Siouxsie and the Banshees

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Siouxsie and the Banshees
Siouxsie and the Banshees-3.jpg
Siouxsie and the Banshees: Steven Severin, Siouxsie Sioux och Budgie
Bakgrund Storbritannien London, England, Storbritannien
Genrer Postpunk, gothic rock, alternativ rock, new wave
År som aktiva 1976–1996, 2002
Skivbolag Polydor, Geffen, Sanctuary
Artistsamarbeten The Creatures, The Cure, The Glove
Webbplats www.siouxsieandthebanshees.co.uk
Tidigare medlemmar
Siouxsie Sioux
Steven Severin
Budgie
Sid Vicious
Marco Pirroni
Kenny Morris
Peter Fenton
John McKay
John McGeoch
Robert Smith
John Valentine Carruthers
Martin McCarrick
Jon Klein
Knox Chandler
Siouxsie Sioux, 1980

Siouxsie and the Banshees var ett brittiskt postpunkband bildat i London 1976 av sångerskan och låtskrivaren Siouxsie Sioux (Susan Janet Ballion) och basisten Steven Severin, som varit medlemmar sedan dess. John McKay, gitarr, saxofon och Kenny Morris, trummor ingick i bandet under de två första skivorna. Kom gruppen att bli inflytelserik genom att vara pionjärer inom det sena 1970-talets postpunk.

Siouxsie and the Banshees släppte debutsingeln "Hong Kong Garden" 1978. Till några av bandets mest kända låtar hör singlarna "Peek-a-Boo" och "Kiss Them For Me", vilka också fick uppmärksamhet i USA där de hamnade på Billboard Hot 100-listan.[1]

Det är många som tagit intryck av, och uppskattat Siouxsie and the Banshees verk, däribland Joy Division[2] The Smiths och gitarrist Johnny Marr,[3] PJ Harvey,[4] Jeff Buckley,[5] Depeche Mode,[6] U2,[7] The Cure,[8] Tricky,[9] LCD Soundsystem,[10] Massive Attack,[11] Tracey Thorn,[12] Radiohead,[13][14] och The Knife.[15]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Trummis på den första, helt punkigt orepade spelningen på The 100 Club i London var Sid Vicious på trummor, och gitarristen Marco Pirroni.

Gitarristerna i gruppen har varierat under åren, bl.a.: John McGeoch, gästade på den av kritiken högst rankade plattan Kaleidoscope, Juju och A Kiss in the Dreamhouse. Robert Smith från The Cure gästspelade på skiva och på konserten i Royal Albert Hall hösten 1983 (Nocturne Livealbum) och Hyæna 1984. Bytena av gitarrister beror enligt gruppen på att de har sökt efter ett "distinkt, knivskärande gitarrsound av en gitarrist som inte har Hendrix-komplex".

Trummorna har sedan -79/-80 hanterats av Budgie (före detta The Slits). Siouxsie and the Banshees bygger på att alla spelar, alla är delaktiga i en stark, monotont stämningsskapande men samtidigt ställningstagande, helhet av röst, rytm och uttryck. Detta har bandet utvecklat mer genom ständigt experimenterande än repeterande.

Filmregissören Tim Burton bad Siouxsie and the Banshees skriva "Face to Face/Catwoman's Theme" till filmen Batman Returns 1992.

1996 skickade bandet ut ett pressmeddelande som i stort gick ut på att det var dags att lägga av, nu när alla gamla hjältar börjat "förödmjuka sig, återförenas och böja sig för de kommersiella krafternas tryck".

Siouxsie och Budgie (som för övrigt gifte sig med varandra så småningom) skapade av överblivna rytmer från Juju projektet The Creatures bildad 1991, som till exempel gjort musik till Godzilla-filmen. Steven Severin har tillsammans med Robert Smith haft sidoprojektet The Glove och producerat andra artister.

