Skansen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Den här artikeln handlar om friluftsmuseet Skansen. För Skantzen i Hallstahammar, se Skantzen. För andra betydelser, se Skans.
Skansen
Skansen huvudentre 2010.jpg
Skansens huvudentré från Djurgårdsslätten.
Information
Typ av museum Friluftsmuseum
Plats Stockholm, Sverige Sverige
Etablerat 11 oktober 1891
Besökare per år 1 377 120 (2015)[1]
Museichef John Brattmyhr
Skansens webbplats

Skansen är ett stiftelseägt svenskt friluftsmuseum med djurparkDjurgården i Stockholm, grundat av Artur Hazelius. Skansen invigdes den 11 oktober 1891. Namnet kommer från den skans som Karl XIV Johan lät uppföra åt sin son Oscar I att användas som lekplats, denna skans låg intill nuvarande Håsjöstapeln.[2] På Skansen finns idag (2014) cirka 140 byggnader från Skandinavien varav den äldsta är Vastveitloftet från 1300-talet. Skansen gick med god vinst de första femtio åren och finansierade bland annat byggnation och drift av Nordiska museet. Skansen övergick den 1 juli 1963 till att bli en stiftelse med Nordiska museet, Stockholms stad och staten som huvudmän. Den har sedan dess subventionerats med skattemedel.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Artur Hazelius, Skansens första direktör, målad av Julius Kronberg
Den äldre Hasselbacksporten

Skansens grundare Artur Hazelius var orolig för att svensk folkkultur skulle gå förlorad, och han gjorde sommaren 1872 en insamlingsresa, från vilken han återvände med föremål, folkminnen och litteratur. Samlingarna visades på Drottninggatan 71 (i Davidsons paviljonger) i Stockholm, då under namnet ”Skandinavisk-Etnografiska samlingen”. Samlingarna växte snabbt och Hazelius erbjöd svenska staten samlingarna som gåva, innan han 1880 grundade den stiftelse som fick namnet "Nordiska museet" vilken hade en byggnadsfond för uppförandet av en museibyggnad för att ersätta de trånga lokalerna på Drottninggatan. En tomt på Lejonslätten uppläts av kungen och där restes Nordiska museet för att bevara och visa samlingarna.[3]. Samma år hade Hazelius besökt och inspirerats av godsägaren och riksdagsmannen Alfred Bexell i Halland, som redan på 1870-talet med alla inventarier inköpt, flyttat och som landets första friluftsmuseum bevarat den s.k. Bålastugan, ett ålderdomligt allmogehem från 1700-talet. Denna är idag en del av Varbergs museum.

Näste steg för Hazelius var att förvärva ett större markområde där hela byggnader kunde bevaras för framtiden. Detta kom att bli Skansen, men Nordiska museet och Skansen var en och samma institution fram till 1 juli 1963, då Skansen blev en egen stiftelse. Mer än 30 000 föremål på Skansen tillhör egentligen Nordiska museet men är placerade som en evighetslång deposition på Skansen.

Det första området omfattade marken på Skansenberget kring Bollnästorget och Fågeldammarna med ingång via Hasselbacksporten, totalt 29 493 m².

År 1892 utökades området med Belvedere kring Bredablick, 174 411 m², och området blev då mer än sex gånger så stort. Ytterligare markförvärv har gjorts under årets lopp, och området omfattar idag 30 hektar.

Den 17 juni 1911 klockan 19.30 startades Skansens Friluftsteater, då teaterpjäsen Värmlänningarna uppfördes.[4]

Skansens naturhistoriska avdelning[redigera | redigera wikitext]

Valrossarna på Skansen matas av djurskötare och herre i paletå och hög hatt, 1908. Nordiska museet NMA.0048348

1850 hade Stockholms Tivoli grundats nere på Djurgårdslätten, med flera teatrar och utskänkningslokaler. Tivolit hade också ett menageri, där man höll djur i mindre burar, vilket allt tillsammans utgjorde en av Stockholms mest attraktiva nöjesmål, och för Hazelius utgjorde konkurrens, även om Skansen hade en del djur.

Skansen övertog år 1894 en komplett akvarieutställning, med akvarier, fiskar och maskiner. Det var Johan Flors 1891 invigda Stockholms Aqvarium, vilket Flor inte önskade driva vidare. I januari 1895 öppnades akvarieutställningen med 35 arter reptiler fiskar och kräftdjur i Sagaliden med djurvårdare Nordenfelt som ansvarig skötare.[5]

Redan när Skansen öppnade 1891 fanns det djur på det egna området; renar, lapphundar, höns, gäss och ankor tillsammans med två getter utgjorde djurbeståndet det första året. Under kommande åren införskaffades flera djurarter, en hel del exotiska som valross, näsbjörn och axishjort.

