Sikorsky CH-53E Super Stallion
_165_prepares_to_land_on_the_flight_deck_of_the_amphibious_assault_ship_USS_Peleliu_(LHA_5).jpg) En CH-53E på väg att landa på amfibiefartyget USS Peleliu. | |
| Beskrivning | |
|---|---|
| Roll | Transport |
| Besättning | 5 |
| Antal tillverkade | 234 |
| Dimensioner | |
| Längd | 30,2 meter |
| Flygkroppslängd | 22,4 meter (18,5 meter med fälld stjärtbom) |
| Höjd | 8,6 meter |
| Rotordiameter | 24,1 meter |
| Vikter | |
| Tom | 15 070 kg (CH-53E) 16 482 kg (MH-53E) |
| Maximal intern bränslemängd | 3850 liter (CH-53E) 12 113 liter (MH-53E) |
| Maximal startvikt | 33 340 kg |
| Prestanda | |
| Motor(er) | 3 × General Electric T64-416 (CH-53E) 3 × General Electric GE38-1B (CH-53K) |
| Effekt | 3 × 4380 hk (CH-53E) 3 × 7500 hk (CH-53K) |
| Maximal hastighet | 315 km/h |
| Stridsräckvidd | 840 km |
| Transporträckvidd | 2076 km |
| Maximal altitud | 5640 meter |
| Stigförmåga | 762 meter/minut |
| Lastförmåga | |
| Kapacitet | 55 stridsutrustade soldater |
| Kabinhöjd | 1,98 meter |
| Kabinlängd | 9,14 meter |
| Kabinbredd | 2,29 meter |
| Beväpning | |
| Kanoner / kulsprutor | 2 × M2 Browning eller M134 Minigun |
| Övrigt | AN/AQS-14 minsvep (MH-53E) |
| Elektronik | |
| Motmedel | AN/ALQ-144 eller AN/ALQ-157 infraröd störsändare AN/ALE-39 fackelfällare |
| Första flygning | 1 mars 1974 |
Sikorsky CH-53E Super Stallion är en tung transporthelikopter utvecklad av Sikorsky för USA:s marinkår. Det är den största helikoptern i världen utanför Ryssland.
_A_Marine_Aviation_Maintenance_Mechanic_visually_checks_rotor_locks_on_an_CH-53E_Sea_Stallion_helicopter_prior_to_flight.jpg)
Utveckling[redigera | redigera wikitext]
I oktober 1967 begärde USA:s marinkår in offerter på en helikopter med 1,8 gånger större lyftförmåga än den tidigare CH-53 Sea Stallion och kapabel att lyfta landstigningsbåtar. Sikorsky svarade med att erbjuda en variant av CH-53D med tre motorer i stället för två och med en större rotor. Lösningen var attraktiv eftersom den erbjöd snabb leverans och att stora delar av systemet redan var utprovat på CH-53D.
Prototypen flög första gången 1974 och visade sig kunna lyfta 17,8 ton. Serieproduktionen inleddes 1978 och helikoptern togs i tjänst i marinkåren 1981. USA:s flotta beställde en variant av helikoptern för minsvepning. Flottans helikoptrar som fick beteckningen MH-53E Sea Dragon modifierades med extra stora pontoner för 3850 liter bränsle vardera.
Efter drygt tjugo års tjänst började många av helikoptrarna bli slitna, vilket ledde till att marinkåren i augusti 2007 beställde 227 stycken nytillverkade CH-53K. De nya helikoptrarna får nyare motorer, moderniserad cockpit och breddad flygkropp för att kunna lasta en HMMWV internt. Sikorsky öppnade 2010 en ny fabrik i Stratford för tillverkning av CH-53K, men ingen har ännu (2011) flugit. CH-53K beräknas tas i tjänst 2018.
Konstruktion[redigera | redigera wikitext]
Den tredje motorn sitter monterad bakom växellådan med luftintag och utblås på babords sida. Rotorn använder samma blad som CH-53D med sju blad i stället för sex. Det större rotornavet med förlängningshylsor ökar diametern från 22 till 24 meter. Andra skillnader är att flygkroppen är förlängd med 1,9 meter och att stjärtrotorn lutas 20° åt babord för att korrigera att tyngdpunkten flyttades bakåt genom förlängningen. Mindre synliga förändringar är att främre delen flygkroppen är tillverkad i glasfiberarmerad plast i stället för aluminium och införandet av en APU.
Användning[redigera | redigera wikitext]
Under Inbördeskriget i Libanon användes CH-53E att landsätta den amerikanska fredsbevarande styrkan på Beirut-Rafic Hariris internationella flygplats i Beirut. De användes också för att underhålla de amerikanska trupperna under hela operationen.
1991 sändes flera CH-53E till Mogadishu för att evakuera västerlänningar från Inbördeskriget i Somalia. Under operation Desert Storm svepte flottans MH-53E minor i Persiska viken.
I oktober 2001 genomförde sex stycken CH-53E från amfibiefartygen USS Peleliu och USS Bataan historiens längsta amfibielandsättning när de flög 890 km för att landsätta trupper på vad som skulle bli USA:s första landbas i Afghanistan, Camp Rhino.
Super Stallions användes också under Invasionen av Irak 2003 där många marinkårsförband underhölls luftvägen. CH-53E användes också under fritagningen av Jessica Lynch i april 2003.
Varianter[redigera | redigera wikitext]
- CH-53E – Tung transporthelikopter tillverkad för marinkåren. 177 byggda.
- MH-53E – Minsvepningshelikopter tillverkad för flottan. 46 tillverkade.
- S-80M1 - Exportversion tillverkad för Japans självförsvarsstyrkor. 11 levererade.
- CH-53K – Moderniserad version planerad att börja ersätta CH-53E under 2010-talet.
- CH-53X – Sikorskys ursprungliga beteckning på CH-53K.
Användare[redigera | redigera wikitext]
Japans marina självförsvarsstyrkor – Elva helikoptrar levererade. En förlorad i en olycka 1996. Kommer att ersättas av AW101
USA:s flotta – 46 stycken MH-53E levererade.
USA:s marinkår – 177 CH-53E levererade. Kommer att ersättas av 227 CH-53K.
Se även[redigera | redigera wikitext]
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Sikorsky CH-53E Super Stallion.- Amerikanska marinkåren har media som rör CH-53E Super Stallion
Källor[redigera | redigera wikitext]
- Gunston, Bill; Spick, Mike (1986) (på engelska). Modern Fighting Helicopters. London: Salamander Books Ltd. sid. 152–153. Libris 6148004. ISBN 0-86101-232-1
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Sikorsky CH-53E Super Stallion, 15 mars 2012.
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Sikorsky CH-53K Super Stallion, tidigare version.