Slovenien

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Koordinater: 46°N 15°Ö / 46°N 15°Ö / 46; 15

Republiken Slovenien
Republika Slovenija
Flagga Statsvapen
Valspråkinget
Nationalsång: Zdravljica
Huvudstad
(och största stad)
Ljubljana
Officiellt språk Slovenska, I vissa delar har även italienska och ungerska officiell status [1]
Statsskick republik
 -  president Borut Pahor
 -  premiärminister Alenka Bratušek
Självständighet från Jugoslavien 
 -  Deklarerad 25 juni 1991 
 -  Erkänd 1992 
Area
 -  Totalt 20 273 km2 (150:e)
 -  Vatten (%) 0,6 %
Befolkning
 -   års uppskattning 2 010 347 (143:e)
BNP (PPP) 2005 års beräkning
 -  Totalt $54.70 miljarder (81:a)
 -  Per capita $27 300 
HDI (2012) 0,892[2] (21:a)
Valuta Euro ([[ISO 4217|EUR), (tidigare slovensk tolar]])
Tidszon CET (UTC+1)
Nationalitetsmärke SLO
Landskod SI
Landsnummer 386
¹I vissa kommuner.
Karta över Slovenien


Slovenien (slovenska: Slovenija), formellt Republiken Slovenien (Republika Slovenija), är en republik i Centraleuropa. Landet gränsar till Italien, Österrike, Ungern och Kroatien. Landets huvudstad är Ljubljana.

Slovenien är medlem i Europeiska unionen och i militäralliansen Nato sedan 2004. Sedan 1 januari 2007 har Slovenien euron som valuta och ingår därmed i euroområdet. Landet är medlem i OECD sedan 2010.


Historia[redigera | redigera wikitext]

Celje-ättens gamla residens ovan staden Celje (i dalen bakom borgkullen).
Huvudartikel: Sloveniens historia

De äldsta spåren av människor i Slovenien är cirka 250 000 år. En benflöjt som hittades i en bosättning från neandertalmänniskor nära Cerkno kan vara världens äldsta funna instrument [3]. I en Cro-Magnon-bosättning i Potok-grottan har världens äldsta nål hittats [4].

Veneter, illyrer och kelter bebodde området under bronsåldern och förromersk järnålder. Rika fynd från urnfältskulturen och Hallstattkulturen från dessa tidsperioder hittas i Slovenien. Dessa folk latiniserades till stor del efter den romerska annekteringen av dagens Slovenien under 1:a århundradet f.Kr.

Under romarnas styre delades landet in i Romerska rikets tionde kärnregion Regio X Ventia et Histria (västra Slovenien, med östgräns ungefär vid den nuvarande slovenska huvudstaden Ljubljana), det autonoma kungadömet Noricum (senare nedgraderat till provins) i norra Slovenien, provinsen Pannonia i sydöstra och östra Slovenien, samt provinsen Dalmatia i sydligaste Slovenien. Slovenien var en del av Romerska riket fram till Västroms sönderfall.

De slaviskspråkiga anfäderna till dagens slovener antas ha bosatt sig i området på 500-talet. Den latiniserade befolkningen från Antiken, kvarvarande romare och rester av germanska stammar som passerat området under folkvandringstiden uppgick i den slovenska etnogenesen. Furstendömet Karantanien, den första proto-slovenska och den första stabila slaviskspråkiga staten, grundades på 600-talet. År 745 förlorade Karantanien sin självständighet till förmån för Frankerriket och den kristna missionen i området intensifierades för att slutgiltigt omvända slovenerna och bayrarna. Under andra hälften av 900-talet skrevs de freisingska skrifterna, som var de första slovenska och även de första slaviska skrifterna skrivna på det latinska alfabetet.

I början av medeltiden talades det alpslaviska språk som blev slovenskan i ett ungefärligt område från den nuvarande tjeckiska gränsen i norr, längs linjen Linz-Lienz genom nuvarande Österrike, till nuvarande italienska Sydtyrolen i sydväst, Adriatiska havet och Istrien i söder, och i sydost till Balatonsjön i nuvarande Ungern. Under medeltidens lopp skedde en omfattande bayersk invandring till Alperna och en stor del av slovenerna uppgick i det österrikiska nationsbygget genom språklig germanisering, medan slovenerna i västra Ungern assimilerades av ungrarna. Som majoritetsspråk överlevde slovenska enbart det landområde som idag utgör Republiken Slovenien.

Under medeltiden var dagens Slovenien delat främst mellan Venedig och Bayern. På 1300-talet kom det mesta av Slovenien att hamna under det habsburgska Österrike. Få adelsfamiljer av slovensk börd hade någon större politisk betydelse i det medeltida Europa. Grevarna av Celje, efter 1436 upphöjda till furstar, är ett undantag. Barbara av Celje blev tysk-romersk kejsarinna 1433. Celje-ätten uppfattades som ett hot mot Habsburgarnas makt. Genom ett avtal mellan familjerna bestämdes att den ätt som överlevde den andra skulle ärva den andras egendomar. Den siste Celje-fursten Ulrik den II som var barnlös lönnmördades 1456 under ett tornerspel och Habsburgarna tog över Celje-ättens alla besittningar. 14- och 1500-talen karaktäriseras av bondeuppror.

Reformationen var viktig för den slovenska nationella identiteten. En betydande del av slovenerna konverterade till protestantism och grunden för vad som kunde ha blivit en slovensk protestantisk nationell kyrka lades [5]. De första böckerna på modern slovenska trycktes av protestanter, däribland bibeln 1584, och ambitionen var att skolgång på slovenska skulle införas i varje socken. Nyckelpersoner i den slovenska reformationen var Primož Trubar, Sebastjan Krelj, Jurij Dalmatin, Adam Bohorič och Felicijan Trubar. Habsburgarna såg reformationen och de spirande nationskänslor som den närde som ett hot mot riket stabilitet och inledde därför en motreformation. Motreformationen (under 1600-talets tre första decennier) var inte blodig i de slovenskspråkiga områdena, men systematisk. Protestanterna tvingades återkonvertera till katoliscim, eller landsförvisades. Många av de mest välutbildade och förmögna valde att gå i landsflykt. Protestantiska kyrkor och kyrkogårdar förstördes och alla tryckta böcker (utom bibeln) på slovenska brändes. Några få exemplar av Primož Trubars Cerkvena Ordnunga (”kyrkoförordningen”) från 1564, grunderna för en slovensk nationell protestantisk kyrka, överlevde.

Nationalkänslan hos slovenerna hölls sedan undertryckt till upplysningstiden. Under 1700-talet intresserade sig vetenskapsmän, dramatiker och konstnärer allt mer för det ”slovenska” och det slovenska språket. 1779 förnyades vetenskapsakademien Academia Operosorum i Ljubljana. Medan den tidigare vetenskapsakademin var humanistisk till sin själ men latinsk till språket, blev den förnyade akademin språkligt och nationellt upplysningsmässigt utpräglad slovensk. 1797 trycktes den första slovenskspråkiga tidningen Lublanske Novice (Ljubljanas nyheter) [6].

Slovenien förblev i det habsburgska väldet ända fram till första världskrigets slut och Österrike-Ungerns kollaps år 1918 då slovenerna ingick i serbers, kroaters och sloveners kungadöme, som efter 1926 kom att bli känt som Jugoslavien.

