Skräck

Skräck är en vida genre för skrämsel som täcker allt från fara till fasa, där härrörande media brukar kallas skräckis.

Anhörande begrepp

Två genrer som kan upplevas som synonyma är terror och horror men som egentligen är subgenrer under skräck med varsitt syfte:

terror (fara, fruktan) – är till för de mera blodiga, lemlästande skräckhistorier som uttrycker fara, fruktan och rädsel med mera
horror (fasa, rysan) – är till för de mer djupgående psykologiska, melankoliska skräckhistorier som uttrycker fasa, förskräckelse och ryslighet med mera

Verk inom genren brukar enkelt kallas för skräckis. Andra begrepp är:

blodisare – verk som beskrivs som blodisande (engelska: blood-chilling) eller ”skräckinjagande”, vilket kanske bäst passar ihop med terrorverk
hårresare – verk som beskrivs som hårresande (engelska: hair-raising) eller ”fasaväckande”, vilket kanske bäst passar ihop med horrorverk.

Även rysare brukas om skräckverk.

Innehåll

Genren skräck är en mycket bred genre. Med en viss klassificering förväntar vi oss vissa egenskaper från det vi antingen ser eller läser. Beroende på vad det är för del ur skräckgenren som vi kommer i kontakt med så förväntar vi oss någonting specifikt från den. Någonting som våra dagliga liv inte på samma sätt kan ge oss. Den där speciella kicken, den kvarvarande minnesbilden, den isande känslan nerför ryggraden, det bultande hjärtat och känslan av att man kanske inte är så ensam som man tror. Vissa av dessa saker bär vi med oss längre, vi talar om det med våra bekanta, sprider det vidare. Det är så historier håller sig vid liv. Att berätta historier är trots allt en muntlig tradition också, vare sig det är spökhistorier eller folksagor. Skräckgenren spelar på vår rädsla för det okända, för det vi inte förstår, för det vi inte kan se, våra inre farhågor, och även kända saker som kan upplevas skrämmande på olika vis.

Skräckgenren kan skildra en människas, eller en grupp människors, rädsla för någonting livsfarligt - antingen någonting naturligt som en galen mördare, eller någonting övernaturligt som en vampyr eller varulv. Många forskare har definierat skräckgenren utifrån gestaltningen av någonting främmande och monstruöst. Det finns undantag från reglerna. Det finns vissa historier som är svåra att placera i en specifik kategori inom skräckgenren, till och med historier som är svåra att placera bara inom skräck. Det kan även handla om psykologisk skräck, där det kan spelas på känslor som paranoia, trauma och vanföreställningar.

Skräckdrama

Den första kulturella företeelse man vet tillskrivits förmågan att skrämma är den grekiska tragedin. Aristoteles skriver i sin poetik att tragedin bland annat syftar till att väcka fruktan (φοιβος), och många element inom genren är våldsamma och övernaturliga.

Skräcklitteratur

Skräcken inom litteratur går tillbaka på folksagorna, medan den moderna skräcken ofta sägs inledas med den gotiska romanen. Skräckberättelser kan utspela sig i flera olika litterära miljöer, till exempel fantasy och science fiction. Några författare i genren är Clive Barker, Stephen King, Dean R. Koontz, John Saul och John Ajvide Lindqvist.

Exempel på skräcklitteratur

Borgen i Otranto (1764) - Horace Walpole
Munken (1796) – Matthew G. Lewis
Korpen (1845) – Edgar Allan Poe
Dracula (1897) – Bram Stoker

Jämför: Spökhistoria

Skräckfilm

De tidigaste utpräglade skräckfilmerna gjordes av tyska filmskapare på 1910- och 1920-talen. Sedan dess har genren utvecklats av regissörer som Alfred Hitchcock, Roman Polanski, Stanley Kubrick och Dario Argento.

Några av de mest förekommande elementen i dagens skräckfilmer inkluderar vampyrer, zombier (och andra former av återuppväckta lik), varulvar, uråldriga förbannelser, spöken, demoner och/eller demonisk besittning, satanism, onda barn, mördare, ondskefulla djur, ting såsom dockor givna liv med hjälp av svart magi eller vetenskap, spökhus, kannibaler, och illvilliga utomjordingar. Thrillerfilmer om seriemördare brukar ibland anses vara en del av skräckgenren.

Genrerna science fiction och fantasy är närbesläktade med skräcken. Framför allt fantasyn och skräcken där det främmande, okända eller annorlunda ofta är något som på ena eller andra sättet härrör från något övernaturligt. Den största skillnaden mellan de tre genrerna är dock att:

Science fiction vill knyta an till framtida teorier som faktiskt skulle kunna vara möjliga inom en snar framtid. Om det nu skulle finnas övernaturliga inslag i en Science fiction-historia så ska det på något sätt kunna förklaras av vetenskapliga teorier.
Fantasy har övernaturliga inslag som kan vara skrämmande men oftast bara är annorlunda från vår värld. Det övernaturliga är här något magiskt och betryggande. På ett eller annat sätt blir det förklarat varför den fungerar som den gör.
Skräcken å andra sidan är något helt annorlunda på den punkten. Det övernaturliga, eller magiska, är här något skrämmande, något som inte går att förklara.

Clive Barker är en av de författare och filmregissörer som gjort mycket för skräckfilmens utveckling från det banala till den mer fantastiska men ändå trovärdiga skräck han presenterar i filmer som Hellraiser, Nightbreed, Candyman och Lord of Illusions.

Specifika berättelser och figurer, ofta från klassisk litteratur, har också visat sig vara populära, och har inspirerat till många uppföljare, nyinspelningar och efterapningar. Dessa inkluderar romanerna Dracula, Frankenstein och Dr. Jekyll och Mr. Hyde, samt mumien i filmen Mumien vaknar och filmen Varulven.

Övrigt

Ordet syftar oftast på en kulturell genre som bland annat uttrycks i muntlig tradition, litteratur, film, datorspel och tecknade serier.

Källor

Hjärnstorm nr 81, temanummer om Skräck, med texter om bland annat Edgar Allan Poe, Bram Stoker och Alfred Hitchcock.
Skräck, som fiktion och underhållning, Yvonne Leffler
De mörka labyrinterna, gotiken i litteratur, film, musik och rollspel, Mattias Fyhr