Sikorsky CH-53E Super Stallion

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Sikorsky CH-53E Super Stallion
Sikorsky MH-53E Sea Dragon
US Navy 080710-N-5148B-031 A CH-53E Super Stallion helicopter assigned to Marine Medium Helicopter Squadron (HMM) 165 prepares to land on the flight deck of the amphibious assault ship USS Peleliu (LHA 5).jpg
En CH-53E på väg att landa på amfibiefartyget USS Peleliu.
Beskrivning
RollTransport
Besättning5
Antal tillverkade234
Dimensioner
Längd30,2 meter
Flygkroppslängd22,4 meter (18,5 meter med fälld stjärtbom)
Höjd8,6 meter
Rotordiameter24,1 meter
Vikter
Tom15 070 kg (CH-53E)
16 482 kg (MH-53E)
Maximal intern bränslemängd3850 liter (CH-53E)
12 113 liter (MH-53E)
Maximal startvikt33 340 kg
Prestanda
Motor(er)3 × General Electric T64-416 (CH-53E)
3 × General Electric GE38-1B (CH-53K)
Effekt3 × 4380 hk (CH-53E)
3 × 7500 hk (CH-53K)
Maximal hastighet315 km/h
Stridsräckvidd840 km
Transporträckvidd2076 km
Maximal altitud5640 meter
Stigförmåga762 meter/minut
Lastförmåga
Kapacitet55 stridsutrustade soldater
Kabinhöjd1,98 meter
Kabinlängd9,14 meter
Kabinbredd2,29 meter
Beväpning
Kanoner / kulsprutor2 × M2 Browning eller M134 Minigun
ÖvrigtAN/AQS-14 minsvep (MH-53E)
Elektronik
MotmedelAN/ALQ-144 eller AN/ALQ-157 infraröd störsändare
AN/ALE-39 fackelfällare

Sikorsky CH-53E Super Stallion är en tung transporthelikopter utvecklad av Sikorsky för USA:s marinkår. Det är den största helikoptern i världen utanför Ryssland.

En flygtekniker undersöker rotorbladens infästningar. Bilden ger en uppfattning helikopterns storlek.

Utveckling[redigera | redigera wikitext]

I oktober 1967 begärde USA:s marinkår in offerter på en helikopter med 1,8 gånger större lyftförmåga än den tidigare CH-53 Sea Stallion och kapabel att lyfta landstigningsbåtar. Sikorsky svarade med att erbjuda en variant av CH-53D med tre motorer i stället för två och med en större rotor. Lösningen var attraktiv eftersom den erbjöd snabb leverans och att stora delar av systemet redan var utprovat på CH-53D.

Prototypen flög första gången 1974 och visade sig kunna lyfta 17,8 ton. Serieproduktionen inleddes 1978 och helikoptern togs i tjänst i marinkåren 1981. USA:s flotta beställde en variant av helikoptern för minsvepning. Flottans helikoptrar som fick beteckningen MH-53E Sea Dragon modifierades med extra stora pontoner för 3850 liter bränsle vardera.

Efter drygt tjugo års tjänst började många av helikoptrarna bli slitna, vilket ledde till att marinkåren i augusti 2007 beställde 227 stycken nytillverkade CH-53K. De nya helikoptrarna får nyare motorer, moderniserad cockpit och breddad flygkropp för att kunna lasta en HMMWV internt. Sikorsky öppnade 2010 en ny fabrik i Stratford för tillverkning av CH-53K, men ingen har ännu (2011) flugit. CH-53K beräknas tas i tjänst 2018.

Konstruktion[redigera | redigera wikitext]

Den tredje motorn sitter monterad bakom växellådan med luftintag och utblås på babords sida. Rotorn använder samma blad som CH-53D med sju blad i stället för sex. Det större rotornavet med förlängningshylsor ökar diametern från 22 till 24 meter. Andra skillnader är att flygkroppen är förlängd med 1,9 meter och att stjärtrotorn lutas 20° åt babord för att korrigera att tyngdpunkten flyttades bakåt genom förlängningen. Mindre synliga förändringar är att främre delen flygkroppen är tillverkad i glasfiberarmerad plast i stället för aluminium och införandet av en APU.

Användning[redigera | redigera wikitext]

Under Inbördeskriget i Libanon användes CH-53E att landsätta den amerikanska fredsbevarande styrkan på Beirut-Rafic Hariris internationella flygplats i Beirut. De användes också för att underhålla de amerikanska trupperna under hela operationen.

1991 sändes flera CH-53E till Mogadishu för att evakuera västerlänningar från Inbördeskriget i Somalia. Under operation Desert Storm svepte flottans MH-53E minor i Persiska viken.

I oktober 2001 genomförde sex stycken CH-53E från amfibiefartygen USS Peleliu och USS Bataan historiens längsta amfibielandsättning när de flög 890 km för att landsätta trupper på vad som skulle bli USA:s första landbas i Afghanistan, Camp Rhino.

Super Stallions användes också under Invasionen av Irak 2003 där många marinkårsförband underhölls luftvägen. CH-53E användes också under fritagningen av Jessica Lynch i april 2003.

Varianter[redigera | redigera wikitext]

  • CH-53E – Tung transporthelikopter tillverkad för marinkåren. 177 byggda.
  • MH-53E – Minsvepningshelikopter tillverkad för flottan. 46 tillverkade.
  • S-80M1 - Exportversion tillverkad för Japans självförsvarsstyrkor. 11 levererade.
  • CH-53K – Moderniserad version planerad att börja ersätta CH-53E under 2010-talet.
  • CH-53X – Sikorskys ursprungliga beteckning på CH-53K.

Användare[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Gunston, Bill; Spick, Mike (1986) (på engelska). Modern Fighting Helicopters. London: Salamander Books Ltd. sid. 152–153. Libris 6148004. ISBN 0-86101-232-1 
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Sikorsky CH-53E Super Stallion, 15 mars 2012.
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Sikorsky CH-53K Super Stallion