Singoalla (film)
| Singoalla | |
| Genre | Drama |
|---|---|
| Regissör | Christian-Jaque |
| Producent | Lorens Marmstedt |
| Manus | Christian-Jaque Pierre Véry |
| Baserad på | Singoalla av Viktor Rydberg |
| Skådespelare | Viveca Lindfors Alf Kjellin Edvin Adolphson |
| Originalmusik | Hugo Alfvén Charles Wildman |
| Fotograf | Christian Matras |
| Produktionsbolag | Terrafilms Produktions AB Roissy Films |
| Premiär |
|
| Speltid | 104 minuter |
| Land |  Sverige Frankrike |
| Språk | Svenska Franska Engelska |
| IMDb SFDb Elonet | |
Singoalla är en svensk-fransk romantisk dramafilm från 1949 i regi av Christian-Jaque, baserad på romanen Singoalla från 1857 av Viktor Rydberg. Filmen premiärvisades på biograf Royal i Stockholm den 13 december 1949. Den gavs ut på DVD 2013.
När filmen kom ut var det den dyraste film som producerats i Sverige och omräknat till dagens penningvärde fortfarande en av de dyraste i svensk filmhistoria.[1]
Handling[redigera | redigera wikitext]
Filmen utspelar sig under medeltiden. Den unge Erland Månesköld (Alf Kjellin / Michel Auclair) förälskar sig i en ung romsk flicka, Singoalla (Viveca Lindfors).
Medverkande (urval)[redigera | redigera wikitext]
|
|
Produktion[redigera | redigera wikitext]
En jättelik modell av Månesköldarnas borg, med flyglar, torn och vindbrygga byggdes utanför Sandrewateljéerna på Gärdet i Stockholm.[2] Borgen var även uppbyggd vid Söderbysjön för utomhusscener. Filmen spelades in i tre olika språkversioner samtidigt, på svenska, på franska och på engelska.[2]
Koreografin utfördes av Teddy Rhodin[källa behövs], för fotot ansvarade den franska fotografen Christian Matras[källa behövs] och filmsällskapets kulturhistoriske rådgivare var Björn Thulin[2].
Som statister medverkade många svenska romer och flera från familjen Taikon[2], bland andra Katarina Taikon som ses i en dansscen.[1]
Budget[redigera | redigera wikitext]
Ekonomiskt kom filmen att bli Terrafilms och Lorens Marmstedts största satsning.[källa behövs]
Inspelningen var Sveriges dittills största och dyraste och den slutliga kostnaden som överskred 3 miljoner kronor överskred den planderade budgeten på 1,4 miljoner kronor.[2] Den slutliga kostnaden var tio gånger större än vad som var vanligt för en svensk långfilm på 40-talet.[2]
Mottagande[redigera | redigera wikitext]
I Dagens Nyheter menade Carl Björkman: "Säg gärna att Singoalla är en naiv film. Men den har charm och temperament. Och den är frukten av ett ambitiöst, konstnärligt samarbete, som i ordets bästa mening är svenskt-franskt."
I Morgon-Tidningen menade Nils Beyer att filmen var ett konstnärligt fiasko och kallade den "ett gruvligt ädelpekoral [...] som förvandlat allt mänskligt liv i handlingen till rena schablonmässigheter".[2]
I Stockholms-Tidningen ansåg filmkritikern Robin Hood att filmen borde döpas om till "Sorgebarn" och att den gav ett pinsamt intryck. [3]
Filmen blev en publiksuccé i Sverige.[2] Den franska versionen ansågs vara betydligt bättre än den svenska.[2]
Senare kritik angående filmen rör bland annat de stereotypa och rasistiska föreställningar om romer som filmen reproducerar.[4]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b] Anders Hedberg (kommentatorsspår) Singoalla, DVD, Studio S, art.nr: S408
- ^ [a b c d e f g h i] "Ett medeltidsfiaskos historia Arkiverad 29 oktober 2017 hämtat från the Wayback Machine." (in Swedish), Kult. no 2 s16, Linköpings universitet, 2004. Retrieved 29 October 2017.
- ^ Dagens Nyheter, Morgon-Tidningen och Stockholms-Tidningen, alla från den 14 december 1949
- ^ SOU 2010:55, Marginalisering – en konsekvens av antiziganism, 4.2.7: Exempel från film och litteratur Arkiverad 2 april 2015 hämtat från the Wayback Machine., sid:194-199
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
- Terras fönster 2 på filmarkivet.se (inslag från inspelningen av Singoalla 10 min in i filmen)
- Singoalla på Internet Movie Database (engelska)
- Singoalla på Svensk Filmdatabas