Sinosfären

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Sinosfären
East Asian Cultural Sphere.svg
Östasiatiska Sinosfären 1993 enligt amerikanske statsvetaren Samuel P. Huntington.[1][2]

Östasiatisk kultur
Chinese dragon asset heraldry.svg
Österländsk drake.
Drakar är legendariska varelser i östasiatisk mytologi och kultur. De avbildas traditionellt med lejonman, grenhorn och skäggtöm på en fyrbent fjällig ormkropp utan vingar.

Sinosfären, Siniska sfären, Sinitiska sfären (Latin: Sīnae; Kina), även Östasiatiska kultursfären, bland flera andra namn och variationer, är kulturgeografiska namn för det kulturområde i Öst- och Sydostasien som historiskt formats av hankinesisk och konfucianistisk kultur. Området inkluderar flera land och regioner som idag huvudsakligen utgörs av Kina, Koreahalvön, Vietnam och Japan.[3][4]

Begreppet Sinosfären myntades av språkvetaren James Matisoff 1990 i kontrast till Indosfären.[5]

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från norska Wikipedia (bokmål/riksmål), Sinosfæren, 22 april 2022.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Per Jönsson (15 februari 2006). ”Hånad professor gör svensk comeback” (nyhetsartikel). Dagens Nyheter. dn.se. Arkiverad från originalet den 20 december 2016. https://web.archive.org/web/20161220193456/https://www.dn.se/arkiv/kultur/hanad-professor-gor-svensk-comeback/. Läst 22 april 2022. 
  2. ^ Samuel P. Huntington. ”The Clash of Civilizations?” (på engelska). Foreign Affairs. edvardas.home.mruni.eu. Arkiverad från originalet den 14 januari 2011. https://web.archive.org/web/20110114062924/http://edvardas.home.mruni.eu/wp-content/uploads/2008/10/huntington.pdf. Läst 22 april 2022. 
  3. ^ Yang, Edward (2015). Chopsticks: A Cultural and Culinary History. Cambridge University Press. sid. 67–92. doi:10.1017/CBO9781139161855. ISBN 9781139161855 
  4. ^ Lowe, Roy; Yasuhara, Yoshihito (2016). ”Higher learning in ancient Korea, Japan and Vietnam: The East Asian cultural sphere and the Imperial Chinese”. The Origins of Higher Learning. Routledge. ISBN 9781315728551 
  5. ^ Matisoff, James A. (mars 1990). ”On Megalocomparison, Language, Vol. 66, No. 1 (Mar., 1990), 106-120” (på engelska) (pdf). Linguistic Society of America. artsandsciences.osu.edu (Ohio State University). sid. 113, kap. 2.5, rad 7. Arkiverad från originalet den 1 mars 2022. https://web.archive.org/web/20220301004309/https://www.asc.ohio-state.edu/joseph.1/Ling611/Lx611Matisoff1990.pdf. Läst 22 april 2022. ”Sinospheric”