Självskanning

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Självscanning)
Hoppa till navigering Hoppa till sök
En självskanner i Sverige.
En handskanner på en kundvagn i Nederländerna.

Självskanning (självscanning förekommer också, men avråds i SAOL) är en metod när butiker låter kunden med hjälp av en skanner summera priset på varorna. Betalning kan ske till en kassör eller till en maskin med kort och ibland även med kontanter. Exempel på butiker som använder systemet med självskanning är City Gross, Ica, Coop, Willys och Ikea.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Självskanning började i Nederländerna, där det infördes 1992. Tre år senare hade såväl USA som Storbritannien infört självskanning. I Sverige var det stormarknaden B&W i Bromma som var först ut med självskanning, så kallad "Shop Express" som infördes 1999. Ica införde självskanning 2004, och var 2012 den största användaren av självskanning i världen.[1]

Metoder[redigera | redigera wikitext]

Betalningsstationer (snabbkassa) i Sverige.
En snabbkassa i Japan.

Den vanligaste modellen i Sverige är att kunden tar en handhållen skanner när den går in i butiken. Med denna läser kunden av streckkoder på sina varor under inköpsrundan i butiken. Vid "utcheckningen" ställer kunden ifrån sig skannern i ett ställ och utför betalningen vid en betalstation (även kallad kundstation och snabbkassa) bestående av kortläsare och bildskärm med anvisningar.

Det finns också en variant av självskanning där kunden inte tar någon skanner, utan handlar på traditionellt vis och slutligen skannar samtliga varor vid en betalstation. Den metoden är framförallt vanlig i mindre butiker.

Varor som saknar streckkoder behöver kunden själv väga in eller registrera på annat vis i skannern eller vid betalstationen.

Säkerhet[redigera | redigera wikitext]

Betalstationer brukar automatiskt kunna påkalla personalens uppmärksamhet om exempelvis kunden råkar göra fel eller vill köpa en vara med åldersgräns[2].

En tredjedel av kunderna som självskannar i livsmedelsbutiker i världen stjäl eller snattar regelbundet enligt en studie som kriminologen Dr Emmeline Taylor i Australien gjort (publicerad 2016). Dessa kunder kallas "swipers" (Seemingly Well-Intentioned Patrons Engaging in Routine Shoplifting) inom branschen. Tillvägagångssätten kan vara olika, exempelvis att inte väga hela varan, att bara skanna en av flera varor av samma typ eller skanna en likvärdig men billigare vara. Många av dessa kunder inser inte själva att det är stöld.[3]

Som åtgärd för att stävja till synes enkla metoder att snatta eller stjäla genom att bara skanna somliga varor i matvarukassen använder sig butikerna av slumpmässiga kontroller; så kallade avstämningar. Kunden får då vid betalning ett meddelande på betalningsstationens bildskärm där den ombeds gå till närmsta kassa för avstämning. Kassören går då manuellt igenom varorna, och verifierar att resultatet överensstämmer med de skannade varorna.

Butiker kan även utläsa mönster från kundernas köpbeteenden, såsom hur kunden rör sig i butiken eller återkommande fel vid avstämningar.[3]

Särskilt vid obemannade snabbkassor kan det finnas fysiska spärrar, där kunden efter betalning behöver skanna inköpskvittot för att komma ut ur butiken.[3]

I vissa butiker får kunden höra en inspelad hälsningsfras när den tar skannern. Förutom syftet att välkomna kunden, kan det fungera avskräckande för swipers och inge en känsla av att iakttagelse.[3]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]