Efter andra världskriget återbildades Jugoslavien, efter en tid av italiensk och tysk ockupation, som en socialistisk förbundsrepublik den 29 november 1945. Under Josip Broz Titos ledarskap bestod Jugoslaviens inre sammanhållning, men efter Titos död 1980 ökade splittringen mellan delstaterna. Slovenien genomförde under 1980-talet steg mot ökad demokrati och yttrandefrihet och blev det första land som bröt sig ur och förklarade sig självständigt från Jugoslavien, den 25 juni 1991. Efter att ha klarat sig lindrigt undan de jugoslaviska krigen kunde Slovenien snabbt närma sig Europeiska unionen ekonomiskt och politiskt. Landet gick med i Nato den 29 mars 2004 och blev medlem i Europeiska unionen den 1 maj samma år.


Politik[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Sloveniens politik

Slovenien är en parlamentarisk republik. Statschef är presidenten, som väljs i allmänna val vart femte år. Den verkställande makten innehas av premiärministern och ministerrådet (regeringen), vilka väljs av parlamentet.

Slovenien har ett tvåkammarparlament som består av Nationalförsamlingen (Državni zbor) och Nationalrådet (Državni svet). Nationalförsamlingen har 90 ledamöter som väljs i allmänna direkta val i en kombination av majoritetsval och proportionella val. Två platser är reserverade för den ungerska och den italienska minoriteten. Nationalrådet har 40 indirekt valda ledamöter som representerar samhällsgrupper, ekonomiska grupper, yrkesgrupper och lokala intressegrupper. De väljs vart femte år av en elektorsförsamling. Nationalrådet har begränsad makt och är mestadels ett rådgivande organ.

Slovenien är medlem av EU, OECD och NATO.

Administrativt är Slovenien indelat i 119 kommuner, varav 11 större städer.


Turism[redigera | redigera wikitext]

Med över en tredjedel av sin yta (total yta 20 273 km²) skyddat som naturområde är Slovenien ett europeiskt land som har mycket natur att erbjuda. Landets relativt lilla storlek och dess läge mellan alpkedjorna Karawankerna, Julianska Alperna och Kamnik-Savinja Alperna i norr, pannoniska slätten i öster, karstlandskap i väster och medelhavsklimat i söder, erbjuder unika möjligheter att uppleva olika klimatzoner och där tillhörande varierad flora och fauna koncentrerade på en liten yta. Förutom en rikt varierad natur kännetecknas Slovenien av ett aktivt och diversifierat kulturliv, historiska lämningar, flertalet lokala gastronomiska specialiteter och ett stort utbud av olika fritidsaktiviteter.

Agroturism och restauranger med slow food-koncept och lokala råvaror är på frammarsch. Det finns ett femtontal moderna spa-anläggningar vid termalkällor som erbjuder allt från rekreativt bad, hälso- och fitnescenter till konvalescens och rehabilitering.

Skidanläggningarna kan i storlek inte konkurrera med de på de klassiska skidorterna i Alperna, men är välskötta, bland annat i Bovec (ansluter till Sella Nevea på italienska sidan om gränsen), Kranjska Gora, Bohinj, Krvavec (nära Ljubljana), Golte och Pohorje. Den viktigaste badorten vid kusten är Portorož. Några av sevärdheterna är lipizzanerhästarnas stamstuteri från 1500-talet i Lipica, bruksorten Idrija (Unescovärldsarv), grottborgen i Predjama, Škocjangrottorna (Unescovärldsarv med världens största underjordiska canyon), Postojnagrottan, grottsystemet Križna Jama, isgrottorna i berget Raduha, floden Tolminkas cayon, ravinen Vintgar, Triglav med omgivande nationalpark (Unescobiosfär), sjöarna Bled och Bohinj, vattenfallen Boka, Savica, Rinka och Peričnik, den sceniska högfjällsvägen upp på platån under Mangart, den sceniska vägen ovan alpdalarna Logarska Dolina, Matkov Kot och Robanov Kot, vindistrikt i Slovenske gorice, Bizeljsko, och Goriška Brda/Collio Orientale, det prisbelönta museet i Kobarid om Isonzofronten, karnevalstraditionerna i olika städer och byar, historiska stadskärnor och Jože Plečniks arkitektoniska kreationer runt om i landet.

De mest besökta sevärdheterna (utvalda av slovenska Statistikbyrån) var under sista kvartalet 2008 (senast tillgängliga data) Postojna-grottan, Ljubljanas zoo och Bleds slottmuseum. De flesta turisterna kom från Italien, Österrike, Tyskland, Kroatien, Nederländerna, Storbritannien, Ryssland och Ungern [7][8][9]. 2009 utsåg National Geographic Society Slovenien till världens femte mest genuina resmål, bland 133 andra resmål [10].


Matkultur[redigera | redigera wikitext]

I slovenska hushåll är det mycket vanligare att laga till soppa i hemmen, även att bli serverad på restaurangerna än i Sverige. När det gäller matlagning är det mycket mera vanligare att man gör allt själv utanför de större städerna. I städerna är det lika vanligt som de flesta länder att man vill vara bekväm.


Špageti juha eller juha podravka (spaghettisoppa) finns i olika varianter. Enklast är dock att använda färdigtillverkade soppspaghettin.[11] Kokošji lonec är en soppa baserad på kyckling och grönsaker med spaghetti. Oftast är spaghettin hemmagjord. [12] Det är ganska vanligt överlag att man använder pasta (testenine) i soppor. Štajerska kisla juha är en syrlig soppa gjord på ättika. Gobova juha är en svampsoppa.


Pražen krompir är en brynstekt potatis.[13] Potatis (på slovenska krompir) är populärt att tillagas i många fler varianter än Sverige och används ofta i soppor. žlikrofi gjord på smördeg med potatisfyllning och karakteristiska form blev registrerad inom EU kommissionen år 2010 som en ravioli från Idrija,västra Slovenien. [14]

Murke (gurksallad) är populärt i den heta sommarvärmen. Gurkan rivs med ett rivjärn och blandas ut med någon krossad potatis för att få gurksalladen i något tjockare konsistens. Lite youghurt eller fil, salt och malen svartpeppar, pressad vitlök, eventuellt någon ört som krydda.

Några populära grillrätter: Kranjska klobasa (klobasa är på svenska korv) är ursprungligen från Kranjska Gora. Antingen kokas denna eller också grillas. [15] Čevapčiči (färs, malen svart peppar, mild malen paprikapulver, pressad vitlök, salt som formas snabbt med handnäven) som har sitt ursprung i balkan, men som spridit sig till länderna runtom. Ražnjiči (grillspett). Ajvar( bla innehållet är baserad på paprika, som ketchup är baserad på tomater) är ett av de vanligaste tillbehören till grillrätter och även rå lök kan serveras bredvid. Ajvar har sitt ursprung i Serbien och Makedonien.