Siouxsie gästar som sångare/låtskrivare på andras skivor och gig; till exempel John Cale,[16] Morrissey,[3] Basement Jaxx. Hon återupptog 2007 solokarriären med turnéer och skivsläpp, Mantaray. Både för det och för hennes karriär i helhet, har hon belönats med flera olika musikpriser.

Steven Severin skapar mycket filmmusik till independentfilm och fortsatt att producera andras skivor. Budgie har från cirka 2009 haft projektet Efterklang,[17] och diverse jobb med olika artister, John Grant.[18]

Diskografi[redigera | redigera wikitext]

Studioalbum
  • The Scream (1978)
  • Join Hands (1979)
  • Kaleidoscope (1980)
  • Juju (1981)
  • A Kiss in the Dreamhouse (1982)
  • Hyæna (1984)
  • Tinderbox (1986)
  • Through the Looking Glass (1987)
  • Peepshow (1988)
  • Superstition (1991)
  • The Rapture (1995)
Livealbum
  • Nocturne (1983)
  • Seven Year Itch (2003)
  • At the BBC (2009)
Samlingsalbum
  • 1981 - Once Upon a Time: The Singles
  • 1992 - Twice Upon a Time: The Singles
  • 2002 - The Best of Siouxsie and the Banshees
  • 2004 - Downside Up
EP

Singlar (topp 40 på UK Singles Chart)

  • 1978 - Hong Kong Garden (#7)
  • 1979 - The Staircase (Mystery) (#24)
  • 1979 - Playground Twist (#28)
  • 1980 - Happy House (#17)
  • 1980 - Christine (#22)
  • 1981 - Spellbound (#22)
  • 1981 - Arabian Knights (#32)
  • 1982 - Fireworks (#22)
  • 1983 - Dear Prudence (#3)
  • 1984 - Swimming Horses (#28)
  • 1984 - Dazzle (#33)
  • 1985 - Cities in Dust (#21)
  • 1986 - Candyman (#34)
  • 1987 - This Wheel's on Fire (#14)
  • 1988 - Peek-a-Boo (#16)
  • 1991 - Kiss Them for Me (#32 )
  • 1992 - Face to Face (#21)
  • 1995 - O Baby (#34)

