Sjömärke

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Radarmärke och linjetavla i Ålands skärgård

Sjömärke är ett märke konstruerat för att fungerar som navigeringshjälp till sjöss. Sjömärken kan vara fasta till exempel fyrar, fyrbåkar, båkar (Bk, inklusive spirbåkar[1], kummel (Kl, på äldre sjökort förkortat K.L.), tavla/cylinder, stångmärken (Stg, på äldre sjökort S.T.G.), eller flytande[2] såsom bojar och prickar. Officiella sjömärken finns utmärkta på sjökort.

Sjömärken kan på olika sätt "synliggöras" med hjälp av ljus, ljud (mistlur), radiosignaler, radar (radarreflektor) och transponderteknik.

Traditionellt har det varit viktigast att utmärka inseglingsleder (jfr angöring) och farliga grund. Nuförtiden utmärks i allmänhet själva farlederna.

För att hjälpa vid angöring från havet finns stora havs- eller angöringsfyrar. Båkar och kummel fyller ofta motsvarande funktion i skärgården. Själva farlederna är utmärkta med ledfyrar, linjetavlor (se enslinje) och – i synnerhet vid grynnor eller trånga passager – prickar eller bojar.

Det är strängt förbjudet att skada eller riskera sjömärken, till exempel genom att förtöja båten vid prickar. Likaså är det förbjudet att lägga ut ljus eller märken som kan förväxlas med officiella sjömärken.

I Sverige är det inte tillåtet enligt gällande regelverk (2016) att markera grynnor, eftersom det ska göras av Sjöfartsverket. I bland annat Finland regleras hemgjord utmärkning av grynnor på privata initiativ, så att sådana märken har en enhetligt utseende.[3]

Därutöver finns kvadratiska sjövägmärken i form av förbudsmärken, varningsmärken, påbudsmärken och anvisningsmärken.

System A[redigera | redigera wikitext]

Sedan 1980-82 finns det så kallade System A med följande sex sjömärken (bojar eller prickar) som kallas flytande sjömärken, till skillnad från märken som är placerade på land:[4]

  • Kardinalmärke, väderstrecksmärke som visar i vilket väderstreck grundet ligger. De är horisontellt gul- och svartrandiga och är ibland även försedda med två svarta konformade toppmärken. Färgsättningen och märkena visar grundets placering i förhållande till märket.
  • Lateralmärke, sidomärke som markerar vilken sida som farleden har säkert djup. Grön eller röd beroende på vilken sida som är säker.
  • Mittledsmärke, är ett märke placerat med säkert djup på ömse sidor. De är vertikalt vit- och rödrandiga.
  • Punktmärke, är ett märke som är placerat direkt på ett grund eller hinder som har begränsad utbredning. Det är svarta märken med minst ett rött horisontellt band.
  • Specialmärke, är inte till för navigering utan anger gräns för område eller indikerar var det finns kabel eller liknande. De är gula till färgen.
  • Nytt hinder, är ett märke som används för till exempel vrak, sandbankar eller andra hinder som uppkommer snabbt. De är gul- och blårandiga och de ersätts av andra märken vid behov.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Wallin, Carl-Åke. ”Spirbåken på Ingaskär”. Ingaskär. http://www.ingaskar.se/modules/mastop_publish/?tac=Spirbaken. Läst 3 juni 2017. 
  2. ^ ”Årets sjökortskatalog 2017”. Sjöfartsverket. http://www.sjofartsverket.se/upload/Sj%C3%B6kortskatalog%202017webb.pdf. Läst 3 juni 2017. 
  3. ^ Bengt Utterström (30 januari 2016). ”Finska pinnar i Sverige?”. Dagens Båtliv. http://www.dagensbatliv.se/sakerhet/finska-pinnar-i-sverige. Läst 9 augusti 2018. 
  4. ^ Flytande sjömärken” (på sv). Sjöfartsverket. http://www.sjofartsverket.se/sv/Sjofart/Farleder-och-underhall/Sjomarken/Flytande-sjomarken/. Läst 13 augusti 2018.