Trojanski Krofi (på svenska flottyrmunkar på engelska Doughnuts) är ett bakverk som tillverkats i Trojane sedan 1849. Man kan direkt från tillverkaren beställa färska krofi. På plats finns även restaurang och kafé. Platsen Trojane ligger direkt i anslutning med en mindre krokig väg. Trojane är en mycket populär inhemsk turistplats.[16]

Slovenski Potice fruktkakan som är lika vanlig att baka hemma, som sockerkakan är i Sverige. Orehova potica z rozinami valnöts kaka med russin är en alla de varianter som finns av potice.[17]

Prleška gibanica är en ostkaka som kan finnas med en fyllning av rivna äpplen Jabolko gibanica från trakterna Štajerska -Prekmurje.[18]

Gostilna är ett annat uttryck för värdshus, pub eller krog, som det finns gott om och för det mesta serveras det mat eller funkar som café. [19]

Spritzer är en populär sommardrink i värmen.[20] Denna blandas med vitt vin oftast och späds ut med Radenska slatina, mineralvatten. Radenska slatina ligger nära kurorten Radenci. [21] Mineralvattnet Radenska Slatina "tri srce" startades upp år 1869 av Karl Henn. Företaget har erkänts 1923 som en helande mineralvatten. Sedan 1936 använder man symbolen för tre röda hjärtan.[22]

Laško pivo (pivo är slovenska betydelsen för öl) är det populäraste ölet som säljs. [23]

Slivovka är en plommonsnaps (plommon heter slive). [24]

Seder och bruk[redigera | redigera wikitext]

Många seder och bruk i Slovenien har anknytning till det kyrkliga kalenderåret. I städer och byar firas de lokala skyddshelgon ofta med processioner.

Kurentovanje i Sloveniens äldsta stad Ptuj är den mest populäraste karnevalshändelsen i Slovenien.

Staden Ptuj medgavs i den europeiska federationen för Karnevalsstäder (EFCC - FECC) 1991.

Ptujske Kurentovanje startades 27 februari 1960. Kurentovanje infaller allt som oftast under Mardi Gras,som infaller runt februari-mars, för att fira in våren och vinterns slut. I Sverige har vi motsvarigheten fettisdagen, men den firas dock inte på samma sätt, fast nog äter man rejält, eventuellt krofi (flottyrmunkar) kan man säga är en motsvarighet till våra semlor. Mardi Gras är en annan motsvarighet till Ptujske Kurentovanje då de är en skördefest att snart är fastan här och påsken med denna, som firas in med karneval, men där slutar likheten då karnevalerna omger sig av olika karaktärer.

Karnevalen pågår i 10 dagar ute på gator och på stadens enda torg och marknad. De 10 dagarna fylls med musik, uppträdanden, tävlingar, parader, mycket mat och dryck med såväl krofi (flottyrmunkar); varierande karnevalsmasker som dyker upp från hela landet och från Europa. Till Kurentdräkterna hör trämasker, ibland dekorerade med djurhorn, fjäderskrudar, fårskinnskläder, färglada tygband och pappersblommor, samt skällor för att föra oväsen. Kurent har numera också blivit Sloveniens maskot och kan dyka upp på t. ex i sportsliga sammanhang och andra händelser. Kurent, som är en central traditionell karaktär under karnevalsdagarna, troligen ett naturväsen från fornslovensk mytologi. Kurent sägs jaga bort vintern med sin dans och sprida fruktsamhet genom att daska till folk i baken med en igelkottskinnsförsedd träklubba.

Pustni Karnevalen på den lilla orten Dreznica infaller på fettisdagen. [25]

Påsk (på slovenska Velika noč) är den största och mest betydelsefulla högtiden. Påsken firas, bland annat, med passionsspel i vissa städer, Škofja Loka. Förkristna seder lever kvar, t.ex., i karnevalen (på slovenska ”pust” eller ”fašenk”) och valborgsmässoafton, då eldar tänds och lövad majstång (på slovenska ”mlaj”) reses. Knutet till bondens kalenderår är, t.ex., vallandet av boskapen till och från fäbodarna i Alperna. När boskapen till Mickelmäss återvänder till dalarna från bergen, är de smyckade med blomsterkransar och stora skällor. Sankt Martin är en annan högtid, även om den inte firas stort.

Julfirandet inleds med Sankt Nikolaus den 6 december och flera helgondagar i juletid bland dessa Sankta Lucia och Sankt Stefan) följer fram till trettondagen. Knutet till minnet av de tre vise männens ankomst till Betlehem är stjärngossespel. Påsken firas, bland annat, med passionsspel i vissa städer, Škofja Loka. Förkristna seder lever kvar, t.ex., i karnevalen (på slovenska ”pust” eller ”fašenk”) och valborgsmässoafton, då eldar tänds och lövad majstång (på slovenska ”mlaj”) reses. Knutet till bondens kalenderår är, t.ex., vallandet av boskapen till och från fäbodarna i Alperna. När boskapen till Mickelmäss återvänder till dalarna från bergen, är de smyckade med blomsterkransar och stora skällor. Sankt Martin är en annan högtid, även om den inte firas stort.

Slovensk folkmusik[redigera | redigera wikitext]

Slovensk folkmusik är nära besläktad med österrikisk, bayersk och norditaliensk. Fiol, cello, kontrabas, cittror, hackbräden, flöjter och ockarina är exempel traditionella instrument. Under 1700- och 1800-talen tillkom olika bleckblåsinstrument och steirisk harmonika och blåsensembler av alpin typ bildades. Tamburan används lokalt i Slovenien och antas ha kommit till landet med kroatiska flyktingar (uskoker) som i samband Osmanska rikets expansion på Balkan under 1500-talet fick en fristad i sydostligaste Slovenien.

Slovenska folksånger är vanligen flerstämmiga och sjungs ofta a cappella, eller ackompanjerade av cittra. Grundläggande är sk. trepartspolyfoni (tre tenorstämmor och en bas), men ännu fler stämmor, upp till sju i sexpartspolyfonier (sex tenorstämmor och en bas), eller till och med nio i åttapartspolyfonier (åtta tenorstämmor och en bas), förekommer. Polyfonierna skapar en komplex, men harmonisk och mjuk ljudbild. Det slovenska sättet att sjunga passar koralmusik som har en stark tradition i Slovenien. Slovenen Jurij Slatkonja (även känd under sitt förtyskade namn Georg von Slatkonia) grundade 1498 den världsberömda gosskören Wiener Sängerknaben och skapade det kejserliga hovkapellet i Wien, på uppdrag av den tysk-romerske kejsaren Maximilian I. En annan slovensk mästare av polyfon a cappella-musik under Renässansen var Jacobus Gallus, också aktiv i det kejserliga hovkapellet

Cittra är ett viktigt folkinstrument i Slovenien och används ofta för att ackompanjera folkvisor.

Steirisk harmonika byggd 1905 av Anton Merwar, i den slovenska provinsen Steiermark. Instrumentet är jämfört med ett vanligt dragspel svårspelat. I en steirisk harmonika har varje knapp två toner, beroende på om bälgen dras ut eller in. Basen är kraftfull och ger folkmusiken i de östra alpländerna (Slovenien, Österrike och Bayern) dess karaktär.

Intimt förknippat med folkmusik i Slovenien är också folkdräkter. Många av folkdräkterna som nu är i användning i Slovenien härstammar mellan 1700 - 1800-talen, men kan ha äldre detaljer. Dräkterna från Sloveniens kärnland Krain är av alpint snitt. Damen på kortet bär Bleds folkdräkt. Huvudbonaden är en sk. "avba", med ett svart sammetsfält broderat med guldtråd (ofta motiv med fertilitetssymbolik av betydelse i bondesamhället, såsom sädesax och blommor). Baktill på ”avban” sitter en stor rosett av vävda tygband broderade med blommotiv. Axelpartiet täcks av en vävd fransförsedd schal och under den bärs en vit linneblus med knypplad krage.

