1933 – Stark, Sigge. Cirkus Demonio. Stockholm :b Åhlén & Åkerlund
  • 1939 – Stark, Sigge. Det spökar på Stensjö. Svenska journalens premiebok. Stockholm: Nord. rotogravyr
  • 1940 – Stark, Sigge. Birgers äktenskap. Stockholm: Bonnier
  • 1942 – Stark, Sigge. Britt-Maries dagbok. Stockholm :b Bonnier
  • 1942 – Stark, Sigge. Cora Bergös gåta: roman. Stockholm
  • 1942 – Stark, Sigge. Drömmarnas bro. Sörlins böcker för lediga stunder. Norrköping: Sörlin
  • 1943 – Stark, Sigge. Det var en gång ...: kärleksroman. Norrköping: Sörlin
  • 1943 – Stark, Sigge. Agneta: kärleksroman. Stockholm: Sv. förl.
  • 1944 – Stark, Sigge. Bortbytingen: roman. Nya folkbiblioteket ; 7. Stockholm: Lindqvist
  • 1944 – Stark, Sigge. Drömmaren och torvan. Nya folkbiblioteket ; 2. Stockholm: Lindqvist
  • 1944 – Stark, Sigge. Där vägarna mötas.
  • 1945 – Stark, Sigge. Baskerflickan : kärleksroman. Stockholm: Cirkelböcker
  • 1945 – Stark, Sigge. Cirkus-dansösen: en roman från manegen. Idealromaner ; 1. Stockholm: Cirkelböcker
  • 1945 – Stark, Sigge. Dig som jag älskat. Stockholm: Bonnier
  • 1945 – Stark, Sigge. Din väg är min. Stockholm: Bonnier
  • 1946 – Stark, Sigge. Bert Bertilson: romanen om en okuvlig kämpe. Stockholm: Favoritböcker
  • 1949 – Stark, Sigge. Befriaren. Norrköping: Sörlin
  • 1949 – Stark, Sigge. Bara en slump. Hjärtats böcker. Stockholm: Lindqvist
  • 1952 – Stark, Sigge. Cirkusdansösen. Hjärtats bibliotek. Stockholm: Lindqvist
  • 1953 – Björnberg, Signe. Kamrat hund. Stockholm. Libris länk 
  • /…/
  • 1965 – Björnberg, Signe. Mina vänner djuren. Stockholm: Bonnier. Libris länk 
  • 1965 – Stark, Sigge. Carmen Maria och kärleken.. Hela världens romanbibliotek ; 6. Stockholm: Åhlén & Åkerlund. Libris länk 
  • 1966 – Stark, Sigge. Kärlekens stormar.. Hela världens romanbibliotek ; 7. Stockholm: Åhlén & Åkerlund. Libris länk 

Filmmanus[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g h i j] Genberg, Kjell E. (14 mars 2010). ”Signe Björnberg alias Sigge Stark: Den ”blåsta” författarinnan som blev kritikernas spottkopp”. Dast magazine. http://www.dast.nu/artikel/signe-bjornberg-alias-sigge-stark-den-%E2%80%9Dblasta%E2%80%9D-forfattarinnan-som-blev-kritikernas-spottkopp. Läst Läst 19 februari 2015.. 
  2. ^ Sveriges Dödbok 1901–2009, DVD-ROM, Version 5.00, Sveriges Släktforskarförbund (2010).
  3. ^ [a b c] Sigge Stark i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 19 februari 2015.
  4. ^ ”Yvonne Leffler: ”Sigge Stark. Sveriges mest produktiva, utskällda och lästa författare” - DN.SE”. http://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/yvonne-leffler-sigge-stark-sveriges-mest-produktiva-utskallda-och-lasta-forfattare/. Läst 22 maj 2015. 
  5. ^ Sökresultat hos Libris. Libris.kb.se. Läst 19 februari 2015.
  6. ^ Stark, Sigge (1966) (på danska). Farlig leg.. København: Nordisk romanforl. Libris länk 
  7. ^ Stark, Sigge (1976) (på norska). Kjærlighet gjør sterk. Oslo: Fredhøis forl. Libris länk 
  8. ^ Stark, Sigge (1984) (på finska). Tahdon voima. [Sigge Stark] ; 8. [Helsinki]: [Winther]. Libris länk 
  9. ^ Stark, Sigge (1976) (på isländska). Engir karlmenn, takk. Rauđu ástarsögurnar ; 1. Hafnarfjördur: Skuggsjá. Libris länk 
  10. ^ Stark, Sigge; Gorter-Keyser J. E. (1951) (på nederländska). Ruth en de liefde. Assen. Libris länk 
  11. ^ ”Sex av tio läser inte böcker Moberg och Sigge Stark populäraste författarna”. Dagens nyheter 1957-05-15. 1957. 1101-2447. ISSN 1101-2447.  Libris 9820435
  12. ^ ”Yvonne Leffler: Sigge Stark. Sveriges mest produktiva, utskällda och lästa författare - SvD.se”. http://www.svd.se/kultur/understrecket/en-provocerande-popular-romanfabrik_4585682.svd. Läst 24 maj 2015. 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • 1983 – Nilsland, Eva. Sigge Stark: en analys av tio Sigge Stark-romaner. Stockholms universitet. Kulturvetarlinjen. Libris länk 
  • 1990 – Niklasson, Bo. Vem var Sigge Stark?: en biografi. Helsingborg: Sjöberg. ISBN 91-87234-10-6 
  • 1993 – Leffler, Yvonne. ”Passioner och hembygdsromantik: Sigge Starks romaner under tiden 1938-1945, motkultur och beredskapslitteratur”. Literature as resistance and counter-culture / András Masát [ed.] ; co-editor: Péter Mádl (Budapest : Hungarian Association for Scandinavian Studies, 1993): sid. 295-305.  Libris 2203115
  • 1995 – Sjöbohm, Anders. ”Den steniga vägen till lyckan: ett försök till analys av Sigge Stark”. Brott, kärlek, äventyr / Dag Hedman (red.) (Lund : Studentlitteratur, 1995): sid. 219-260.  Libris 2465687
  • 2000 – Hagberg, Anna-Lena. Signe Björnberg Sigge Stark: en bibliografi. Linköping: Avd. för litteraturvetenskap, Univ. Libris länk 
  • 2004 – Heggestad, Eva. ”En smula karlavulna med ändå vekt kvinnliga: byxroller i Sigge Starks romaner”. Omklädningsrum : könsöverskridanden och rollbyten från Tintomara till Tant Blomma /: sid. 75-99.  Libris 9832011
  • 2004 – Genberg, Kjell E.. ”Signe Björnberg alias Sigge Stark: den "blåsta" författarinnan som blev kritikernas spottkopp”. DAST magazine 2004(37):2,: sid. 5-9. 0345-2255. ISSN 0345-2255.  Libris 9971913
  • 2014 – Hedman, Dag. ”Signe Björnbergs cirkusberättelser och deras hjältinnor”. Liv, lust och litteratur : festskrift till Lisbeth Larsson / (2014): sid. 158-168.  Libris 16643087
  • 2018 – Leffler, YvonneSigne Björnberg (Sigge Stark) i Svenskt kvinnobiografiskt lexikon (8 mars 2018)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]