Simone Signoret
| Simone Signoret | |
 Simone Signoret, illustrerad 1959. | |
| Född | 25 mars 1921 Wiesbaden, Tyskland |
|---|---|
| Död | 30 september 1985 (64 år) Autheuil-Authouillet, Eure, Frankrike |
| Begravd | Père-Lachaise |
| Nationalitet | Fransk |
| Sysselsättning | Filmskådespelare, instruktör, skribent[1][2][3], scenskådespelare |
| Religion | Judendom |
| Make/maka | Yves Allégret (g. 1944–1949) Yves Montand (g. 1951–1985) |
| Barn | Catherine Allégret (f. 1946) |
| Föräldrar | André Kaminker |
| Utmärkelser | Oscar för bästa kvinnliga huvudroll (1960) National Board of Review Award for Best Actress (1959) Bästa kvinnliga skådespelare vid filmfestivalen i Cannes (1959) César Award for Best Actress (1978) David di Donatello for Best Foreign Actress (1978) Silver Bear for Best Actress (1971) |
| Redigera Wikidata | |
Simone Signoret (IPA: /simɔn siɲɔˈʁɛ/), ursprungligen Simone Kaminker, född 25 mars 1921 i Wiesbaden i dåvarande Weimarrepubliken, död 30 september 1985 i Autheuil-Authouillet i Eure, var en fransk skådespelare och författare.
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Simone Signorets föräldrar var av fransk nationalitet och hon växte upp i Paris. Hon tvingades hoppa av skolan och hjälpa till att försörja sin mor och två bröder under tyskarnas ockupation av Frankrike under andra världskriget, eftersom hennes judiske far hade flytt till England för att sluta sig till Charles de Gaulles Fria franska styrkor.
Signoret arbetade som maskinskriverska medan hon extraknäckte som statist i en rad filmer. Från 1946 började hon få mer framträdande roller och specialiserade sig först på roller som fnask och kärlekstrånande kvinnor. Hon utvecklades till en distingerad skådespelerska i intelligenta roller och blev så småningom en känd, internationell stjärna.
Vid Oscarsgalan 1960 belönades hon med en Oscar för bästa kvinnliga huvudroll för sin roll i filmen Plats på toppen (1959).
Simone Signoret var gift med regissören Yves Allégret 1944-1949, och med skådespelaren och sångaren Yves Montand 1951-1985.
1975 utgav hon sin självbiografi, Längtan är inte längre vad den varit (på svenska 1981) och hon har även skrivit en roman.
Signoret ligger begravd på Père Lachaise-kyrkogården i Paris intill sin andre make, Yves Montand.
Filmografi, ett urval[redigera | redigera wikitext]
- 1944 – Fnurra på tråden (Service de nuit)
- 1946 – Hotellvärdinnan (Macadam)
- 1947 – Glädjehuset (Dédée d'Anvers)
- 1948 – Under jorden (Against the Wind)
- 1949 – Manege (Manéges)
- 1950 – Kärlekens hus (La Ronde)
- 1951 – Möte under stjärnorna (Casque d'or)
- 1953 – Brottslig kärlek (Thérèse Raquin)
- 1954 – De djävulska (Les Diaboliques)
- 1956 – Djungelmorden (La Mort dans ce jardin)
- 1957 – Häxdansen (Les Sorcières de Salem)
- 1959 – Plats på toppen (Room at the Top)
- 1962 – Barabbas (Barabba)
- 1962 – Otillbörligt närmande (Term of Trial)
- 1965 – Narrskeppet (Ship of Fools)
- 1965 – Dödens kupé (Compartiment tueurs)
- 1965 – Brinner Paris? (Paris brûle-t-il?)
- 1966 – Spionen måste dö (The Deadly Affair)
- 1967 – Den djävulska trion (Games)
- 1968 – Måsen
- 1969 – Skuggornas armé (L'Armée des ombres)
- 1970 – Bekännelsen
- 1971 – Katten (Le Chat)
- 1971 – Huset på andra sidan (La Veuve Couderc)
- 1973 – Kvinnan i snön (Les Granges brulées)
- 1975 – Jagande skräck (La Chair de l'orchidée)
- 1976 – Polisrevolver 357 (Police Python 357)
- 1982 – Guy de Maupassant
- 1983 – Thérèse Humbert (TV-film)
- 1985 – Music Hall (TV-film)
- 1977 – La Vie devant soi
Bibliografi[redigera | redigera wikitext]
- 1978 – La Nostalgie n'est plus ce qu'elle était (Längtan är inte längre vad den varit, 1981)
- 1985 – Adieu Volodia (Adjö Volodja, 1986)
Kuriosa[redigera | redigera wikitext]
- Sångerskan Nina Simone tog sitt efternamn med inspiration från Simone Signoret.
Referenser[redigera | redigera wikitext]
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Simone Signoret.- Simone Signoret på Internet Movie Database (engelska)
Wikimedia Commons har media som rör
|
