Skrikstrandpipare

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Skrikstrandpipare
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Killdeer (Charadrius vociferus).jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningVadarfåglar
Charadriiformes
FamiljPipare
Charadriidae
SläkteCharadrius
ArtSkrikstrandpipare
C. vociferus
Vetenskapligt namn
§ Charadrius vociferus
AuktorLinné, 1758
Hitta fler artiklar om fåglar med

Skrikstrandpipare[2] (Charadrius vociferus) är en amerikansk vadarfågel i familjen pipare som även påträffats vid upprepade tillfällen i Europa.[3]

Utseende och läten[redigera | redigera wikitext]

Skrikstrandpiparen är en relativt stor och långsträckt pipare, 23,5-26 centimeter lång. Den har en lång hals, lång svart näbb och påtaligt långt stjärtparti. Tydligt är också rödbrun övergump, breda vita vingband och dubbla svarta bröstband.[4]

Lätet är en tunn men ljudlig vissling, klyii,[4] vilket gett fågeln dess svenska namn och även det engelska "Killdeer".

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Skrikstrandpipare delas in i tre underarter:[3]

Skrikstrandpiparen i Europa[redigera | redigera wikitext]

Fågeln är en återkommande gäst i Västeuropa. Den ses årligen i Storbritannien och har påträffats ett 20-tal gånger på Irland, men även i länder som Spanien, Ungern, Island och vid två tillfällen i Norge.[5]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Skrikstrandpiparen hittas på sandbankar och dyiga stränder men även betade fält. Den har också anpassat sig till att leva i miljöer nära människan som gräsmattor, sportfält, parkeringsplatser, flygplatser och golfbanor.[6]

I boet som från början inte är mer än en uppskrapad grop lägger skrikstrandpiparen fyra till sex ägg. När äggen har lagts kan fågeln lägga till småstenar, skalbitar pinnar och skräp i boet. Äggen ruvas i 22 till 28 dagar. Liksom många andra pipare låtsas den vara skada för att leda bort eventuella predatorer från bo och ungar.[6]

Fågeln livnär sig av ryggradslösa djur som vattenlevande insektslarver, kräftor, daggmaskar, skalbaggar och gräshoppor. Den följer gärna traktorer på åkrar på jakt efter smådjur som kommer upp till ytan.[6]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1] En studie uppskattar antalet häckande par i enbart Nordamerika till två miljoner,[6] medan en annan studie uppskattat hela världspopulationen till endast en miljon individer.[1]

Skrikstrandpiparen är en av vadarfåglarnas mest framgångsrika art genom sitt sätt att anpassa sig till miljöer påverkade av människan.[6] Det medför dock att de är utsatta för risken att förgiftas av bekämpningsmedel och att bli påkörda av bilar eller flyga in i byggnader.[6]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Birdlife International 2012 Charadrius vociferus Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 2016-02-01.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
  4. ^ [a b] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 138. ISBN 978-91-7424-039-9 
  5. ^ Tarsiger.com Fynd av skrikstrandpipare i Västpalearktis
  6. ^ [a b c d e f] Killdeer Faktablad om skrikstrandpipare på allaboutbirds.org

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]