Slaget vid Bråvalla

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Slaget vid Bråvalla, litografi av Hugo Hamilton.
Bråvallaslaget, August Malmströms ofullbordade målning i monumentalformat (380 x 625 cm) som han arbetade på i 34 år, 1867-1901.

Slaget vid Bråvalla omnämns i medeltida skriftliga källor. Det är oklart såväl huruvida slaget någonsin ägde rum som huruvida några av de omnämnda personer som skall ha deltagit i det egentligen existerat. Enligt sentida tolkningar skulle slaget ha ägt rum på 700-talet i trakten av Bråviken i Östergötland. Det finns flera oberoende källor, men källorna är dock för sena (i huvudsak från 1200-talet) för att man skall kunna fastställa sägnens eventuella verklighetsbakgrund.

Källorna[redigera | redigera wikitext]

I den forntida traditionen är detta förmodligen det mest sägenfrejdade och legendariska av alla slag. Slaget vid Bråvalla omnämns i flera källor: i de isländska sagorna Hervors saga och Sagobrottstycken om några fornkonungar i Dana- och Sveaväldet samt i Saxos danska historia Gesta Danorum. I tidigare forskning har slaget placerats i Skatelövs socken i Småland, men i 'Hervors saga' omnämns platsen som "Brávelli í eystra Gautlandi" och i 'Sagobrott' skall slaget ha stått "strax söder om Kolmården, där som det heter Bråvik". Saxo avslutar dessutom sin beskrivning av slaget med orden "och så slutar Bråvikens krig" (Et hic quidem belli Brawici finis).

Slaget[redigera | redigera wikitext]

Slaget stod mellan svearnas och västgötarnas kung Sigurd Ring, och danernas och östgötarnas kung Harald Hildetand. Harald hade tagit över sveariket efter sin morfar Ivar Vidfamne, men regerade över Danmark och Östergötland, medan hans lydkonung Sigurd Ring regerade över Svitjod och Västergötland. Uppenbarligen regerade inte Sigurd till Haralds fulla belåtenhet varför en flotta utrustades med kämpar, och kursen lades mot Svitjod. Sigurd Ring vann slaget, och därmed självständighet för sveariket. Sigurd Ring fick omsider sonen Ragnar Lodbrok. Traditionen meddelar också att väldiga envigskämpar ska ha deltagit i sammandrabbningen, varav kan nämnas Ubbe från Frisland, Starkad den gamle, kung Åle av Skåne, liksom även ridande valkyrior och en mängd bärsärkar, slagbjörnar, samt andra vidunder.

Lokalisering[redigera | redigera wikitext]

Arthur Nordén menade 1918 att gården Ringstad nordost om Norrköping hade varit en inflytelserik plats åtminstone sedan järnåldern, främst beroende på de järnåldersgravar och bebyggelselämningar som finns på platsen. (De senare visade sig dock vara medeltida.) Ringstad och den omgivande bygden låg strategiskt till längst in i Bråviken nära Motala ström och med kontroll över landsvägen mot Östergötlands norra delar. För den som ville anfalla detta område från havet fanns endast ett alternativ: att landstiga på Malmölandet mellan Norrviken och Björnviken. Nordén föreställde sig att en försvarande armé då skulle ha ställt upp sig mellan de två vikarna för att invänta en anfallare som landstigit på Stridsudden. Med hänsyn till att Bråvikens vatten stod 3-4 meter högre än i modern tid vore det rimligt att tänka sig en sammanhängande slaglinje av försvarare mellan Norrviken och Björnviken, menade Nordén.[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Arthur Nordén (1918). Några bidrag till Bråvallaslagets bygdegeografi. Norrköping: Norrköpings Tidningar. sid. 4-27. ISBN 9917271473 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]