Skivanemoner

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Skivanemoner
Scheibenanemone.JPG
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjurriket
Animalia
StamNässeldjur
Cnidaria
KlassKoralldjur
Anthozoa
UnderklassSexstråliga koralldjur
Zoantharia
OrdningSkivanemoner
Corallimorpharia
Vetenskapligt namn
§ Corallimorpharia
AuktorStephenson, 1937
Familjer
Se text
Hitta fler artiklar om djur med

Skivanemoner (Corallimorpharia) är en ordning i klassen koralldjur som förekommer i alla hav över hela världen. I motsats till sina nära släktingar, stenkoraller (Scleractinia), saknar de skelett. Skivanemoner är omtyckt i saltvattenakvarium då de klarar sig med lite vård. Ordningen utgörs bara av cirka 30 arter som fördelas på fyra familjer.

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Skivanemoner består av en stor skiva som utgör djurets mun. På skivan finns flera korta tentakler som liknar knölar. Till den stora skivan ansluter en kort pungformig kropp som går över i fotskivan. Med fotskivan suger sig djuret fast på havets botten. Hos de flesta arterna har munskivan bara en diameter på några centimeter men arten Amplexidiscus fenestrafer (ibland betecknad som "jätte elefantöra") kan nå en diameter på 45 centimeter. Den största arten, Discosoma nummiforme, når en diameter upp till en meter. Tropiska arter är ofta mycket färgglada. Individerna förekommer ensam eller i större kolonier. Förökningen sker antingen genom olika kön eller asexuell genom kloning.

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Skivanemoner förekommer i alla hav från polartrakterna till tropikerna. I tropikerna hittas de ofta på döda korallrev.

Föda[redigera | redigera wikitext]

Arter i tropiska hav lever vanligen i symbios med encelliga alger, så kallade zooxanthellae. I kalla och tempererade hav livnär sig skivanemoner främst av zooplankton. Organismerna infångas med nässelceller som sitter på munskivans tentakler. En nyare studie visade att vissa skivanemoner av släktet Pseudocorynactis äter törnekronasjöstjärnor med en diameter upp till 25 cm.[1]

Evolution[redigera | redigera wikitext]

Enligt en fylogenetisk studie från 2006 är skivanemoner en klad av stenkoraller (Scleractinia) som förlorade sitt kalkskelett. Vissa släkten av stenkoraller, som Acropora, har mer gemensam med skivanemoner än med andra stenkoraller. Därmed är ordningen stenkoraller som lämnar skivanemoner utanför en parafyletisk grupp. Undersökningen framhåller att skivanemoner uppkom under mellersta krita för 132 till 110 miljoner år sedan. Under denna tid blev havsvattnets pH-värde lägre och skapandet av ett kalkskelett blev svårare.[2]

Systematik[redigera | redigera wikitext]

Ordningen inre systematik är ganska osäker, listan här följer Daphne Fautin et al. (2007):[3]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 22 maj 2011.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Arthur R. Bos, Girley S. Gumanao, Franco N. Salac: A newly discovered predator of the crown-of-thorns starfish. I: Coral Reefs. Springer Berlin, Heidelberg 29 februari 2008, ISSN 0722-4028, doi:10.1007/s00338-008-0364-9
  2. ^ M. Medina, A. G. Collins, T. L. Takaoka, J. V. Kuehl, & J. L. Boore: Naked corals: Skeleton loss in Scleractinia PDF
  3. ^ Daphne Gail Fautin, Taras Zelenchuk & Dinesh Raveendran: Genera of orders Actiniaria and Corallimorpharia (Cnidaria, Anthozoa, Hexacorallia), and their type species. Zootaxa, 1668: 183–244, 2007 PDF

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Marymegan Daly, Mercer R. Brugler, Paulyn Cartwright, Allen G. Collin, Michael N. Dawson, Daphne G. Fautin, Scott C. France, Catherine S. McFadden, Dennis M. Opresko, Estefania Rodriguez, Sandra L. Romano & Joel L. Stake: The phylum Cnidaria: A review of phylogenetic patterns and diversity 300 years after Linnaeus. Zootaxa, 1668: 127–182, Wellington 2007 ISSN 1175-5326 Abstract - PDF
  • Gruner, H.-E., Hannemann, H.-J., Hartwich, G., Kilias, R.: Urania Tierreich, Wirbellose 1 (Protozoa bis Echiurida). Urania-Verlag, ISBN 3-332-00501-4
  • Baensch/Patzner: Mergus Meerwasser-Atlas Bände 1, 4 + 5, Mergus-Verlag, Melle
  • S. A. Fosså, & A. J. Nilsen: Korallenriff-Aquarium, Band 4, Birgit Schmettkamp Verlag, Bornheim, ISBN 3-928819-05-4
  • J. Ch. Delbeek, Julian Sprung: Das Riffaquarium, Band 2, Dähne Verlag, ISBN 3-921684-45-5
  • KORALLE, Meerwasseraquaristik-Fachmagazin, Nr. 43 Februar/März 2007, Natur und Tier Verlag Münster, ISSN 1439-779X

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]