Sjätte koalitionskriget

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Sjätte koalitionskriget
Del av Napoleonkrigen
Slaget vid Leipzig
Slaget vid Leipzig
Ägde rum 1812–1814
Plats Europa
Resultat Koalitionsseger; Freden i Kiel, Fördraget i Fontainebleau, Bourbonska restaurationen, Napoleons exil till Elba
Stridande
Ursprungliga koalitionen
 Ryssland
 Preussen
 Österrike
 Storbritannien
 Sverige
Spanien Spanien
Portugal
Kungariket Bägge Sicilierna Sicilien
 Sardinien

Efter slaget vid Leipzig

Frankrike Franska kejsardömet

Till januari 1814

Befälhavare/ledare
Kejsardömet Ryssland Michail Barclay de Tolly
Kejsardömet Ryssland Michail Kutuzov
Kejsardömet Ryssland Prins Wittgenstein
Kungariket Preussen Gebhard von Blücher
Kejsardömet Österrike Karl Schwarzenberg
Förenade kungariket Storbritannien och Irland Arthur Wellesley, hertig av Wellington
Sverige Prins Karl Johan
Kungariket Bayern Karl Philipp von Wrede[b]
Frankrike Napoleon I
Frankrike Nicolas Oudinot
Frankrike Louis Nicolas Davout
Kungariket Italien (Napoleon) Eugène de Beauharnais
Polen Józef Poniatowski 
Kungariket Bägge Sicilierna Joachim Murat
Styrka
omkring 800 000, 1 200 000+ efter defekten av Napoleons bundsförvanter omkring 650 000. Efter tyska avhoppet 400 000
  1. Hertigdömet Warszawa som stat har i själva verket helt och hållet upptagna av ryska och preussiska styrkor i maj 1813, även om de flesta polacker förblev lojala med Napoleon.
  2. Bayerska styrkor nominellt allierade till franska kejsardömet fram till Bayern hoppade av till allierade den 8 oktober 1813.
  3. USA var engagerat i 1812 års krig med Storbritannien, de försåg inte Napoleon med någon hjälp, men stödde hans fälttåg.

Sjätte koalitionskriget var ett av Napoleonkrigen och utkämpades åren 1812-1814. De stridande var sjätte koalitionen (Storbritannien, Ryssland, Sverige, Preussen och Österrike) mot franska kejsardömet och dess allierade. Koalitionen vann till slut kriget vilket tvingade Napoleon att abdikera och landsförvisades till ön Elba.

Kriget avslutades för Sveriges del med Freden i Kiel 1814, där Danmark avträdde Norge till Sverige, men istället erhöll Svenska Pommern, och Parisfreden (1814) där Frankrike erkände Norges förening med Sverige, men där Sverige avträdde Guadeloupe mot en lösensumma på 24 miljoner franc.