Sjätte koalitionskriget

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Sjätte koalitionskriget
Del av Napoleonkrigen
Slaget vid Leipzig
Slaget vid Leipzig.
Ägde rum 3 mars 1813–30 maj 1814
Plats Europa
Resultat Koalitionsseger; Freden i Kiel, Fördraget i Fontainebleau, Bourbonska restaurationen, Napoleons exil till Elba
Stridande
Ursprungliga koalitionen
Kejsardömet Ryssland Ryssland
Kungariket Preussen Preussen
Förenade kungariket Storbritannien och Irland Storbritannien
Naval Ensign of Sweden.svg Sverige
Spanien Spanien
Portugal
Sicilien
Kungariket Sardinien Sardinien

Efter vapenstilleståndet i Pläswitz
Kejsardömet Österrike Österrike
Kungariket Bayern Bayern
Efter slaget vid Leipzig
Kungariket Württemberg Württemberg
Baden
Nederländerna Nederländerna
Liechtenstein Liechtenstein
Efter januari 1814
Danmark Danmark

Frankrike Franska kejsardömet

Till januari 1814

Befälhavare och ledare
Kejsardömet Ryssland Alexander I
Kejsardömet Österrike Frans II
Kungariket Preussen Fredrik Wilhelm III
Spanien Ferdinand VII
Naval Ensign of Sweden.svg Kronprins Karl Johan
Förenade kungariket Storbritannien och Irland Lord Robert Jenkinson
Frankrike Napoleon Bonaparte
Polen Józef Poniatowski 
Kungariket Italien (Napoleon) Eugène de Beauharnais
Joachim Murat
Styrka
omkring 800 000, 1 200 000+ efter defekten av Napoleons bundsförvanter omkring 650 000. Efter tyska avhoppet 400 000

Sjätte koalitionskriget var ett av de koalitionskrig under Napoleonkrigen vilka utkämpades mellan 1803 till 1815. Efter Napoleons fälttåg i Ryssland, som slutade i ett katastrofalt nederlag för den franska armén, bildade Storbritannien, Ryssland, Sverige, Preussen och Österrike 1813 en koalition och inledde ett befrielsekrig mot Napoleon.

Napoleons stora nederlag i slaget vid Leipzig i oktober 1813 ledde till att hans tyska allierade stater bytte sida. De franska styrkorna inriktade sig på att försvara Frankrike men koalitionen intog Paris i mars 1814 och tvingade Napoleon att abdikera. Han blev därefter förvisad till ön Elba i Medelhavet.

Kriget avslutades för Sveriges del med Freden i Kiel 1814, där Danmark, som deltagit i kriget på fransk sida, avträdde Norge till Sverige. Som kompensation avträdde Sverige Svenska Pommern till Danmark. Frankrike och Sverige ingick Parisfreden (1814) där Frankrike erkände Norges förening med Sverige och där Sverige avträdde sin koloni Guadeloupe till Frankrike mot en lösensumma på 24 miljoner franc.

Källor[redigera | redigera wikitext]