Sinairosenfink

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Sinairosenfink
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Carpodacus synoicus male(01).jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljFinkar
Fringillidae
SläkteCarpodacus
ArtSinairosenfink
C. synoicus
Vetenskapligt namn
§ Carpodacus synoicus
Auktor(Temminck, 1825)
Hitta fler artiklar om fåglar med

Sinairosenfink[2] (Carpodacus synoicus) är en tätting i familjen finkar som förekommer i ett begränsat område i Mellanöstern.[3]

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Sinairosenfinken har en kroppslängd på 13-14,5 centimeter och påminner om rosenfinken i form och storlek, men har något mindre näbb och är i alla dräkter otecknat ljusbrun utan vingband. Den adulta hanen är vackert rosa på undersida, huvudsida och övergump, mörkare röd i ansiktet. Främre delen av hjässan har silvervita fjäderspetsar, liksom bakre delen av kinden. Resten av ovansidan är bruntonad med skär anstrykning. Hona och ung hane är helt lerbruna med något ljusare vingtäckarbräm.[4]

Läten[redigera | redigera wikitext]

Lätet i flykten är ett sparvlikt ekande tjipp, från sittande fågel ett pipigt och slamrigt gråsparvslikt tjatter. Sången sägs vara en kort melodi eller en ramsa sparvlika, tjirpande toner.[4]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Sinairosenfinken förekommer som namnet avslöjar enbart på Sinaihalvön med kringliggande områden: nordöstra Egypten, Palestina, södra Israel, västra Jordanien och nordvästra Saudiarabien.[5] Tidigare betraktades blek rosenfink (C. stoliczkae) vara en del av sinairosenfink. Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Sinairosenfinken trivs i karg och klippig miljö, i wadis och raviner i bergsöken och på vissa ställen på ruiner.[4] Den är rastlös och rätt svår att komma nära.[4] Ibland ses den forma mindre flockar, oftast bestående av familjer.[4] Fågeln häckar mellan slutet av mars och juli.[6] Boet placeras i en klippskreva, ibland nära marken men ofta högt upp på en brant klippvägg.[4] Arten lever mestadels av frön, knoppar, skott och löv.

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1]

I kulturen[redigera | redigera wikitext]

Sinairosenfinken är Jordaniens nationalfågel.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2016 Carpodacus synoicus Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  3. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-02-01
  4. ^ [a b c d e f] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 388. ISBN 978-91-7424-039-9 
  5. ^ Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. sid. 224. ISBN 978-84-941892-9-6 
  6. ^ Clement, P. (2018). Sinai Rosefinch (Carpodacus synoicus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/61395 17 september 2018).

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]