Knyppling är ett typiskt hantverk för Slovenien. Herrdräkterna från Krain innehåller lederhosen (på slovenska ”irharce”) och en hatt prydd med en orrtupps fjäderlyra (sk. ”krivec” på slovenska)



Slovenska samhället och bebyggelsens struktur[redigera | redigera wikitext]

Slovenien ligger i korsvägen för de germanska, slaviska och latinska kulturerna. Därför uppfattar slovenerna ofta sitt land som ”landet Mittemellan” [3]. När de slaviskspråkiga förfäderna som gett slovenerna deras språk anlände till Alperna, Pannonien och Istrien, bosatte de sig inte i tomt land, utan i en region med en befolkningskontinuitet sedan forntiden. Assimileringen av resterna av den äldre, till stor del latiniserade, befolkningen från Antiken och av bayerska nybyggare som anlände till regionen under medeltidens lopp, skapade förutsättningar för den etnogenes som formade slovenerna och den slovenska folkkulturen. Venedig ökade också sitt inflytande i regionen från och med 1000-talet och ventianska patricier och ämbetsmän bosatte sig i städerna, främst längs kusten [26], vilket skapade ytterligare en kanal för kulturella interaktioner.

Folkkulturen i Slovenien är divers, präglad av de geografiska förutsättningarna (Alperna, Medelhavet, Dinariderna och Pannoniska slätten). Närmast besläktad är den slovenska kulturen med den österrikiska och i kustlandet med den friuliska och venetianska.

I det gamelslovenska samhället var bönderna fria och organiserade i bysamfällen med byting, där konsensus- eller majoritetsbeslut fattades under demokratiska former. Bytingen var underordnade regionala ting som fungerade som domstolar vid större tvister. Då frankerna tog makten över slovenska områden på 700-talet, kom slovenernas politiska och självständiga ställning att försvagas. En lång period av främmande styre och av feodalism började. Feodalsystem av frankiskt snitt infördes och levde vidare i Österrike som de slovenskspråkiga områdena till stor del kom att ingå i. Periodvis hårda förhållanden för bönderna ledde till upprepade bondeuppror. I de slovensketniska områden som styrdes av Venedig åtnjöt slovenerna dock full administrativ autonomi och det gamla tingssystemet levde vidare ända till 1797, när Habsburgarna även tog kontroll över venetianska Slovenien [27]. Renässansen, reformationen och upplysningstiden formade också slovenernas medvetande. Det finns således en lång tradition av demokratiska beslutsvägar, individualism och samarbete hos slovenerna, kvalitéer som är grunden för effektiva statliga institutioner i ett modernt samhälle [28].

Av tradition ser slovenerna det som en allmän rättighet att röra sig fritt i skogen och nyttja dess resurser i form av bär och svamp, vilket återspeglas i det gamla slovenska ordet ”gmajna” (”gemensamt land”) för skog. Således finns i Slovenien en motsvarighet till allemansrätten.

Slovensk materiell kultur är knuten till geografin i landet, men är till stor del av nordligare karaktär än man kanske förväntar sig av landets geografiska läge i Centraleuropas södra utkant. Gott om skog gör trä till ett vanligt material i den traditionella arkitekturen i den alpina och föralpina delen av landet. I kustlandet dominerar stenarkitektur av mediterran typ.


Vänstra bilden: Traditionellt lanthus från 1600-talet i Puštal utanför Škofja Loka. I Alperna och i föralpina områden i Slovenien dominerade halvtimrade hus av alpin typ, med delvis murade bottenvåningar. Gårdarna var oftast av sk. ”Haufenhof”- eller ”Parhof”-typ, med bostadsbyggnaden separat från stall och byggnader med förråd och arbetsytor.

Andra bilden från vänster: Runt den timrade övervåningen löpte ofta ett trägalleri, sk. ”gank”.

Tredje bilden från vänster: Det centrala rummet i den enkla bondstugan var ett allrum uppvärmt av en flattoppad kakelugn, sk. “krušna peč“, vilken vanligen öppnades från det intilliggande köket eller hallen och som också användes som bakugn och för matlagning. Vintertid kunde folket i huset sova uppe på den flata kakelugnen för att få värme. I allrumet åt familjen, vid en matsalsgrupp under husaltaret, sk. ”bohkov kotek” (”Guds lilla hörna”) (se kortet).

Mellersta bilden: Kista med karaktäristiska allmogemålningar.

Andra bilden från höger: I det nederbördsrika slovenska klimatet torkades hö på takövertäckta hässjor. På kortet en dubbelhässja (1700-tal), sk. ”toplar”, med höloft, från Šentrupert (byn Sankt Rupert). Enkelhässjor kallas ”kozolec”.

Högra bilden: Biodlingen är av hävd viktig i Slovenien. Gårdarna hade ofta sitt eget bikupehus, sk. ”čebelnjak”, med bikupepaneler målade med allmogemålningar


Matriell byggkonst[redigera | redigera wikitext]

Vänstra bilden: Den pannoniska typen av gård är en våning hög och murad, med halm- eller vasstäckt tak.

Andra bilden från vänster: Mörkt stengods från byn Filovci.

Andra bilden från höger: ”Klopotec” (”klapprare”) (se ”klopotec” i engelska Wikipedia) är en typ av mekanisk fågelskrämma som står på vinfälten i slovenska Steiermark och Prekmurje. Ett vindrivet hjul driver en axel med träklubbor som slår på en resonansstock, så att en melodisk rytm uppkommer, samt ett ultraljud som skrämmer bort fåglar. Dimensionerna och kombinationerna av klubbor och resonansstock i olika träslag är avgörande för att rätt ljud skall uppkomma.

Högra bilden: Detalj av fasad på en pannonisk gård, med stuprännor av trä. Rogatec i sydostliga Štajerska (slovenska Steiermark).


Sub-mediterran, mediterran byggkonst & ett filmmuseum med sociala engagemang[redigera | redigera wikitext]

I Sloveniens mediterrana och sub-mediterrana delar dominerade rustika stenhus. Hus byggda av sandsten i byn Goreli i slovenska Istrien är ett exempel på detta och inhyser också en oljepress för oliver. På karstplatån ovan kusten och i Vipava-dalen lades hustaken ofta av grovt tillhuggna kalkstensblock som är tillräckligt tunga för att stå emot den kraftiga fallvinden bora från Dinariderna. Det finns en lång stenhuggartradition på karstplatån och i den lantliga arkitekturen ingår estetiska stendetaljer, såsom vackert tillhuggna dörr- och fönsterfoder, gårdsbrunnar och stuprörsrännor av kalksten. Undersidan av takutsprången var ofta försedda med träpaneler målade med rombiska mönster. Här ett hus i byn Škocjan (Sankt Canzian)En port, sk. ”porton”, leder in till den muromslutna innergården till en gammal lantgård i byn Kranja Vas på karstplatån. Byggnaderna var samlade runt innergården och hade ofta trägallerier som löpte på fasaderna av tvåvåningshusen mot innergården. Byggnadernas tak var täckta med grovt tillhuggna kalkstensblock.

Köket till ett lanthus på karstplatån låg i en avskiljd absid, sk. ”spahnjenca”, med en central eldstad och skorsten. Notera där putsen vittrat från fasaden att övervåningen runt trägalleriet var delvis byggd i trä.

Ett hus från 1700-talet i byn Divača. Detta hus har ett tak av grovt tillhuggna kalkstensblock. Huset har blivit kulturmärkt och är nu också ett museum över Slovenska skådisar. Divača intygas i skriftliga källor från år 1499, som Diwatsch. En enda våning i detta museum är tillägnad Sloveniens första kända stumfilmstjärna i Europa Ita Rina, som var född och uppväxt i denna by. Hela familjen flyttade senare till Ljubljana kort efter att första världskriget bröt ut.