Efter att Skansen år 1901 köpt in det nedre området som tidigare tillhört tillhörde Stockholms Tivoli och sträckte sig från nuvarande huvudingången till Galejan och Sollidsporten, tillfördes fler arter från Tivolits menageri som brunbjörnhonan Maja med ursprung från Värmland och isbjörnshannen Prinsen från Nordpolen.[6].

Samma år, 1901, blev Alarik Behm biträdande föreståndare för Skansen, och Behm var sedan chef för Skansens naturhistoriska avdelning 1907-1937.

Skansens Zoologiska avdelning[redigera | redigera wikitext]

Skansens Zoologiska avdelning
Elefanten Bambina.jpg
Elefanten Bambina med skötare Sven Borg
Elefanthuset skansen ingemar gram 1968.JPG
Sjölejonbassängen och elefanthuset
Fakta
Plats Skansen
Ledning Tomas Frisk (avd. chef)
Tore Kleist (förman)
Tidigare namn Stockholms Tivoli
Commons Skansen
Hitta fler artiklar om djurparker med
Lill-Skansen, interiör.

Skansen räknas som djurpark sedan 1924 då Grillska donationen och Knut och Alice Wallenbergs fond tillförde det nödvändiga kapitalet som krävdes för att år 1924 kunna bygga det dåvarande aphuset, det s.k. Djurhuset *(numera privatägda Skansen-akvariet nedanför restaurang Solliden), varpå Skansen uppnådde det artantal som då krävdes för att få räknas som djurpark. Det exotiska djurbeståndet innehöll alltifrån babianer, gibbonner och mindre apor, till papegojor, sköldpaddor, och akvariefiskar. Djurhuset blev ett eldorado för generationer av djurintresserade, som med sin närhet till djuren, med ljud och dofter gav ett intryck av att man befann sig i en djungel.

Elefanter hade hållits på Tivolit sedan 1860-talet, de hade varit en stor attraktion, och sommaren 1930 lånade Skansen in en elefant från Hagenbecks djurpark, som besökarna fick rida på. Det blev en stor succé, som dessutom gav en bra vinst, och man beslutade att köpa en egen elefant.

År 1932 inköptes den asiatiska elefantkon Rani, på Skansen omdöpt till Lunkentuss. 1939 anlände elefanten Bambina från Hagenbecks djurpark, som följdes av Fatima 1950. Strax efter att ett nytt elefanthus byggts anlände Nika 1960, Noi kom 1967 och Skansens sista elefant Shiva kom 1984, men innan dess hade Lunkentuss dött 1941, Bambina dött 1967, Fatima sålts 1972, och Noi sålts 1981. Elefantridningen avvecklades 1957.

Från 1960-talet hölls även pingviner och sjölejon på det nedre Galejanområdet, och i synnerhet sjölejonen var med sina konster en populär attraktion vid utfodringarna. Dessutom byggdes ett nytt aphus med två "apberg" utomhus, i ett för den tiden elegant betongkomplex utformat av Stockholms stadsarkitekt Holger Blom. Dit flyttades under 60-talet schimpanser och gibboner, och det gamla djurhuset hyrdes ut till Jonas Wahlström, som tillsammans med konservatorn Birger Westblom startade upp ett ormterrarium, senare Skansen-Akvariet.

Elefanthuset på Skansen ansågs med tiden för litet eftersom Lantbruksstyrelsen och senare Jordbruksverket krävde större och större ytor för djurparksdjur. Vid slutet av 1980-talet hölls elefanterna på dispens eftersom ytorna inte motsvarade kraven, och Skansen måste bygga ett nytt hus och utomhushägn för få att fortsätta att hålla elefanter.

Sjölejonen såldes i början av 1980-talet och pingvinerna i slutet av decenniet. Efter segslitna konflikter beslutade Skansens styrelse 1992 att elefanthållningen på Skansen skulle avvecklas , och de sista två av Skansens elefanter, Nika och Shiva, skänktes till en djurpark i England, och elefanthuset har sedan dess varit hem åt Skansens sista apor, medan aphuset har hyrts ut till Skansen-Akvariets ägare Jonas Wahlström.

I dag finns främst nordiska vilda djur och svenska lantraser av flera slag på Skansen. På det nedre området finns fortfarande ett fåtal exotiska djurarter kvar som colobusapa, mosambiksiska och astrilder. Skansens björnberg invigdes 1998 av Carl XVI Gustaf och är en anläggning för brunbjörn och rödräv. Vidare finns de större svenska rovdjuren som lodjur, varg och järv. Även älg, vildsvin och utter kan ses på Skansen.

