Skrivstil

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Äldre svensk skrivstil, från 1835.
Svenska alfabetet i skrivstil.

Skrivstil är en av flera standarder för att utforma handskrift. Skrivstilen skiljer sig från textning och tryckt skrift genom att bokstäverna i varje ord är sammanbundna med hjälplinjer.

Latinska alfabetet[redigera | redigera wikitext]

När en person börjar skriva lär den sig att skriva varje enskild bokstav var för sig, vilket är det samma som att texta. När skrivandet flyter mer obehindrat är det vanligt att man lär sig skrivstil i skolan. Bland skrivstilens försvarare hävdas ofta att skrivstil är snabbare att skriva än textad text, som man inte behöver lyfta pennan mellan varje bokstav. Dock har studier visat att en blandning av traditionell skrivstil och textning, där endast vissa bokstäver binds ihop, är snabbast. Somliga, inte minst bland dagens unga, tycker att skrivstil är för omständligt, långsamt, eller att det blir svårläst och textar därför hellre. En personligt utformad skrivstil (eller textning) kallas handstil.

Skrivstil i Sverige[redigera | redigera wikitext]

År 1975 infördes en ny skrivstil av Skolöverstyrelsen för den svenska skolan som fick namnet skolöverstyrelsestilen (SÖ-stilen). Stilen var formgiven av kalligrafen Kerstin Anckers. Målet var en skrivstil som var lättläst, fri från utsmyckningar och liknade tryckta bokstäver. Stilen kritiserades hårt av lärare som menade att den var inkonsekvent, inte tog hänsyn till barns skrivmotorik och därför svår att lära ut. Det största problemet gällde de tre bokstäverna g, j och y som nu inte skulle bindas med nästkommande bokstav för att undvika långa bindningar och öglor. Skrivstilsobligatoriet avskaffades tio år senare. Vissa lärare valde nu att återigen lära ut den skrivstil som använts tidigare. Denna äldre stil infördes i skolorna i slutet av 1800-talet och ersatte i sin tur tidigare stilar.

Källor[redigera | redigera wikitext]