Geografi och landskap[redigera | redigera wikitext]

Slovenien har en omväxlande natur med både alplandskap, föralpina områden, pannoniska slätten längst österut, karstlandskap och en kort medelhavskust mot Adriatiska havet (se bildgallerierna nedan). Landets högsta punkt är berget Triglav [29] på 2 864 meter över havet, landets medelhöjd över havet är 557 meter och terrängen lutar i medeltal 25%. Nationalparken Triglav är den enda nationalparken i Slovenien, även om flera är i planeringsstadiet. Den täcker en yta på 880 kvadratkilometer och är en av de äldsta och största nationalparkerna i Europa. Ca. 35% av landet är skyddat som Natura 2000 [30], vilket gör Slovenien till det EU-land som har störst andel skyddad natur. Ungefär halva landets yta (10 124 km²) är täckt av skog. Därmed är Slovenien Europas tredje skogstätaste land efter Finland och Sverige. Rester av de uråldriga skogarna kan fortfarande hittas, den största finns i Kočevjeområdet. 5593 km² av landet täcks av gräsmarker, och 2471 km² täcks av fält och gårdar.

Tektoniskt ligger Slovenien på den adriatiska mikroplattans norra front, där den ansluter mot den eurasiska huvudplattan. Talrika aktiva förkastningszoner löper genom landet och kopplade till dem är jordbävningsaktivitet. Med hundra års mellanrum drabbas Slovenien av riktigt stora jordbävningar. De 1511 och 1895 drabbade stora delar av landet och orsakade omfattande materiella skador och den 1511 många dödsfall [31]. 1976, 1998 och 2004 skedde regionalt kraftiga jordbävningar kopplade till de särskilt aktiva Idrija-, Tolminka-, Tolmin-, Kobarid- och Gran Monte-förkastningarna i Julianska Alperna [32].

Sjön Bled är en känd kurort med termalvatten i det slovenska alpområdet. Vallfärdskyrkan S:t Maria har stått på ön stått sedan 800-talet; borgen på klippan ovan sjön grundades 1004.
En stor del av den bebodda landarealen i Slovenien ligger i föralpina områden, med mindre gynnsamma odlingslägen i den branta terrängen. Därför är slovenerna av tradition mångsysslare. De odlade tidigare för självhushåll, bedrev småskaligt skogsbruk och hade fäbodsdrift med kreatur för produktion av mejeriprodukter. På kortet byn Rut ovan Baška Grapa i Julianska föralperna.
Det gamla kulturlandskapet med en mosaik av extensivt brukade slåttermarker, mindre åkertegar och fruktgårdar är fortfarande relativt intakt i Slovenien, vilket gynnar biodiversiteten. På kortet syns de för Slovenien karaktäristiska takövertäckta höhässjorna.
Skogarna av huvudsakligen bok (Fagus sylvatica) och slivergran (Abies alba) i Dinariderna utgör några av Europas sista stora sammanhängande områden med gammelskog och urskog. Träden kan nå höjder på 50 – 60 m här. Området hyser goda stammar av stora rovdjur som björn, varg och lo, och den skygga europeiska vildkatten.
Karst är en kalkstensplatå mellan Alperna, Dinariderna och Adriatiska havet. Vegetationen varierar med höjdlägena, men är sub-mediterran och periodvis stäppartad, trots god nederbörd. Regnvattnet dräneras snabbt bort genom den porösa kalkstenen och avdunstningen är stor sommartid. Under platån rinner stora underjordiska floder.
I Slovenien är Alperna aldrig långt borta. Triglav (2864 m) sedd från slovenska kusten. Bakom kusten höjer sig Karst mellan 500 och 1000 m. Karstplatån slutar som en taffel ovan kusten. Taffelns kant kan anas ovan krönet på udden på kortet.


Landskap[redigera | redigera wikitext]

Vänstra bilden: Nordsidan av Jalovec (2645 m) i Julianska Alperna.

Andra bilden från vänster: Forstråg i Lepena-dalen i Julianska Alperna. Vattendragen i de slovenska alperna har ofta osannolikt intensiva blå, turkosa eller smaragdfärgade nyanser, på grund det höga innehållet av kalkkristaller.

Tredje bilden från vänster: Den geologiska formationen som liknar ett gigantiskt ansikte på Prisanks nordvägg är knuten till den fornslovenska legenden om det mytologiska jättefolket ”ajder”.

Andra bilden från höger: Razor (2601 m) och Prisank (2547 m) utgör fond till denna alptjärn i Julianska Alperna.

Högra bilden: Älvdal i Julianska Alperna. Flugfisket är av toppklass och är basen för en stark fisketurism i området. Den endemiska maromrataöringen (Salmo marmoratus) är en eftertraktad trofé.


Vänstra bilden: Utsikt över lövskogsmattan från Boč (978 m) i mellersta delen av Štajerska (slovenska Steiermark). Topografin här präglas av gamla utslocknade vulkankäglor.

Andra bilden från vänster: Det småkulliga landskapet i Haloze (av det fornslovenska ordet ”halonga” för ”kulligt land”) med vingårdar och lövskogar i sydöstra delen av Štajerska (slovenska Steiermark). Vinodling har en lång tradition i området. De äldsta lämningarna av vinodling i Slovenien är från 500-talet f. Kr. Många lokala druvsorter i landet har bevarats och är en självklar del av det biologiska kulturarvet.

Tredje bilden från vänster: Öster om Haloze sänker sig landet till den pannoniska slätten. Bortom rapsfältet syns barockherrgården i Dornava. Storkbona på skorstenarna är en vanlig syn i denna del av Slovenien (se herrgårdens skorstenar).

Andra bilden från höger: Traditionell lantgård av pannonisk typ, med en våning och halmtäckt tak. Den pannoniska slätten är Sloveniens ”kornbod”. Bovete,pumpa (för oljeproduktion, se ”pumpkin seed oil” i engelska Wikipedia), samt vallmo för fröproduktion är traditionella grödor som ger karaktär åt den slovenska matlagningen. De vanliga typerna av sädesslag, majs och solrosor är också viktiga grödor i denna del av landet.

Högra bilden: Höstens skörd – pumpor från åkern och äkta kastanj från skogen. Kastanjen (Castanea sativa) är ett vanligt skogsträd i stora delar av landet.


Karstlandskap[redigera | redigera wikitext]

Vänstra bilden: Det slovenska landskapet Karst ("Kras") har get upphov till den nu internationella geomorfologiska termen karst. Slovenien utgör ett skolboksexempel på olika karstformationer. På kortet en naturlig stenbro i Rakov Škocjan som bildats ur ett kollapsat grottsystem.

Andra bilden från vänster: Križna Jama är ett underjordiskt sjösystem av 45 sjöar med smaragdgrönt kristallklart vatten, en rik endemisk fauna och gott om fossil från den nu utdöda grottbjörnen (Ursus spelaeus).

Tredje bilden från vänster: Postojna-grottan är ett av världens största och vackrast utsmyckade droppstenssystem, samt ett av Sloveniens främsta turistmål. Här finns ödla "Olm", som är vitfärgad och blind. den kan bli upp till 30 cm lång. Den har funnits sedan 190 miljoner år sedan. Den lever i grottor runt om och även i Kroatien.

Andra bilden från höger: Den fantasieggande medeltida fästningen i Predjama ligger inbyggd i öppningen till ett grottsystem.

Högra bilden: Krainerliljan (Lilium carniolicum) har fått sitt namn från det slovenska Krain (på latin Carniola). Under vår och försommar är ängarna på Karst fyllda med sub-mediterran flora, där olika arter liljor, irisar, gladiolusar, två arter vilda pioner (Paeonia officinalis och Paeonia peregrina), och olika orkidéer, t.ex. från ofryssläktet, är iögonfallande.