Visenten är ett paraddjur för Skansen, då man spelade en stor roll under 20-talet för att rädda arten från att dö ut. Två av de återstående 54 individerna av arten i världen fanns på Skansen. Redan på 1920-talet transporterades visenter från Skansen ned till Bialowieza nationalpark i Polen för re-introduktion. Senast år 2009 släpptes en visent född på Skansen, ut i naturen i ett reservat i Rumänien. Alla Skansens visenter får namn som börjar på Sto, (ex. Stocka, Stolle) för att skilja dem från visenter från andra ställen, medan t.ex. Avestas visenters namn börjar på Av (ex Avi).

En stor voljär där lappuggla finns ligger intill björnberget, där publiken kan gå in i och se ugglorna utan nät emellan. Berguv har länge funnits på Skansen och över 50 ungar har släppts ut i naturen, de senare åren i samarbete med Skärgårdsstiftelsen.[7] År 2016 invigdes en ny voljär där Vitryggig Hackspett numera hålls. Syftet är att i samarbete med Svenska Naturskyddsföreningen föda upp ungar för att sätta ut i naturen samt informera allmänheten om arten och varför den är allvarligt utrotningshotad i Sverige.

Skansen är medlem i Svenska Djurparksföreningen och den europeiska djurparksföreningen EAZA, samt dessutom den globala djurparksorganisationen WAZA.

De svenska lantraser som finns i de kulturhistoriska miljöerna på Skansen är alla mer eller mindre hotade och ingår i de genbanker som upprättats för respektive djurras. Fjällnära ko, gutefår, åsenfår och jämtget är exempel på lantraser. Ett antal fjäderfän som skånegås och hedemorahöna tillhör även lantraserna som finns på Skansen.

I Skansens stall finns norsk fjordhäst, gotlandsruss, shetlandsponny, ardenner, och nordsvensk. Dem kan barn rida på under vissa tider varje dag. Möjlighet till att åka vagn efter häst finns också. Hästarna används även för att köra brudpar som gifter sig i Seglora kyrka. I det så kallade russgiftet från Gotland finns även en del av Skansens russ.

Lill-Skansen är sedan 1955 barnens djurparksdel. Dess målgrupp var mindre de mindre barnen och avdelningen drev verksamheten med mottot "Nu kan dina ungar få träffa våra ungar". Det låg först mellan utsiktstornet Bredablick och Bergsmansgården. 1971 flyttades Lill-Skansen till sin nuvarande plats.[8] Ett helt nytt åretruntöppet Lill-Skansen öppnades våren 2012, med ett helt nytt koncept och flera nya arter. Förutom sällskapsdjur finns där även svenska vilda gnagare så som Skogssork och Dvärgmus och svenska reptiler och amfibier som snok och Grönfläckig padda. Utomhus finns en kontakthage med Afrikansk dvärgget och även minigris och Svensk blå anka. En genomgångsvoljär med Berglori där besökarna kan gå in till fåglarna är öppen under sommarhalvåret. Lill-Skansens symbol Lilla Kott passar djuren när inte djurvårdarna är där. Georg Riedel och Ulf Stark har skrivit en sång om Lilla Kott. På Lill-Skansen hålls lektioner för yngre skolbarn som då får lära sig mer om djur och natur och var maten kommer från.

Tivoli och dans på Galejan[redigera | redigera wikitext]

Men inte bara Stockholms Tivolis menageri levde vidare med den nya ägaren Skansen, även karuseller, ankdammar, luftgevärsskytte och annat utgjorde ett litet nöjesfält för barnen på dagarna, och för ungdomar på kvällarna. Galejan hade en populär dansbana som unga Stockholmare eller turister gärna besökte såväl vardagkvällar som helgdagar. Generationer av barn fick här också sina porträtt målade i tusch av konstnären Willy Hadar.

Detta tivoli existerar än idag, men i en något mindre form. Dansbanan har blivit en minigolfbana.

Insprängda i berget upp mot Solliden fanns förr även björngrottor, där brunbjörnar och isbjörnar framlevde ett ganska tråkigt liv. Det var här som operachefen John Forsells då fyraåriga dotter, senare författaren Loulou Forsell fick ena handen avbiten av en björn år 1926.

Landsbygdens hus[redigera | redigera wikitext]

Skansen har knappt 40 byggnader från de flesta svenska landskap. Byggnaderna är gårdar och stugor som placerades så att hus och gårdar från södra Sverige ligger på södra Skansen och byggnader från norra Sverige ligger på norra delen. Runt hus och gårdar speglar växtligheten landskapet huset kommer ifrån.

