Silverfisk (insekt)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Denna sida handlar om insektsarten silverfisk. För fisken, se silverfisk (fisk).
Silverfisk
Silverfisk (Lepisma saccharina)
Silverfisk (Lepisma saccharina)
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Leddjur
Arthropoda
Klass Insekter
Insecta
Ordning Fjällborstsvansar
Zygentoma
Familj Silverborstsvansar
Lepismatidae
Släkte Lepisma
Art Silverfisk
L. saccharina
Vetenskapligt namn
§ Lepisma saccharina
Auktor Linné, 1758
Synonymer
  • Nattsmyg
Hitta fler artiklar om djur med

Silverfisk eller nattsmyg (Lepisma saccharina) är en primitiv, vinglös insektsart i ordningen fjällborstsvansar.[1] Arten har fått sitt trivialnamn "silverfisk" på grund av sin silverglänsande spolformiga kropp, och förmodligen för att den rör sig så smidigt att det nästan ser ut som om den simmar. Silverfisken lever av kolhydrater, till exempel socker eller stärkelse. Silverfiskar kan ta sig in i hus och orsaka stora problem.

Systematik[redigera | redigera wikitext]

Silverfisken tillhör ordningen Zygentoma, kallad fjällborstsvansar eller silverborstsvansar på svenska[1][2], vilken tidigare bar det vetenskapliga namnet Thysanura. Ordningen, vars mest typiska drag är deras tre långa stjärttrådar omfattar tre familjer: Lepidotrichidae, Nicoletiidae och Lepismatidae.[3] Silverfiskarna, också kallade silverborstsvanar tillhör den senare familjen och delas upp i ett tiotal släkten. Enligt Catalouge of Life 2011 tillhör silverfisken L. saccharina ensam släktet Lepisma.[3][1] En av dess närmsta släktingar är ugnssmygen Thermobia domestica.[1]

Tillsammans med hoppborstsvansarna, anses fjällborstsvansarna, inklusive silverfiskarna tillhöra de äldsta och mest primitiva insekterna. De utvecklades senast under mellersta devon men kanske så tidigt som sen silur, mer än 400 miljoner år sedan.[4] Vissa fossilerade gångar, så kallade Stiaria intermedia från paleozoikum som brukar tillskrivas hoppborstsvansar kan vara gjorda av fjällborstsvansar.[5] Den äldsta faktiska fossila lämningen av en släkting till dagens silverfiskar är av arten Ramsdelepidon schusteri och dateras vara cirka 300 miljoner år gammal. Den är funnen i de nordamerikanska övre karbonlagren i Illinois.[1]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Silverfisken har en kroppslängd på 10-15 mm.[1] Dess känselspröt är långa och trådliknande. Den har fötter på två, tre eller fyra av benen. Det metalliska skenet från kroppen beror på dess silvriga fjäll som uppkommer efter silverfiskens tredje skinnömsning.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Beroende på miljön kan en silverfisk behöva allt från fyra månader till tre år för att bli vuxen. Vid rumstemperatur blir den vuxen inom ett år. En silverfisk blir mellan två och åtta år gammal. En silverfisk som lever ett helt liv ömsar skinn ungefär åtta gånger. Eftersom den alltid växer så kan den ömsa skinn upp till fyra gånger per år. När temperaturen är mellan 25 och 30 grader Celsius lägger honan ungefär 100 ägg, oftast i en spricka eller liknande. Silverfisken kan inte fortplanta sig i en kall och torr miljö. Naturliga fiender i inomhusmiljöer är framförallt spindlar och tvestjärtar.

Föda[redigera | redigera wikitext]

Spår efter silverfisk som ätit på boksidor.

Silverfisken är allätare. Favoritfödan är saker som innehåller stärkelse; klister, bokband, socker, hår, mjäll och kan ibland göra skada på äldre bokband, papper och stärkta tyger. Men även bomull, silke eller döda insekter duger som föda. Silverfisken kan till och med äta sitt eget ömsade skinn. Den kan svälta i flera månader utan att ta skada. Silverfisken äter även hår, hud- och nagelrester från människor.

Namn[redigera | redigera wikitext]

Det vetenskapliga släktnamnet Lepisma är grekiska och betyder "fjäll" eller "skal" och refererar till fjällen på kroppen. Artepitetet saccharina kommer från grekiskans sakcharon, vilket betyder socker och refererar till dess huvudföda som består av socker och stärkelse.[1]

Det svenska trivialnamnet "silverfisk" är känt från 1924 och det något äldre "nattsmyg" dyker upp i svenskan efter sekelskiftet, och omskrivs med detta namn i bland annat Erik Wahlgrens artikel om svensk insektsfauna i Entomologisk Tidskrift 1906.[1][6]

Utöver silverfisk och nattsmyg kallas arten även silverpil, silvermal, siller, bänksill[7] och sockergäst.[8]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g h] Naturhistoriska Riksmuseet
  2. ^ https://www.dyntaxa.se/Taxon/Info/3000170?changeRoot=True
  3. ^ [a b] http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/browse/tree/id/2503224
  4. ^ Grimaldi, David Michael S. Engel. Evolution of the Insects. Sid. 148–155. 
  5. ^ Getty, Patrick; Sproule, Wagner, and Bush (2013). ”Variation in Wingless Insect Trace Fossils: Insights from Neoichnology and the Pennsylvanian of Massachusetts”. PALAIOS 28: sid. 243–258. doi:10.2110/palo.2012.p12-108r. 
  6. ^ Wahlgren, E., (1906) Svensk insektfauna. I. Första ordningen. Borstsvansar och hoppstjärtar. Apterygogenea. - Entomologisk Tidskrift, 27: 233 - 270.
  7. ^ ”Silverfiskar”. Anticimex. http://www.anticimex.com/sv/se/Privat/Skadedjur/Skadedjurskategorier1/Angriper-mat--textil1/Silverfiskar/. Läst 20 februari 2015. 
  8. ^ ”nattsmyg”. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/nattsmyg. Läst 27 april 2016.