Kustlandet[redigera | redigera wikitext]

Vänstra bilden: Klippiga uddar med mediterran vegetation faller ned i Trieste-golfen i slovenska Istrien. Myrten och smultronträd har här sina enda naturliga växtplatser i landet.

Andra bilden från vänster: Sedan romartiden har salt utvunnits i evaporationsdammar, så kallade saltiner, på den slovenska kusten. De största (650 ha) som fortfarande är i drift ligger i floden Dragonjas mynning. Saltinerna och de anslutande träsken är yngelkammare för många fiskar, t.ex. medelhavskilli, och skaldjur, vilket skapat ett rikt fågelliv. På kortet silkeshäger (Egretta garzetta).

Tredje bilden från vänster: Izola är en av tre historiska städer längs den slovenska kusten. Som namnet antyder låg staden tidigare på en ö, nu ansluten till fastlandet. Stadsinnevånarna livnärde sig traditionellt på fiske, bland annat på tonfisk, och varvsindustri.

Andra bilden från höger: Pirans stadskärna i venetiansk gotik, renässans och barock är innesluten av medeltida stadsmurar och ligger på en small udde ut i Adriatiska havet. Stadens ljus speglar sig i det blankpolerade marmortorget på kortet. Välståndet i Piran kom delvis från salthandeln och staden ägde flera saltiner.

Högra bilden: I kullarna bakom kusten ligger många medeltida byar bland terrasserade sluttningar för olivlundar och vingårdar. På kortet byn Koštabona ovan floden Dragonjas dalgång. Orientalisk avenbok (Carpinus orientalis) är vanlig runt floden Dragonja.


Flora och fauna[redigera | redigera wikitext]

Slovenien har en oproportionerlig biodiversitet i förhållande till landets lilla yta och en av EU:s främsta ”hotspots” (se biologisk hetfläck) i det avseendet. Anledningen är landets geografiska position i kontaktzonen mellan Alperna, pannoniska bäcknet, Dinariderna och medelhavsområdet, men också den mosaik av mikromiljöer som den omväxlingsrika reliefen, klimatet, geologin och i det förgångna traditionella bruksmetoder för landskapet har skapat [33]. Slovenien anses ha den absolut högsta biodiversiteten i världen när det gäller grottlevande arter [34]. Över 4000 arter i Slovenien är endemiska, varav många är strikt begränsade till Slovenien, eller har huvudutbredningsområdet i landet och bara tangerar grannländerna [35].



Floder och sjöar i Slovenien[redigera | redigera wikitext]


Klimat[redigera | redigera wikitext]

Sloveniens väder är varierat. Klimatet styrs av bergskedjorna, närheten till havet och huvudsakligen västliga vindar. Det klassificeras som fuktigt varmtempererat, med kontinentala drag i den centrala och östra delen av landet, subtropiskt i kustlandet och i alpint i Alperna.

För perioden 1991-2006, t.ex., var årsmedeltemperaturen i Ljubljana (299 m ö.h.) 11,0 °C, januari månads dygnsgenomsnitt var 0,5 °C och juli månads 21,4 °C [36]. Samtidigt hade Portorož (92 m ö.h.) i den subtropiska delen av landet den högsta årsmedeltemperaturen på 13,4 °C, ett dygnsgenomsnitt på 4,5 °C i januari och 23,0 °C i juli; Kredarica (2514 m ö.h.) i Julianska Alperna den lägsta årsmedeltemperaturen på -0,9 °C, ett dygnsgenomsnitt på -6,7 °C i januari och 6,8 °C i juli [36].

I Lendava (190 m ö.h.) på den pannoniska slätten i ostligaste Slovenien var årsmedeltemperaturen 1991-2006 10,7 °C, dygnsgenomsnittet i januari 0,0 °C och i juli 20,8 °C, medan Dobliče (157 m ö.h.) i Dinariderna hade en årsmedeltemperatur på 11,0 °C, samt ett dygnsgenomsnitt på 0,5 °C i januari och 21,5 °C i juli [37].

Nederbörden i Slovenien varierar mellan årets månader, men är fördelad över året så att det normalt inte förekommer torra perioder. Under perioden 1971-2001 hade Bovec (452 m ö.h.) i Julianska alperna den högsta genomsnittliga årsnederbörden (3016 mm); Veliki Dolenci (308 m ö.h.) på pannoniska slätten den lägsta (743 mm) [38].

Vinddrev gör att nederbörd på mätstationer i den högre terrängen ofta underskattas.

Julianska Alperna hör dock till det allra nederbördsrikaste området i Europa. I Breginj (537 m ö.h.) har en årsnederbörd på 4605 mm uppmäts, i passet Bogatinsko Sedlo (1803 m ö.h.) över 5000 mm vissa år, och i Učja (661 m ö.h.) hela 6103 mm [38].

Hur stor nederbörden är under de högsta topparna, eller höga sydvästvända kammar som fångar den dominerande vindriktningen, vet man inte. Närheten till Adriatiska havet gör att Julianska Alperna genom orografisk hävning av varm och fuktig luft fungerar som en naturlig snökanon och vissa år blir snötäcket runt 10 m i den högre terrängen.

Under årets varma del är åskväder vanliga och de kan vara mycket kraftfulla, med sk. superceller som ger stora nederbördsmängder på kort tid och hagelstormar med upp till hönsäggsstora hagel. Slovenien är det europeiska land som i genomsnitt har flest åskväder per år [39]. Stora nederbördsmängder i kombination med brant terräng gör att många delar av landet är utsatta för översvämningar och jordskred.

Städer i Slovenien[redigera | redigera wikitext]

De största och regionalt mest betydelsefulla städerna i Slovenien är idag:

Några städer av historisk betydelse


Urban utveckling[redigera | redigera wikitext]

Under hallstattkulturen (600 och 500 talen f. Kr) började något som liknas vid ”förurbana” bosättningar av regional politisk och kommersiell betydelse skapas i dagens Slovenien, bland annat i Stična strax söder om Ljubljana [26]. Befolkningen växte snabbt under denna period.

Under andra århundradet f. Kr. expanderade Romarriket fram till den östalpina randzonen och handeln med de idag slovenska områdena ökade, bl.a. med det högkvalitativa stål (”ferrum noricum”) som var eftertraktat av romerska armen. Staden Aquileia grundades för denna gränshandel och kom med tiden att bli en av Romarikets största och rikaste städer [40].

Under sista århundradet f.Kr. annekterade Romarriket hela dagens Slovenien och romerska städer (sk. ”civitates” och ”municipa”) med tillhörande landsbygd (sk. ”ager” med lantgods, sk. ”villae rusticae”) växte fram, ofta runt äldre urbana bosättningar. Goternas ankomst till dagens Slovenien och deras plundring av städerna i regionen under 300-talet blev upptakten till folkvandringstiden. Under folkvandringstiden låg dagens Slovenien i ”skottlinjen”. Goterna följdes av flera andra folk som samtliga använde sig av Via Gemina, den stora landsvägen som löpte genom dagens Slovenien i öst-västlig riktning, för att nå Apenninska halvön.

