Sjätte koalitionskriget

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Sjätte koalitionskriget
Del av Napoleonkrigen
Slaget vid Leipzig
Slaget vid Leipzig
Ägde rum 1813–1814
Plats Europa
Resultat Koalitionsseger; Freden i Kiel, Fördraget i Fontainebleau, Bourbonska restaurationen, Napoleons exil till Elba
Stridande
Ursprungliga koalitionen
Kejsardömet Ryssland Ryssland
Kungariket Preussen Preussen
Kejsardömet Österrike Österrike
Förenade konungariket Storbritannien och Irland Storbritannien
Sverige Sverige
Spanien Spanien
Portugal
Kungariket Bägge Sicilierna Sicilien
Kungariket Sardinien Sardinien

Efter slaget vid Leipzig

Frankrike Franska kejsardömet

Till januari 1814

Befälhavare/ledare
Kejsardömet Ryssland Michail Barclay de Tolly
Kejsardömet Ryssland Michail Kutuzov
Kejsardömet Ryssland Prins Wittgenstein
Kungariket Preussen Gebhard von Blücher
Kejsardömet Österrike Karl Schwarzenberg
Förenade konungariket Storbritannien och Irland Arthur Wellesley, hertig av Wellington
Sverige Kronprins Karl Johan
Kungariket Bayern Karl Philipp von Wrede[b]
Frankrike Napoleon I
Frankrike Nicolas Oudinot
Frankrike Louis Nicolas Davout
Kungariket Italien (Napoleon) Eugène de Beauharnais
Polen Józef Poniatowski 
Kungariket Bägge Sicilierna Joachim Murat
Styrka
omkring 800 000, 1 200 000+ efter defekten av Napoleons bundsförvanter omkring 650 000. Efter tyska avhoppet 400 000
  1. Hertigdömet Warszawa som stat har i själva verket helt och hållet upptagna av ryska och preussiska styrkor i maj 1813, även om de flesta polacker förblev lojala med Napoleon.
  2. Bayerska styrkor nominellt allierade till franska kejsardömet fram till Bayern hoppade av till allierade den 8 oktober 1813.
  3. USA var engagerat i 1812 års krig med Storbritannien, de försåg inte Napoleon med någon hjälp, men stödde hans fälttåg.

Sjätte koalitionskriget var ett av de koalitionskrig under Napoleonkrigen vilka utkämpades mellan 1803 till 1815. Efter Napoleons fälttåg i Ryssland, som slutade i ett katastrofalt nederlag för den franska armén, bildade Storbritannien, Ryssland, Sverige, Preussen och Österrike 1813 en koalition och inledde ett befrielsekrig mot Napoleon.

Napoleons stora nederlag i slaget vid Leipzig i oktober 1813 ledde till att koalitionen intog Paris i mars 1814 och tvingade Napoleon att abdikera. Han blev därefter förvisad till ön Elba i Medelhavet.

Kriget avslutades för Sveriges del med Freden i Kiel 1814, där Danmark avträdde Norge till Sverige, men istället erhöll Svenska Pommern, och Parisfreden (1814) där Frankrike erkände Norges förening med Sverige och där Sverige avträdde Guadeloupe till Frankrike mot en lösensumma på 24 miljoner franc.

Källor[redigera | redigera wikitext]