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Siouxsie and the Banshees - Awards”. Allmusic. Arkiverad från originalet den 22 oktober 2011. https://web.archive.org/web/20111022011223/http://allmusic.com/artist/siouxsie-and-the-banshees-p125670/charts-awards/billboard-singles. Läst 8 juli 2012. 
  2. ^ ”Playlist – Peter Hook’s “Field recordings”. Q magazine. 23 April 2013. http://www.qthemusic.com/806/playlist-peter-hooks-field-recordings-favourite-live-tracks-stooges-rolling-stones/. Läst 10 januari 2017. ”The Banshees first LP was one of my favourite ever records, the way the guitarist and the drummer played was a really unusual way of playing” 
  3. ^ [a b] Goddard, Simon (September 2012). Mozipedia: The Encyclopaedia of Morrissey and the Smiths. Ebury Press. sid. 393. ISBN 0091927102 
  4. ^ Appleford, Steve (29 October 2000). ”Checking In With . . . PJ Harvey In a New York State of Mind”. Checking In With . . . PJ Harvey In a New York State of Mind. Los Angeles Times. http://articles.latimes.com/2000/oct/29/entertainment/ca-43749. Läst 10 maj 2016. ”Q: Was there any figure who connected with you when you were just a listener? A: It's hard to beat Siouxsie Sioux, in terms of live performance. She is so exciting to watch, so full of energy and human raw quality.” 
  5. ^ ”Jeff Buckley The Records Collection”. Jeff Buckley The Records Collection. Jeffbuckleycollection.com. 2016. https://www.jeffbuckleycollection.com#. Läst 21 juli 2016. ”[enter 'Siouxsie' in the research]” 
  6. ^ Dave Gahan questionaire”. Look-in. December 1981. Arkiverad från originalet den 27 November 2008. https://web.archive.org/web/20081127211058/http://www.sacreddm.net/1980s/lkn051281/page1.htm. Läst 3 maj 2017. 
  7. ^ ”U2 Jukebox”. U2 Jukebox. U2wanderer.org. http://www.u2wanderer.org/disco/odd010.html. Läst 1 november 2010. 
  8. ^ Rob Fitzpatrick (August 2012), ”Robert Smith interview”, The Word, http://craigjparker.blogspot.fr/2012/07/robert-smith-interview-with-word.html, läst 15 augusti 2016, ”I played with the Banshees [after their guitarist John McGeoch suddenly left] through our first tour, and it allowed me to think beyond what we were doing. I wanted to have a band that does what Steve Severin and Budgie do, where they just get a bassline and the drum part and Siouxsie wails.” 
  9. ^ ”cover me”. moon-palace.de. http://www.moon-palace.de/tricky/cover.html. Läst 1 november 2010. 
  10. ^ Pulver, Sarah. ”LCD Soundsystem”. Thrasher Magazine (September 2005). Arkiverad från originalet den 22 januari 2009. https://web.archive.org/web/20090122213559/http://findarticles.com/p/articles/mi_m0JSE/is_298/ai_n15662221. Läst 8 juli 2012. ”My first album: I got some birthday money, went to the record store and bought Siouxsie and the Banshees' Join Hands, the Fall Grotesque, and the Birthday Party Nick the Stripper, all in one day. And all three of those records are three of my favorite things I've ever heard.”. 
  11. ^ ”massive attack discography – tune info + lyrics – superpredators”. massive attack discography – tune info + lyrics – superpredators. inflightdata.com. http://www.inflightdata.com/superpredators.html. Läst 1 november 2010. 
  12. ^ Thorn, Tracey (January 2014). Bedsit Disco Queen: How I grew up and tried to be a pop star. Virago. ISBN 978-1-84408-868-3. ”My Heroines were Billie Holliday, Lesley Woods, Siouxsie, Nico and Astrud Gilberto. [...] [Morrissey] reminded me more of a male version of the female singers I liked – Patti Smith and Siouxsie – than any previous male rock star” 
  13. ^ Jeff, Klingman (22 July 2013). ”10 Bullet Points from the Thom Yorke Interview on WTF with Marc Maron”. 10 Bullet Points from the Thom Yorke Interview on WTF with Marc Maron. Thelmagazine.com. Arkiverad från originalet den 14 October 2013. https://web.archive.org/web/20131014174447/http://www.thelmagazine.com/TheMeasure/archives/2013/07/22/10-bullet-points-from-the-thom-yorke-interview-on-wtf-with-marc-maron. Läst 2 september 2013. 
  14. ^ Binelli, Mark (7 February 2008). ”The Future According To Radiohead How they ditched the record business and still topped the charts”. Rolling Stone (1045). ”By the last weeks of December, the band was beginning to rehearse for its 2008 tour. The rehearsals included a number of covers: Siouxsie and the Banshees, The Smiths, "The Night" by Frankie Valli and the Four Seasons.”. 
  15. ^ ”The Knife - Swedish duo”. The Knife - Swedish duo. indielondon.co.uk. 2006. Arkiverad från originalet den 3 March 2016. https://web.archive.org/web/20160303190149/http://www.indielondon.co.uk/music/mu_knife_bio.html. Läst 2 juli 2016. 
  16. ^ Siouxsie and John Cale in duet. "Murdering Mouth". Amsterdam, Paradiso (With the Metropole Orchestra). 25 February 1998
  17. ^ Efterklang The Danes make an art-music splash with the SSO. Time Out. Retrieved 27 June 2012
  18. ^ Hudson, Alex. "John Grant announces grey tickles black pressure LP". Exclaim!. 23 June 2015. Retrieved 3 June 2015

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]