Hunnernas passage åren 451 och 452 e. Kr. lade samtliga stora städer i dagens Slovenien i ruiner [26]. De ständiga plundringarna av städerna under folkvandringstiden gjorde att den antika urbana infrastrukturen till stora delar förstördes eller förföll, innan städerna återhämtade sig, först under medeltiden. I det relativt glesbefolkade Slovenien har städerna förblivit små, ibland t.o.m. mindre än samma städer var under Antiken

Demografi[redigera | redigera wikitext]

Sloveniens befolkning består till största del av slovener (83 %). Andra folkgrupper är kroater, serber, bosniaker, albaner, ungrare, italienare och romer [41]. Italienare och ungrare är officiellt erkända historiska minoriteter i landet och har konstitutionella rättigheter, bland annat garanterade platser i det slovenska parlamentet [42]. Den tyskspråkiga minoriteten minskade snabbt efter andra världskriget och även om de slovenska myndigheterna erkänner minoritetens historiska status i landet, har den ännu inga konstitutionella rättigheter [43]. Kroater, serber, bosniaker och albaner kom främst som arbetskraftsinvandring efter andra världskriget och som flyktingar under 90-talets konflikter på Balkan. Efter EU utvidgningar i Central- och Sydosteuropa har allt fler romer sökt sig till Slovenien och deras exakta antal i landet i nuläget är inte helt känt.

Den förväntade medellivslängden låg 2010 på 76 år för män och 83 år för kvinnor [41].

Den största religionen i Slovenien är katolicismen [44]. Se romersk-katolska kyrkan i Slovenien.

Slovenien har en befolkningstäthet på 103 invånare per kvadratkilometer (2010), vilket är lågt för Europa. Ungefär 50 % av befolkningen bor i städer, och resten på landsbygden.

Officiellt språk är slovenska, som är ett språk i den sydslaviska språkfamiljen. Ungerska och italienska är också officiella språk i de språkblandade regionerna nära ungerska och italienska gränsen [41].

Alkohol[redigera | redigera wikitext]

Enligt en WHO-rapport från 2011, var slovenernas alkoholkonsumtion per capita i medeltal 12,2 liter alkohol under perioden 2003-2005, vilket exakt motsvarade medelvärdet för Europa [45]. Trenden visar på en sjunkande konsumtion av sprit och vin, men en ökande ölkonsumtion.

Andelen män över 15 års ålder med alkoholrelaterade problem var i medeltal 3,45%; 0,79% för kvinnor [45]. Detta var lägre än för många Europeiska länder, däribland de nordiska [46][47][48][49], undantaget Island [50].

WHO klassificerade alkoholkonsumtionen i Slovenien som tre på den femgradiga riskskalan [45], vilket är vad merparten av länderna i Nordeuropa hade.

Slovenien är ett land som producerar vin, öl och sprit, varför alkohol är ett naturligt inslag i den sociala samvaron. Insikten om dess nackdelar vinner insteg. Myndigheterna har genom olika åtgärder försökt minska alkoholkonsumtionen och de samhällskostnader som den medför. Alkoholskatten har höjts de senaste åren. Transportministeriet arbetar också aktivt med att minska antalet trafikolyckor.

Tobak[redigera | redigera wikitext]

Rökning som hälsofara har planat ut i Slovenien.

Enligt Tomaz Caks på Världshälsoorganisationen (WHO) ökar inte längre antalet kvinnliga rökare och antalet manliga rökare fortsätter att minska. 22% av kvinnorna och 18 % av männen över 15 år rökare.

Minskningen av rökningen beror till stor del på det förbud mot rökning på allmänna platser som infördes 5 augusti 2007.

Enligt en undersökning från 2006 rökte 16 % av alla 15-åriga flickor och 20 % av pojkarna. Undersökningen visade att om man börjar röka i unga år är det svårt att sluta: 80-90 % av alla rökare började röka som unga.

1 200 nya fall av lungcancer upptäcks varje år i Slovenien, de flesta för sent: endast 15 % överlever i fem år.
3 000 slovener dör varje år i sviterna av rökning [51].

Ekonomi[redigera | redigera wikitext]

Slovenien är idag ett högutvecklat land som åtnjuter välstånd och stabilitet, BNP per capita är betydligt högre än andra övergångsekonomier i Central- och Östeuropa. Landet drar nytta av en välutbildad och produktiv arbetskraft, samt effektiva politiska och ekonomiska institutioner.

Trots att Slovenien har intagit en försiktig inställning till ekonomisk förvaltning och reformer, med stor betoning på att nå konsensus innan, är på det hela taget en framgång. Av de forna delrepublikerna i Jugoslavien är Slovenien den som klarat övergången till marknadsekonomi bäst. Sloveniens handel är inriktad på EU-länder, främst Tyskland, Österrike, Italien och Frankrike. Detta är ett resultat av en omorientering av handeln mot väst och växande marknader i Central- och Östeuropa efter de jugoslaviska marknadernas kollaps.

Sloveniens ekonomi är starkt beroende av utrikeshandeln. Handeln utgör ungefär 120 % av BNP (export och import). Ungefär två tredjedelar av Sloveniens handel sker med EU-länder. Denna höga nivå av öppenhet gör ekonomin extra känslig för ekonomiska förhållanden hos sina viktigaste handelspartner och förändringar i den internationella priskonkurrensen. Men trots den ekonomiska nedgången i Europa under 2001-2003, växte den sloveniska ekonomin med cirka 3 % per år. Att hålla lönekostnaderna i linje med produktiviteten är en viktig utmaning för Slovenien, och slovenska företag har reagerat genom att specialisera sig inom mellan- och högteknologisk tillverkning. Sloveniens industri består dessutom av det kända skidmärket och båttillverkaren Elan, husvagnstillverkaren Adria Mobil, flygplanstillverkaren Pipistrel Aircraft och inte minst vitvarumärket Gorenje. Tillverkningsindustrin och byggindustrin omfattar över en tredjedel av BNP. Som i de flesta industriländer, utgör tjänstesektorn en allt större andel av produktionen (57,1 %), i synnerhet finansiella tjänster. Slovenien har även en stor turistnäring.

En stor del av ekonomin är fortfarande i statliga händer och utländska direktinvesteringar i Slovenien är en av de lägsta i EU per capita. Skatter är relativt höga, arbetsmarknaden ses av affärsintressen som oflexibel, och industrin förlorar terräng till Kina, Indien och annorstädes. Arbetslösheten är relativt låg, men ökade till 5,5 % 2009.

Under 2000-talet skedde privatiseringar i bank-, tele- och kommunikationssektorerna. Restriktioner för utländska investeringar håller på att nedmonteras, och utländska direktinvesteringar väntas öka. Slovenien kan anses som en av mest ekonomiskt framskridna av EU:s nya medlemsstater. Slovenien övergav 1 januari 2007 tolarn som valuta till förmån för euron.

Infrastruktur[redigera | redigera wikitext]

År 2007 hade Slovenien nästan 6 500 km statligt ägda vägar varav mer än 500 km var motorväg. Under 2008 fortsatte man bygga motorvägar och lade till 94 kilometer ny väg medan 65 kilometer var under konstruktion. Slovenien har järnvägsförbindelser med alla sina grannländer. År 2009 åkte mer än 16,3 miljoner passagerare tåg i Slovenien och tillsammans reste de mer än 840 miljoner kilometer.

Slovenien har tre internationella flygplatser: Ljubljana, Maribor och Portorož. År 2009 anlände 25 524 flygplan på dessa flygplatser och de hade mer än 1,46 miljoner passagerare. Koper är den största hamnstaden och den har under de senaste åren haft ökad skeppslast och passagerartrafik men har även bra förbindelser med Central- och Östeuropa. År 2009 fraktades 6,6 miljoner ton gods via sjötransporter i Slovenien [52][53].


