Sjögång

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Ett fartyg från NOAA Delaware II i grov sjö vid Georges Bank.

Sjögång eller sjöhävning är vattnets vågrörelsehav eller stora insjöar, då vågorna är tillräckligt stora för att förorsaka större eller mindre besvär för framförandet av båtar eller fartyg. Farkosterna kränger och gungar och häver sig i sjön. Sjögång uppstår när kraftig vind blåser över öppna vattenytor. Vid ringa eller högst obetydlig sjögång heter det smul sjö eller smult vatten.

I Finland utfärdar Meteorologiska institutet varning för måttlig sjögång då den signifikanta våghöjden i finska vatten förväntas överstiga 2,5 meter. Varning för svår sjögång på över 4 meter och sjögång över 7 meter utfärdas året runt. 7 meters sjögång kan förorsaka fara också för stora fartyg.

Sjögången påverkas förutom av vindens styrka och eventuell lä bakom land av hur länge den hinner bygga upp, ändringar i vindens riktning och styrka, strömmar och olika hinder, såsom öar och grundare vatten. I mindre vatten är sjögången ofta krabb, med rätt små men branta vågor. Korssjö ökar mängden höga vågor och gör vågorna mer oberäkneliga.

Meteorologiska världsorganisationen (WMO) har fastställt en internationell skala för sjögång som ersättning för den äldre Douglasskalan.

WMO kod Genomsnittlig våghöjd Karaktär
0 0 meter Spegelblankt
1 0 – 0,1 meter Krusningar
2 0,1 – 0,5 meter Små vågor
3 0,5 – 1,25 meter Måttlig sjö
4 1,21 – 2,5 meter Medelgrov sjö
5 2,5 – 4 meter Grov sjö
6 4 – 6 meter Mycket grov sjö
7 6 – 9 meter Hög sjö
8 9 – 14 meter Mycket hög sjö
9 Över 14 meter

Se även[redigera | redigera wikitext]