Skånsk medeltidskonst

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Skåne är ett av de landskap som uppvisar flest bevarade konstverk från medeltiden. Skåne var under nästan hela denna period en del av Danmark, vars medeltid brukar dateras från omkring år 1050, då kyrkans ställning och organisation började nå samma nivå som i andra länder på kontinenten, fram till reformationens genomförande 1536.[1] Konstens utveckling under medeltiden hör starkt samman med kyrkans dominerande roll i samhället, inte minst som förmögen och mycket aktiv beställare av konst och arkitektur.[2]

Översikt[redigera | redigera wikitext]

Kor med romanskt tunnvalv och absid i Bjäresjö kyrka. Muralmålningarna är senromanska. En renovering 1892 lär ha gjort den blå färgen mer dominerande än den var ursprungligen.[3]
Ett exempel på gotisering. Den romanska Bjäresjö kyrka fick under 1300-talet gotiska kryssvalv i långhusets tak.[4]

Under den romanska perioden, cirka 1050–1250, fick Danmark ett stort tillskott av kyrkor, framför allt i sten.[5][6] I Skåne byggdes omkring 350 romanska stenkyrkor.[7] Lund blev 1103/1104 säte för det nya ärkestiftet i de tre nordiska rikena. Om inte tidigare, så påbörjades bygget då av Lunds domkyrka, som invigdes 1145 och var en av Nordens största stenbyggnationer.

När det gäller bevarade verk av medeltida stenmästare finns det en stor rikedom, inte minst då det gäller dopfuntar. En mängd kyrkliga konstverk utförda av olika träsnidare finns också bevarade i landskapets kyrkor och museer. Av museisamlingar kan nämnas Lunds universitets historiska museum som uppvisar en unik och stor samling av konstalster från just den skånska medeltiden.

Skåne är idag det landskap i Sverige som har de bäst bevarade romanska muralmålningarna; målningar i övriga landet är oftast från senare period.[8] Dessa romanska målningar, från omkring 1100–1250, utfördes främst i freskoteknik,[9] där pigment uppslammade i vatten målas på en färsk, fortfarande fuktig kalkputs. Senare medeltida kyrkomålningar utfördes i allmänhet al secco, det vill säga på torr puts och ofta med färger som inkluderade andra bindemedel än kalk.[9] Dessa blir inte lika hållbara, men det finns ändå en hel del kyrkomålningar bevarade, då främst från 1400-talet.

Mot slutet av 1100-talet gick det danska kyrkobyggandet till stor del över till tegelsten. Den äldsta bevarade tegelkyrkan i Skåne, och i dagens Sverige, är Gumlösa kyrka, som invigdes 1192.[7] I brist på inhemsk sten som lämpade sig för så stora konstruktioner, hade man blivit hänvisad till import från Tyskland och Frankrike.[5] Med teglet hade man nu god tillgång på byggmaterial, även för andra typer av byggnader.

Under 1200-talets lopp fick den romanska stilen allt oftare stå tillbaka för den gotiska arkitekturen vid kyrkbyggen.[10] Efter den romanska tidens stora expansion, är de gotiska kyrkorna från omkring 1300 till 1550 inte lika många till antalet och främst lokaliserade till större samhällen.[10] Utförd i tegel kallas stilen tegelgotik, i området kring Östersjön ofta specificerad som baltisk tegelgotik. Ett bra exempel på sådan är Sankt Petri kyrka i Malmö, invigd på 1300-talet.[11]

Från år 1350 ses en tydligt minskad konstproduktion under några årtionden, liksom i övriga Danmark och Sverige, till följd av digerdödens härjningar. Beställningar från kyrkor av konsthantverk av olika slag upphörde nära på.[12] I Lunds stift, som då omfattade Skåne, inklusive Bornholm, samt Halland och Blekinge, lär över 200 kyrkor ha lagts öde innan 1380.[10]

Tilltagande under 1400-talet och med en topp kring 1500, skedde en omfattande gotisering av romanska kyrkor, det vill säga det gjordes ombyggnationer enligt de nya gotiska idealen.[10] Framför allt var det vanligt att kyrkorna då fick gotiska valv där det tidigare varit ett plant träinnertak eller öppet taklag. Exempel på andra förändringar är en mindre hierarkisk uppdelning av kyrkorummet.[10]

Skånes medeltida stenmästare[redigera | redigera wikitext]

Dopfunt, Glostorp kyrka. Oxiemästaren ca 1150.

Genom uppförandet av Lunds domkyrka cirka 1080 till 1145 kom en stenindustri att utvecklas i Skåne. I de kyrkliga stenhuggerierna framställde också ett stort antal mästare konstutsmyckningar i sten. Några av dessa konstnärer är kända till namn, andra har getts namn efter de kyrkor i vilka deras alster uppsatts.

