Skálafjørður

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Skálafjørður, vy mot inre delen av fjorden.

Skálafjørður (IPA: ˈskɔalaˌfjøːɹʊɹ, danska: Skaalefjord), är en fjord på sydsidan av EysturoyFäröarna som sträcker sig 14 kilometer mot nordväst från samhället Nes, till Skálabotnur längst in i fjorden.

Skálafjørður är Färöarnas längsta fjord. Längs östsidan ligger ett av ögruppens tätast befolkade områden. Den sammanhängande bebyggelsen startar vid Nes i mynningen av fjorden och fortsätter vidare med Toftir, Saltnes, Runavík, Saltangará, Glyvrar, Lambareiði, Søldarfjørður, Skipanes och Gøtueiði till det längst in i fjorden liggande Skálabotnur. På västsidan ligger Skála, Innan Glyvur och Strendur.

Under andra världskriget uppbringades fyra svenska jagare som ankrat i fjorden av brittiska flottan i den så kallade Psilanderaffären, den 20 juni 1940.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]


Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från norska Wikipedia (bokmål/riksmål), Skálafjørður, 4 april 2013.