Till Skansens hus från landsbygden räknas bland annat Bergmansgården från 1700-talet, Moragården från mitten av 1700-talet och Delsbogården från omkring 1850. Oktorpsgården flyttades redan 1896 till Skansen.

När Skansen invigdes 11 oktober 1891 fanns här Morastugan, Hackstugan från Orsa, Kyrkhultsstugan och Stenstugan från Blekinge, ett sameviste, ursprungligen kallat lapplägret, med renar samt två kolarkojor.[9]

Folkets hus har flyttats från Gersheden i Värmland och visar en miljö från 1940-talet. Vastveitloftet är ett av Skansens äldsta hus, byggt i början av 1300-talet. Huset kommer från Telemark i Norge.

Stadskvarter[redigera | redigera wikitext]

Skansens stadskvarter illustrerar en medelstor stad på 1800-talet, med post, apotek, butiker, verkstäder och bostäder. I samtliga byggnader utövas olika historiska hantverksyrken.

Vid Hyttorget ligger bageriet, ett krukmakeri, Stockholms glasbruk och Krogen Stora gungan. Nedanför hyttan finns snickerifabriken och den Mekaniska verkstaden.

En stadsgata leder förbi äldre hantverkshus med typograf, bokbinderi, guldsmed och liknande ner till områdets nyare miljöer, här finns bland annat Järnhandlarens hus från 1880-talet med en Konsumbutik från 1930-talet.

Skansens julmarknad[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Skansens julmarknad

Julmarknadnaden på Skansen anordnades första gången 1903 och är sedan dess en obruten tradition under adventshelgerna. Marknaden hålls i regel under de fyra adventshelgerna. Den arrangeras runt dansbanan och längs Marknadsgatan på Bollnästorget. Då används de fasta stånden som kompletteras med ett större antal flyttbara stånd och marknadstält. Klassiska är de julkärvar som pryder marknadsståndens tak och som uppskattas av småfåglarna.

Byggnader och anläggningar (i urval)[redigera | redigera wikitext]

  • Bageriet, finns i stadskvarteret och ligger i ett hus från 1700-talet som har stått på Gotlandsgatan 52 på Södermalm.
  • Bredablick är ett 31 m högt tegeltorn som uppfördes 1876 av livmedikus Fredrik Adolf Wästberg. Tornet har 6 våningar och är ritat av Johan Erik Söderlund. Fram till 1892 kallades tornet för ”belvederen Westemansberg” eller bara ”belvedären” (från italienska bello vedere, vacker vy/utsikt). Tornet köptes sedan av Skansen och namngavs efter Breidablick från den nordiska mytologin.
  • Boktryckarbostaden visar ett borgerligt hem på 1840-talet. I anslutning till hemmet finns Boktryckeriet.
  • Gubbhyllan, ursprungligen logibyggnad och sommarbostad från 1816 som tidigare stått på Hasselbacken strax utanför Skansen. Sedan 1963 ligger Tobaks- och tändsticksmuseet i huset. Här finns även ett café.
  • Järnhandlarens hus, finns i stadskvarteret, järnbutiken är från 1880-talet och öppnade år 2006. I samma byggnad finns även Konsumbutiken och en lägenhet.
  • Konsumbutiken, finns i stadskvarteret i Järnhandlarens hus, det är en mjölk- och brödbutik från 1930-talet. I en sådan butik såldes, förutom mjölk, grädde, yoghurt, bröd, kakor och bullar även smör och margarin (Konsums eget märke ”EVE”), öl och läsk samt godis.
  • Krogen Stora gungan, finns i stadskvarteret, är en krog från 1801 som tidigare stod på Åsgärdesvägen i Gamla Enskede. Den monterades ner 1969 och öppnade på Skansen 1975.
  • Kyrkhultsstugan hör till de första byggnader som flyttades till Skansen år 1891. Hustypen, ofta kallad för högloftsstuga, har funnits i Sydsverige sedan medeltiden. Huset kommer från Kyrkhults socken i Blekinge och visar ett bondhem från början av 1800-talet.
  • Moragården var Skansens allra första byggnad, inköpt 1885. En av bodarna kallas hedninghuset har daterats till första hälften av 1300-talet.
  • Petissan, Petit Café eller ”Lilla kaféet” finns i stadskvarteret och är ett café i ett hus från 1600-talet som har stått i korsningen Drottninggatan/Kungstensgatan i Vasastaden, Stockholm. Teknologcaféet Petissan var ett gammalt studentcafé som låg vid Observatoriekullen intill dåvarande Tekniska Högskolan. När Tekniska Högskolan skulle byggas 1907 flyttades Petissan till Skansen. Byggnaden låg först på nedre Solliden, där elefanthuset tidigare låg, men flyttades på 1930-talet till stadskvarteret. I byggnaden för Petissan ligger även Apoteket Kronan.
  • Posthuset, flyttat från Virserum. Posthuset byggdes på 1840-talet, det byggdes senare om under 1860-talet och byggdes till under 1890-talet. Huset fungerade såväl som poststation som postmästarbostad. Här bodde Per August Nilsson som var poststationsföreståndare mellan 1895 och 1911.
  • Stockholms glasbruk, finns i stadskvarteret, uppfördes 1936, men startades redan tre år tidigare i en källarlokal vid Södermalms torg vid Slussen. Gamla ritningar av ett glasbruk i Johannisholm – i Venjans socken i Dalarna – från slutet av 1700-talet, har stått som modell för byggnationen.
  • Tottieska malmgården, finns i stadskvarteret. Ursprungligen låg gården vid dagens BondegatanSödermalm i Stockholm. En del av malmgårdens huvudbyggnad flyttades åren 1932–1935 till Skansen. Tottieska gården har fått sitt namn efter dess byggherre Charles Tottie som var en av Sveriges förmögnaste köpmän på 1700-talet.