Nedan anges de stenmästare i Skåne som varit verksamma under 1100-talet och en bit in på 1200-talet.

Skånes medeltida muralmålare[redigera | redigera wikitext]

Krämarekapellsmålaren 1460-1470.

Då namnen på de konstnärer som arbetat med att smycka kyrkornas väggar och valv oftast inte är kända, har forskare genom analyser av stil och målningssätt kunnat sammanställt olika grupper av "skolor". En sådan grupp kan ha varit en mans verk men kan också utgöra en mästare och hans elever. Så till exempel menar man att målaren Nils Håkansson som signerat och daterat målningarna i Ysane kyrka i Blekinge på gränsen till Skåne år 1459, kan ha varit lärare för den så kallade Vittskövlegruppen.

Nedan anges i tidsföljd Skånes olika medeltida målarskolor, deras datering och i vilka kyrkor de är eller har varit representerade.

  • Vittskövlegruppen 1450-1475: Vittskövle, Araslöv, Emmislöv, Hällestad, Knislinge, Köpinge, Långaröd, Maglehem, Norra Strö, Ravlunda, Tosterup, Östra Sönnarslöv, Ysane.
  • Lilla Harriegruppen ca 1500: Lilla Harrie, Frenninge, Fulltofta, Gessie, Hyby, Kävlinge, Skivarp, Sövestad, Trollenäs, Västra Vemmerlöv.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • A Catalogue of Wall-Paintings in the Churches of Medieval Denmark 1100-1600. Köpenhamn 1976.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Anders Bøgh. Højmiddelalderen, ca. 1050-1340, danmarkshistorien.dk, Aarhus universitet Läst 20 maj 2021.
  2. ^ Kristendom i middelalderen, Religionsportalen, Gyldendal. Läst 20 maj 2021.
  3. ^ [a b] Ing-Marie Nilsson (2015), Det medeltida kyrkorummets utsmyckning och utrustning, i: Markus Dahlberg och Ingrid Sjöström (red.), Skånelandskapets kyrkor, sid. 138–164. Riksantikvarieämbetet. ISBN 978-91-7209-718-6. Läst 22 maj 2021.
  4. ^ Ing-Marie Nilsson (2015). Kyrkorna under yngre medeltid, i: Markus Dahlberg och Ingrid Sjöström (red.). Skånelandskapets kyrkor, sid. 111–137. Riksantikvarieämbetet. ISBN 978-91-7209-718-6. Läst 22 maj 2021.
  5. ^ [a b] Middelalder, Dansk Arkitektur Center. Läst 15 maj 2021.
  6. ^ Jørgen Steens (26 september 2006). Overset kulturskat fra folkekirken skal frem i lyset, Kristeligt Dagblad. Läst 15 maj 2021.
  7. ^ [a b] Medeltiden, Skånes historia och utveckling, Länsstyrelsen Skåne. Läst 17 maj 2021.
  8. ^ Pia Bengtsson Melin. Nyframtagna romanska målningar i Marka kyrka i Västergötland, Fornvännen 2013, s. 249-256. Läst 16 maj 2021.
  9. ^ [a b] Lidt om kalkmalerier, Kalkmalerier.dk Läst 17 maj 2021.
  10. ^ [a b c d e] Jes Wienberg (1993). Den gotiske labyrint: Middelalderen og kirkerne i Danmark, Lunds universitet, Almqvist & Wiksell, ISBN 91-22-01555-8. Läst 17 maj 2021.
  11. ^ Kristina Simonsson (2017), S:t Petri kyrka, Lunds stift: Kulturhistorisk karaktäristik och bedömning, Jais arkitekter och Svenska kyrkan, Lunds stift. Läst 17 maj 2021.
  12. ^ Dick Harrison (2018). Digerdöden, Historiska Media. Läst 16 maj 2021.
  13. ^ ”Kringla - Asmundtorps kyrka”. Kringla. http://www.kringla.nu/kringla/objekt?referens=raa/bbr/21400000439958. Läst 5 november 2020. 
  14. ^ ”Medeltidens bildvärld - Finja”. Historiska museet. 25 maj 2003. http://medeltidbild.historiska.se/medeltidbild/visa/foremal.asp?objektid=900517M1. Läst 2 november 2020. 
  15. ^ ”Medeltidens bildvärld - Bjäresjö”. Historiska museet. http://medeltidbild.historiska.se/medeltidbild/visa/foremal.asp?objektid=900721M1. Läst 3 november 2020. 
  16. ^ Anders G. Nord och Kate Tronner. Kemisk analys av fjorton medeltidskyrkors muralmålningar, Fornvännen, 2011 (106):4, s. 334-341. Läst 16 maj 2021.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]