Siv Ericks

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Siv Ericks
Född Siv Gustava Eriksson
31 juli 1918
Oxelösund, Sverige
Död 3 juli 2005 (86 år)
Onsala, Sverige
Aktiva år 1934–1994
IMDb

Siv Ericks, egentligen Siv Gustava Ericks-Essy-Ehsing, född Eriksson 31 juli 1918[1] i Oxelösund,[2] Södermanlands län, död 3 juli 2005 i Onsala, Hallands län, var en svensk skådespelare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Siv Ericks scendebuterade 8 år gammal i sin fars lokalrevy. Vid 16 års ålder kom hon med i ett resande teatersällskap. Hon filmdebuterade 1939 i Per-Axel Branners Rosor varje kväll och har sedan medverkat i drygt 65 film- och TV-produktioner.

Siv Ericks signum var hennes nasala och nästan släpiga röst, något som passade utmärkt i de många komiska roller hon kreerade. Hon var revyprimadonna på många olika teaterscener, bland annat hos Kar de MummaFolkan och hos Hagge GeigertLisebergsteatern. Hon spelade i komedier med Gösta Bernhard och medverkade i CasinorevynIntiman 1973.

Under 1980-talet fanns hon ofta med i farser på Vasan, bland andra Gamle Adam, Leva loppan och Spanska flugan.

I radion medverkade hon bland annat i Tjugo frågor-satiren Goddag yxskaft, tillsammans med Karl-Arne Holmsten, Gunnar Björnstrand och Martin Ljung.

Hon avled den 3 juli 2005 och begravdes den 5 augusti samma år.

Familj[redigera | redigera wikitext]

Ericks gifte sig 1942 med Albert Ehsing, född 1914. Därefter var det folkbokförda efternamnet Ericks-Essy-Ehsing.[2]

Filmografi (urval)[redigera | redigera wikitext]


Teater[redigera | redigera wikitext]

Roller (urval)[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ "Grundfakta". Svensk Filmdatabas. Läst 19 augusti 2015.
  2. ^ [a b] "Ericks-Essy-Ehsing, Siv". Svensk biografisk handbok, 1969.
  3. ^ Teater, Musik, Film”. Dagens Nyheter: s. 9. 25 april 1940. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1940-04-25/113/9. Läst 26 augusti 2015. 
  4. ^ Oscar Rydqvist (22 november 1940). ”'I dag blir i går' på Vasateatern”. Dagens Nyheter: s. 10. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1940-11-22/321/10. Läst 25 augusti 2015. 
  5. ^ Oscar Rydqvist (6 oktober 1940). ”Teater, Musik, Film”. Dagens Nyheter: s. 9. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1940-10-06/274/9. Läst 26 augusti 2015. 
  6. ^ Oscar Rydqvist (18 februari 1942). ”'Flykten från Paris' på Vasateatern”. Dagens Nyheter: s. 9. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1942-02-18/48/9. Läst 24 augusti 2015. 
  7. ^ Petterson, Hjördis; Kretz Inga Maria (1983). Rosor & ruiner. Stockholm: Prisma. Sid. 141. Libris 7407145. ISBN 91-518-1680-6 
  8. ^ Ingmar Glanzelius (2 januari 1976). ”Geigert föraktar publiken”. Dagens Nyheter: s. 14. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1976-01-02/1/14. Läst 31 augusti 2015. 
  9. ^ Leif Zern (26 september 1976). ”'Familjens Don Juan' på Vasan: Konservativ - men förbaskat rolig!”. Dagens Nyheter: s. 14. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1976-09-26/262/14. Läst 23 augusti 2015. 
  10. ^ Leif Zern (16 januari 1977). ”Familjens Don Juan II: Sällan spelas komedi med sådan lust och frihet”. Dagens Nyheter: s. 17. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1977-01-16/14/17. Läst 23 augusti 2015. 
  11. ^ Leif Zern (2 april 1977). ”'Familjens Don Juan': Roligt för stunden men bara för stunden”. Dagens Nyheter: s. 20. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1977-04-02/90/20. Läst 23 augusti 2015. 
  12. ^ Åke Lundqvist (22 september 1978). ”Järrel räddar utslätad fars”. Dagens Nyheter: s. 14. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1978-09-22/258/14. Läst 22 augusti 2015. 
  13. ^ Marcus Boldemann (24 september 1983). ”Succén är given - Strålande premiärer: Rasande rolig komedi”. Dagens Nyheter: s. 20. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1983-09-24/259/20. Läst 30 augusti 2015. 
  14. ^ Marcus Boldemann (1 oktober 1989). ”'Charleys tant' yvig familjeföreställning”. Dagens Nyheter: s. 25. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1989-10-01/266/25. Läst 23 augusti 2015. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]