Högtidsfiranden på Skansen[redigera | redigera wikitext]

Nationaldagsfirande år 2009 med Kungen och Drottningen

Varje nyårsafton direktsänder SVT uppläsningen av dikten Nyårsklockan vid tolvslaget. Traditionen går tillbaka till 1895[11]. En av de första talarna var Anders de Wahl som läste Nyårsklockorna första gången 1897 och sista gången 1945. Andra uppläsare har varit t.ex. Jan Malmsjö. För närvarande (2015) är det Malena Ernman som framför Nyårsklockorna.[12]

Flera andra högtider, som Sveriges nationaldag, Midsommar och Lucia brukar uppmärksammas. Under adventstiden äger den årliga Skansens julmarknad rum. Julmarknaden anordnades första gången 1903 och är sedan dess en obruten tradition.

Ända sedan 1894 har Valborgsmässoafton firats på Skansen med programmet som består av studentsång, konserter, valborgsbål och vårtal. Se även Skansens vårtalare genom åren.

Evenemang och besökare[redigera | redigera wikitext]

Skansens besöksrekord är från år 1983 med 2,4 miljoner besökare. Under senare år har den TV-sända ”Allsång på Skansen” på Solliden varje vecka under sommarsäsongen dragit stor publik.

Skansen som förebild[redigera | redigera wikitext]

Skansen har inspirerat till ett antal utomhusmuseer för bevarande av gamla byggnader som ofta får namnet Skansen. Exempel är museet i Lublin, Polen, och Szentendre, Ungern.

Skansendirektörer genom tiderna[redigera | redigera wikitext]

Artur Hazelius byst i brons, skapad av Johan Axel Wetterlund.

Se även[redigera | redigera wikitext]

  • Novilla, byggd 1833 som danssalong, sedan 1943 Skansens informations- och utställningslokal.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Riksförbundet Sveriges museer (13 januari 2016). ”Landets museer lockar fler besökare”. Pressmeddelande. Läst 20 juni 2016.
  2. ^ Hasselblad (1982), s. 68
  3. ^ Nordiska museet - arkitekttävlingen och museibygget, Erik Andrén i Fataburen 1967
  4. ^ Gustaf V och hans tid 1907-1918, Erik Lindorm 1979 ISBN 91-46-13376-3 s.188
  5. ^ [1] av Ingvar Svanberg
  6. ^ Djurhistorier från Skansen, av Thorgny Wallbeck-Hallgren, bokförlaget Svithiods, Stockholm, 1903
  7. ^ ”Skärgårdsstiftelsen”. skargardsstiftelsen.se. http://skargardsstiftelsen.se/. Läst 16 september 2016. 
  8. ^ Bæhrendtz Nils Erik, red (1980). Boken om Skansen. Höganäs: Bra böcker. sid. 84-85. Libris 7750809. ISBN 91-85596-89-2 
  9. ^ Trädgårdar på Skansen, Fataburen 1987
  10. ^ KulturNav: Güettler, Karl
  11. ^ nyåruppläsare på Skansen genom åren
  12. ^ Skansen, Stiftelsen. ”Nyår 2015 - Nyårsfirande på Skansen | Skansen i Stockholm”. www.skansen.se. http://www.skansen.se/sv/aktivitet/fira-nyar-tolvslaget-pa-skansen. Läst 24 maj 2016. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]