Harold Kroto

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Sir Harold Kroto)
Harold Kroto Nobelpristagare i kemi 1996
Född7 oktober 1939[1][2][3]
Wisbech, Cambridgeshire, Storbritannien
Död30 april 2016[4][1][2] (76 år)
Lewes, East Sussex, Storbritannien
Medborgare iStorbritannien
Utbildad vidUniversity of Sheffield
Bolton School
SysselsättningKemist, universitetslärare, forskare[5]
Befattning
Ordförande i Royal Society of Chemistry
ArbetsgivareUniversity of Sussex
Florida State University
University of Florida
Utmärkelser
Tilden Prize (1981)[6]
James C. McGroddy-priset för nya material (1992)[7]
Longstaff Prize (1993)[8]
Hedersdoktor vid Hasselts universitet (1993)[9]
Nobelpriset i kemi (1996)[10][11]
Kol-medaljen (1997)[12]
Dalton-medaljen (1997)
IET Kelvin Lecture (1998)
Michael Faraday-priset (2001)
Copleymedaljen (2004)[13]
Hedersdoktor vid Universidad Complutense (2012)
Fellow of the Committee for Skeptical Inquiry
Hedersdoktor vid Bielefelds universitet
Hedersdoktor vid Tel Aviv University
Hedersdoktor vid Keiouniversitetet
Namnteckning
Webbplatskroto.info/
Redigera Wikidata
Harold Kroto 2011.

Sir Harold W "Harry" Kroto, ursprungligen Harold Walter Krotoschiner, född 7 oktober 1939 i Wisbech, Cambridgeshire, död 30 april 2016 i Lewes, East Sussex,[14] var en brittisk kemist.

Kroto tilldelades, tillsammans med Robert Curl och Richard Smalley, Nobelpriset i kemi 1996 "för deras upptäckt av fullerener."

Curl, Kroto och Smalley upptäckte 1985 två nya former av kol, s.k. fullerener, där kolatomerna sitter i slutna skal. Antalet kolatomer i skalen kan variera och ytterligare fullerener har sedan upptäckts. De tidigare kända formerna av kol var grafit (2 former), diamant (2 former), kaoit och kol(VI).

Fullerener bildas då förgasat kol kondenseras i en atmosfär av heliumgas. De förgasade kolatomerna slår sig samman till grupper med upp till några hundra kolatomer. Gasen leds in i en vakuumkammare, där den expanderar och kyls ned till några grader över den absoluta nollpunkten. Man fann att kluster med 60 kolatomer var speciellt stabila, vilket tydde på en molekylstruktur med hög symmetri. Man föreslog därför att molekylen kunde vara en s.k. trunkerad ikosaeder, en polyeder med 20 regelbundna sexhörningar och 12 regelbundna femhörningar jämförbart med mönstret på en fotboll. Genom ytterligare forskning under slutet på 1980-talet och början på 1990-talet kunde Curl, Kroto och Smalley visa att den föreslagna strukturen var riktig.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Find a Grave, Harold Walter Kroto, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Brockhaus Enzyklopädie, Harold W. Kroto, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ www.accademiadellescienze.it, Harold Kroto, läst: 1 december 2020.[källa från Wikidata]
  4. ^ läs online, The Guardian.[källa från Wikidata]
  5. ^ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, läst: 19 december 2022.[källa från Wikidata]
  6. ^ läs online, www.rsc.org.[källa från Wikidata]
  7. ^ läs online, www.aps.org, läst: 18 februari 2022.[källa från Wikidata]
  8. ^ läs online, www.rsc.org.[källa från Wikidata]
  9. ^ läs online, www.uhasselt.be.[källa från Wikidata]
  10. ^ The Nobel Prize in Chemistry 1996, Nobelprize.org (på engelska), Nobelstiftelsen, läs online, läst: 3 februari 2021.[källa från Wikidata]
  11. ^ Table showing prize amounts (på engelska), Nobelstiftelsen, april 2019, läs online, läst: 3 februari 2021.[källa från Wikidata]
  12. ^ läs online, www.americancarbonsociety.org.[källa från Wikidata]
  13. ^ Award winners : Copley Medal (på engelska), Royal Society, läs online, läst: 30 december 2018.[källa från Wikidata]
  14. ^ Harry Kroto (1939-2016): A salesman of science in the best sense of the term

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]