Icke-statliga organisationer i Slovenien[redigera | redigera wikitext]

Slovenien har en rik tradition av frivilliga föreningar och intresseorganisationer som går tillbaka till långt före andra världskriget. Mer moderna icke-statliga organisationer (ISO) började dock utvecklas först under 1980-talet (mänskliga rättigheter, miljö med mera). I början av 2000-talet startade en dialog mellan regering och företrädare för icke-statliga organisationer (ISO) med syfte att formalisera ett framtida samarbete inom olika sektorer. Idag finns runt 22.000 olika icke-statliga organisationer/föreningar registrerade i Slovenien och de arbetar inom ett vitt spektrum av verksamheter; brandkåren, välgörenhet, miljö, mänskliga rättigheter, sociala frågor, ungdomsutbildning m.m. Till en allt större grad finansieras ISO:ernas verksamheter indirekt genom bidrag från EU:s strukturfonder, främst sociala strukturfonden. Andra finansiella källor är lokala myndigheter, kommuner och välgörenhet från allmänheten. Även om utbytet mellan regering och civila samhällets representanter har ökat de senaste åren utför ISO:s en mycket liten del av samhällets allmännyttiga tjänster. I ljuset av finanskrisen har dock senare politiska röster föreslagit att fler tjänster läggs ut på ISO:s [54][55].

Internationella rankningar[redigera | redigera wikitext]

Organisation Undersökning Rankning
Heritage Foundation/The Wall Street Journal Index of Economic Freedom 2010 61 av 179
Reportrar utan gränser Pressfrihetsindex 2011-2012 36 av 179
Transparency International Korruptionsindex 2011 35 av 183
United Nations Development Programme Human Development Index 2012 21 av 186

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Landguiden.se
  2. ^ ”Human Development Report 2013” (på engelska). Förenta nationerna. 2013. http://issuu.com/undp/docs/hdr_2013_en?mode=window. Läst 2013-04-04. 
  3. ^ [a b] Luthar, O., 2008. "From Prehistory to the End of the Ancient World". The Land Between: A History of Slovenia. Peter Lang., 561 pp. ISBN 9783631570111. http://books.google.si/books?id=G9tDboBJ70EC
  4. ^ Debeljak, I., Turk, M.. "Potočka zijalka". In Šmid-Hribar, M., Torkar, G., Golež, M., Podjed, D., Kladnik, D., Erhartič, D.B., Pavlin, P., Jerele, I.. (in Slovene). Enciklopedija naravne in kulturne dediščine na Slovenskem – DEDI. http://www.dedi.si/dediscina/323. Retrieved 12 March 2012.
  5. ^ roots of Slovenian Christoslavic mythology
  6. ^ Omota, Slovenien från urtid till nutid, 1991, ISBN 91-630-0866-1.
  7. ^ Slovenia in Figures 2010, Statistical office of the Republic of Slovenia, 2010, http://www.stat.si/doc/pub/slo_figures_10.pdf
  8. ^ Development Plan and Policies of Slovene tourism 2007-2011, Ministry of Economy of the Republic of Slovenia, 2007,http://www.mg.gov.si/fileadmin/mg.gov.si/pageuploads/turizem/RNUST-summary-final.pdf
  9. ^ Statistic information rapid reports, Statistical office of the Republic of Slovenia, http://www.stat.si/doc/statinf/21-si-080-0901.pdf
  10. ^ [1]
  11. ^ SOUPNOODLES mlinotest slovenska soupnoodles
  12. ^ Kokošji lonec Kyckling soppa med spaghetti och grönsaker
  13. ^ Pražen krompir Recept och bild på Pražen krompir
  14. ^ Idrija žlikrofi Idrija žlikrofi - Slovensk "ravioli"
  15. ^ Kranjska klobasa Kranjska klobasa
  16. ^ Krofi Doughnuts Recept in english
  17. ^ Orehova potica z rozinami Orehova potica z rozinami - valnötskaka med russin
  18. ^ Gibanica Prleška gibanica-ostakaka
  19. ^ Gostilna Slovenija brand Gostilna in english
  20. ^ spritz och spritzer Skillnaden mellan en spritz & spritzer in english
  21. ^ Radenci thermal spa Radenci kurort in english
  22. ^ Radenska slatina Radenska mineralvatten in english
  23. ^ Laško pivo Laško 1825
  24. ^ Slivovitz & brandy Slivovitz Slovenia & brandy in english
  25. ^ Pustni Karnival Pustni Karnivalen i Dreznica.
  26. ^ [a b c] Štih, P, Simonitti, V, Vodopivec, P., 2009. A Slovene history – society, politics, culture, 574 pp.
  27. ^ Tuma H., Avtonomna uprava Beneška Slovenije, Ljubljana 1933.
  28. ^ Clemens, C. Jr., 2010. Ethnic peace, ethnic conflict: Complexity theory on why the Baltic is not the Balkans, Communist and post-communist studies 43, 245-261
  29. ^ ”Triglav - Julijanska alperna”. http://triglav.flowiktionary.org. Läst 5 december 2012. 
  30. ^ 2000 in Slovenia
  31. ^ [ http://www.arso.gov.si/potresi/potresna%20aktivnost/Mo%C4%8Dni_potresi_v_preteklosti.pdf/Agencija republike Slovenije za okolje]
  32. ^ Fitzko, F., Suhadolc, P., Aoudia, A., Panza, G.F., 2005. Constraints on the location and mechanism of the 1511 Western-Slovenia earthquake from active tectonics and modeling of macroseismic data, Techtonophysics, 404, 77-90
  33. ^ Environment Agency - country profile Slovenia
  34. ^ Culver, D.C., Sket, B., 2000. Hot spots of subterranean biodiversity in caves and wells. Journal of Cave and Carst Studies 62, 11-17
  35. ^ in Slovenia - Slovenian Academy of Sciences and Art
  36. ^ [a b] /Agencija republike Slovenije za okolje
  37. ^ republike Slovenije za okolje
  38. ^ [a b] republike Slovenije za okolje
  39. ^ /European Environment Agency – country profile Slovenia
  40. ^ Area under the Patriarchal Basilica of Aquileia
  41. ^ [a b c] http://www.landguiden.se/Lander/Europa/Slovenien/Befolkning-Sprak
  42. ^ Communication Office
  43. ^ Country Study: Slovenia
  44. ^ http://www.landguiden.se/Lander/Europa/Slovenien/Religion
  45. ^ [a b c] [ http://www.who.int/substance_abuse/publications/global_alcohol_report/profiles/svn.pdf WHO Global Alcohol Report - Slovenia]
  46. ^ WHO Alcohol Consumption Report, Sweden
  47. ^ WHO Alcohol Consumption Report, Norway
  48. ^ WHO Alcohol Consumption Report, Demark
  49. ^ WHO Alcohol Consumption Report, Finland
  50. ^ WHO Alcohol Consumption Report, Iceland
  51. ^ Sloveniens nationella folkhälsoinstitut / Inštitut za varovanje zdravja RS
  52. ^ Facts about Slovenia
  53. ^ Statistical office of the Republic of Slovenia
  54. ^ Facts about Slovenia, Government communication office: http://www.ukom.gov.si/en/promotion_of_slovenia/publications/facts_about_slovenia/
  55. ^ The 2009 NGO Sustainability Index, USAID:http://www.usaid.gov/locations/europe_eurasia/dem_gov/ngoindex/2009/index.htm

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]