Småcitronbi
| Småcitronbi | |
 Småcitronbi (Hylaeus brevicornis) | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Insekter Insecta |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Överfamilj | Bin Apoidea |
| Familj | Korttungebin Colletidae |
| Släkte | Citronbin Hylaeus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Hylaeus brevicornis | |
| Auktor | Nylander, 1852[1] |
 | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Småcitronbi, Hylaeus brevicornis, är ett bi som är medlem av familjen korttungebin och släktet citronbin.
Beskrivning[redigera | redigera wikitext]
Småcitronbiet är ett litet bi med påtagligt runt huvud; hanen är 4 till 5 mm lång, honan är obetydligt större. Kroppen är nästan helt svart, de främsta undantagen är på huvudet: Antennernas undersida är gul, likaså ansiktets sidor, där markeringarna är större hos hanen. Hanen har dessutom clypeus[a] och panna blekt beigefärgade. På övriga kroppen har benen smärre gula markeringar. Hanen kan även ha ett vitt hårband på sidorna av tergit 1[b].[2]
Ekologi[redigera | redigera wikitext]
Småcitronbiet förekommer i flera olika habitat som skog, kärr, hedar, kalkängar och standterräng. Arten hämtar pollen från flera olika växtfamiljer, som flockblommiga växter, ärtväxter och rosväxter. Nektar hämtar den från bland annat björnbär (i vars stänglar den också gärna gräver ut sina larvbon), martorn, vild palsternacka, björnloka, vild morot, törelsläktet, timjan, miresläktet, blåmunkar, stånds, fibblor och tistlar.[3]
Utbredning[redigera | redigera wikitext]
Utbredningsområdet omfattar större delen av Europa från Storbritannien och Iberiska halvön i väster genom Östeuropa, och från Norden i norr till Balkan i söder. Arten förekommer dessutom i Nordafrika, Mellanöstern, Kaukasus och Iran.[3][4]
I Sverige är den förhållandevis vanlig i Götaland, Svealand, södra Norrlands inland upp till och med Härjedalen och Medelpad samt längs Norrlandskusten upp till Umeå.[2] I Finland betraktas arten som väletablerad. Den har påträffats i den södra hälften av landet, men de flesta observationerna har gjorts längs sydkusten (inklusive Åland), och i den sydöstra delen av landet.[5] I både Sverige och Finland har arten klassificerats som livskraftig.[2][5]
Kommentarer[redigera | redigera wikitext]
- ^ Clypeus, även kallad munskölden, är den platta som sitter högst upp mellan mandiblerna, de pariga käkarna. Under clypeus sitter labrum, också känd som överläppen.
- ^ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen 7, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ ”Hylaeus brevicornis Nylander, 1852” (på engelska). ITIS. http://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=754837. Läst 31 maj 2023.
- ^ [a b c] Holmström, G. & Hall, K. (2018, 2021). ”Småcitronbi Hylaeus brevicornis”. Artdatabanken. https://artfakta.se/artbestamning/taxon/103084. Läst 31 maj 2023.
- ^ [a b] G R Else (2012). ”Hylaeus brevicornis Nylander, 1852” (på engelska). Bees Wasps & Ants Recording Society. http://www.bwars.com/index.php?q=bee/colletidae/hylaeus-brevicornis. Läst 31 maj 2023.
- ^ Dathe, H. H. 2013 Hylaeus brevicornis . Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 31 maj 2023.
- ^ [a b] Juho Paukkunen (2019). ”Småcitronbi – Hylaeus brevicornis”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204392. Läst 31 maj 2023.
|