Siouxsie and the Banshees

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Siouxsie and the Banshees
Siouxsie and the Banshees-3.jpg
Siouxsie and the Banshees: Steven Severin, Siouxsie Sioux och Budgie
Bakgrund Storbritannien London, England, Storbritannien
Genrer Postpunk, gothic rock, alternativ rock, new wave
År som aktiva 1976–1996, 2002
Skivbolag Polydor, Geffen, Sanctuary
Artistsamarbeten The Creatures, The Cure, The Glove
Webbplats www.siouxsie.com
Tidigare medlemmar
Siouxsie Sioux
Steven Severin
Budgie
Sid Vicious
Marco Pirroni
Kenny Morris
Peter Fenton
John McKay
John McGeoch
Robert Smith
John Valentine
Carruthers
Martin McCarrick
Jon Klein
Knox Chandler
Siouxsie Sioux, 1980

Siouxsie and the Banshees var ett brittiskt postpunkband bildat i London 1976 av sångerskan och låtskrivaren Siouxsie Sioux (Susan Janet Ballion) och basisten Steven Severin, som varit medlemmar sedan dess. John McKay, gitarr, saxofon och Kenny Morris, trummor ingick i bandet under de två första skivorna. Kom gruppen att bli inflytelserik genom att vara pionjärer inom det sena 1970-talets postpunk.

Siouxsie and the Banshees släppte debutsingeln "Hong Kong Garden" 1978. Till några av bandets mest kända låtar hör singlarna "Peek-a-Boo" och "Kiss Them For Me", vilka också fick uppmärksamhet i USA där de hamnade på Billboard Hot 100-listan.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Trummis på den första, helt punkigt orepade spelningen på The 100 Club i London var Sid Vicious på trummor, och gitarristen Marco Pirroni.

Gitarristerna i gruppen har varierat under åren, bl.a.: John McGeoch, gästade på den av kritiken högst rankade plattan Kaleidoscope, Juju och A Kiss in the Dreamhouse. Robert Smith från The Cure gästspelade på skiva och på konserten i Royal Albert Hall hösten 1983 och Hyæna 1984. Bytena av gitarrister beror enligt gruppen på att de har sökt efter ett "distinkt, knivskärande gitarrsound av en gitarrist som inte har Hendrix-komplex".

Trummorna har sedan -79/-80 hanterats av Budgie (före detta The Slits). Siouxsie and the Banshees bygger på att alla spelar, alla är delaktiga i en stark, monotont stämningsskapande men samtidigt ställningstagande, helhet av röst, rytm och uttryck. Detta har bandet utvecklat mer genom ständigt experimenterande än repeterande.

Filmregissören Tim Burton bad Siouxsie & the Banshees skriva "Face to Face/Catwoman's Theme" till filmen Batman Returns 1992.

1996 skickade bandet ut ett pressmeddelande som i stort gick ut på att det var dags att lägga av, nu när alla gamla hjältar börjat "förödmjuka sig, återförenas och böja sig för de kommersiella krafternas tryck".

Siouxsie och Budgie (som för övrigt gifte sig med varandra så småningom) skapade av överblivna rytmer från Juju projektet The Creatures bildad 1991, som till exempel gjort musik till Godzilla-filmen. Steven Severin har tillsammans med Robert Smith haft sidoprojektet The Glove och producerat andra artister.

Siouxsie gästar som sångare/låtskrivare på andras skivor och gig; till exempel John Cale, Morrissey, Basement Jaxx. Hon återupptog 2007 solokarriären med turnéer och skivsläpp, Mantaray. Både för det och för hennes karriär i helhet, har hon belönats med flera olika musikpriser.

Steven Severin skapar mycket filmmusik till independentfilm och fortsatt att producera andras skivor. Budgie har från cirka 2009 haft projektet Efterklang och diverse jobb med olika artister, John Grant.

Diskografi[redigera | redigera wikitext]

Studioalbum
Livealbum
Samlingsalbum
  • 1981 - Once Upon a Time: The Singles
  • 1992 - Twice Upon a Time: The Singles
  • 2002 - The Best of Siouxsie and the Banshees
  • 2004 - Downside Up
EP

Singlar (topp 40 på UK Singles Chart)

  • 1978 - Hong Kong Garden (#7)
  • 1979 - The Staircase (Mystery) (#24)
  • 1979 - Playground Twist (#28)
  • 1980 - Happy House (#17)
  • 1980 - Christine (#22)
  • 1981 - Spellbound (#22)
  • 1981 - Arabian Knights (#32)
  • 1982 - Fireworks (#22)
  • 1983 - Dear Prudence (#3)
  • 1984 - Swimming Horses (#28)
  • 1984 - Dazzle (#33)
  • 1985 - Cities in Dust (#21)
  • 1986 - Candyman (#34)
  • 1987 - This Wheel's on Fire (#14)
  • 1988 - Peek-a-Boo (#16)
  • 1991 - Kiss Them for Me (#32 )
  • 1992 - Face to Face (#21)
  • 1995 - O Baby (#34)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]