Simon Lundström

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Simon Lundström
Simon Lundström vid Sveriges Högsta domstol, under TV-intervju efter den friande HD-domen.
Född 1973
Järfälla, Stockholms län, Sverige
Andra namn "Zimeon"
Yrke/uppdrag översättare, föreläsare, lärare
År som aktiv 2003– (översättare)
Känd för "Mangamålet"
Noterbara verk One Piece, Ranma ½, Love Hina, Naruto

Simon Lundström, född 1973 i Järfälla församling,[1] är en svensk översättare som sedan tidigt 00-tal översatt ett stort antal välkända manga-titlar till svenska. I manga- och animekretsar var han, åtminstone tidigare, känd under smeknamnet Zimeon. 2012 friades han i Högsta domstolen efter åtal för barnpornografibrott. Åtalet gällde innehav av teckningar, i ett uppmärksammat rättsfall ("Mangamålet") där bland annat journalister, konstnärer och olika rättsinstanser i två års tid debatterat det möjligen brottsliga i att inneha vissa tecknade bilder.

Verksamhet[redigera | redigera wikitext]

Lundström har arbetat för både Bonnier Carlsen och Egmont och sedan 2003 översatt ett stort antal manga till svenska. Bland de mer kända titlarna finns One Piece, Mästerdetektiven Conan, Neon Genesis Evangelion, Full Metal Alchemist, Negima (till tidningen Manga Mania) och Love Hina. Dessutom har han varit översättare på animen Cardcaptor Sakura. Han håller även föreläsningar och undervisar inom manga och anime, bland annat vid Stockholms universitet i en kurs på den östasiatiska linjen.[2]

Simon Lundström var med och introducerade Dragon Ball, en av de mest kända manga-serierna, i Sverige.[källa behövs] Den blev en storsäljare som fick Bonnier att kraftigt utöka sin utgivning av manga.

Mangamålet[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Mangamålet

Lundström dömdes 2010 för barnpornografibrott till 80 dagsböter vid Uppsala tingsrätt för innehav av 51 mangateckningar i sin dator, teckningar som tingsrätten menade föll under definitionen barnpornografi. Efter domen i tingsrätten förlorade han alla sina översättaruppdrag, bland annat ett uppdrag han haft i åtta år hos Bonniers.

Simon Lundström överklagade domen till Svea hovrätt, där han fälldes på nytt och där han dömdes att betala 80 dagsböter för 39 av bilderna. Slutligen friades han i Högsta domstolen, där åtalet ogillades eftersom domstolen ansåg att icke verklighetstrogna bilder inte skulle kunna vara straffbara. En av bilderna bedömde Högsta domstolen dock vara verklighetstrogen och därmed som straffbar barnpornografi; just Lundströms innehav ansågs emellertid vara försvarligt mot bakgrund av att han är expert på japansk kultur och mangateckningar, har bott i Japan och i flera år arbetat som översättare av mangaserier.[3]

Lundströms uppfattning är att yttrandefrihet inte ska vara villkorad[4] och att det inte är bra när författare är rädda för vad de får skriva eller rita.[5]

I medias rapportering om målen omnämndes Simon Lundström bland annat som mangaexpert, mangafantast, japanolog, seriesamlare, seriekännare och serievetare.

Översättningar i bokform (urval)[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

[6]

  1. ^ Ekström, Andreas. ”Den dubbelt dömde”. Sydsvenskan. Arkiverad från originalet den 18 juni 2012. https://web.archive.org/web/20120618024409/http://www.sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/den-dubbelt-domde. Läst 16 maj 2012. 
  2. ^ Olsson, Karin (8 augusti 2010): "Seriebrott", Expressen. Läst den 15 juni 2012.
  3. ^ ""Högsta domstolens dom i mål nr B 990-11", Högsta Domstolens webbplats Arkiverad 13 januari 2013 hämtat från the Wayback Machine.. Läst den 15 juni 2012.
  4. ^ Lundström, Simon (2011-12-06): "Yttrandefriheten en motsägelse". Vembevakarbevakarna.blogspot.com. Läst 15 oktober 2012.
  5. ^ Rebecka Ljung, Sofia Bering, "Dags för en lagändring", SVT:s webbplats. Sett och läst den 15 juni 2012.
  6. ^ Libris. Läst 15 maj 2012.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]