Smålands husarregemente

Lägg till länkar
Från Wikipedia

Smålands husarregemente
(K 4)
Information
Officiellt namnKungliga Smålands husarregemente
Datum1543–1927
LandSverige
FörsvarsgrenArmén
TypKavalleriet
RollUtbildningsförband
StorlekRegemente
HögkvarterEksjö garnison
FörläggningsortEksjö
FärgerRött och gult          
Marsch"Finska rytteriets marsch" (Topelius)[1]
Årsdagar6 november
SegernamnWallhof (1626)
Werben (1631)
Breitenfeld (1631)
Lützen (1632)
Golomb (1656)
Warschau (1656)
Frederiksodde (1657)
Bält (1658)
Lund (1676)
Landskrona (1677)
Clissow (1702)
Pultrusk (1703)
Warschau (1705)
Holoftzin (1708)
Helsingborg (1710)
Svensksund (1790)
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflagga
Truppslagstecken m/1906
Axelklaffar m/1910
Förbandsstandar

Smålands husarregemente (K 4), var ett kavalleriförband inom svenska armén som verkade i olika former åren 1543–1927. Förbandet var förlagd till Eksjö garnison i Eksjö.[2][3][4]

Historik

Regementet har sitt ursprung i en ryttarfana, vilken 1543 sattes upp i Kronobergs- och Kalmar län. Ytterligare småländska fanor uppsattes därefter, vilka senare organiserades som kompanier. Från 1628 organiserades dessa till ett regemente om åtta kompanier, med Per Brahe som dess regementschef. I 1634 års regeringsform omnämns förbandet som "Smålands- och Ölands ryttare", men omtalades oftast som enbart "Smålands ryttare". Regementet blev indelt 1684, och benämndes från samma tid som Smålands kavalleriregemente. Överstebostället förlades då till Breviks gård vid sjön Norra Vixen. Den legendariske regementschefen Per Stålhammar, regementschef 1677-1692 valde dock att bo kvar på sin gård i Hultsvik så länge han var chef för regementet.[5]

År 1709 föll hela regementet i fångenskap i samband med Kapitulationen vid Perevolotjna, men kom att återuppsättas samma år i Sverige igen.[3]

År 1801 ändrades regementets namn till Smålands lätta dragonregemente, vilket 1806 förkortades till Smålands dragonregemente. År 1812 blev en del av regementet självständigt under namnet Smålands dragonregementes infanteribataljon (senare Smålands grenadjärkår (I 7), som jämte Blekinge bataljon (I 30) blev ursprunget till Karlskrona grenadjärregemente (I 7)). Resterande del av regementet, som var indelt i östra Småland, förblev kavalleri och fick 1822 sitt slutliga namn, Smålands husarregemente.

Genom 1925 års försvarsbeslut beslutades att Smålands husarregemente skulle avvecklades 31 december 1927.[4] Detta föranledde en berömd kommentar av Torgny Segerstedt i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning: Bort rida Smålands ryttare. Det förflutnas skuggor jaga förbi. Kvar står ministären Sandler och myser i solskenet.[6] Från den 1 januari 1928 övergick regementet till Avvecklingsorganisation, vilken verkade fram till 31 mars 1928.[4]

I samband med regementets avveckling bildades 1928 kamratföreningen "Föreningen Smålandshusarer", med syfte att vårda regementets traditioner och minnen. Bland annat medverkade föreningen till att ett monument över regementet 1929 restes på Stora torget i Eksjö, i form av en ryttarstaty föreställande en Smålandsryttare från Gustav II Adolfs tid. Senare lät man uppsätta minnesstenar vid de fem skvadronernas mötesplatser på olika håll i Småland. Under mitten av 1970-talet framställde kamratföreningen bokverket Kungl. Smålands husarregementes historia. Föreningen verkar fortfarande, och driver bland annat ett museum i Eksjö och organiserar de årligen återkommande Husardagarna på samma ort.[7]

Skvadronsindelning

1684-1812

Smålands kavalleriregementes indelning enligt det yngre indelningsverket färdigställdes 1684, och fastställdes sedan 1695 efter en del smärre ändringar. Regementet var då delat i 8 kompanier om 125 rusthåll och ryttare vardera. Kompanierna betecknades senare som skvadroner, men i praktiken förändrades ingenting. Varje kompani/skvadron var indelt i ett eget geografiskt område, som kunde bestå av en del av ett härad eller flera härader. Fram till omkring 1710 benämndes kompanierna ibland med dess chefs namn, till exempel "Stålhammars kompani", och den inbördes nummerordningen mellan kompanierna växlade, men bortsett från det var följande kompani/skvadronsindelning i bruk från 1684 till 1812:

Namn Ungefärligt indelningsområde
1. Livkompaniet/-skvadronen Norra delen av Jönköpings län
2. Överstelöjtnantens kompani/skvadron Kalmar län
3. Majorens kompani/skvadron Västra härad
4. Växjö kompani/skvadron Östra halvan av Kronobergs län samt några rusthåll i södra Kalmar län
5. Sunnerbo kompani/skvadron Västra halvan av Kronobergs län och sydligaste delen av Östbo härad
6. Jönköpings kompani/skvadron Västra halvan av Jönköpings län
7. Östra härads kompani/skvadron Södra delen av Östra härad och några angränsande socknar
8. Vetlanda kompani/skvadron Norra delen av Östra härad och några angränsande socknar

1812-1833

Majorens, Sunnerbo, Jönköpings och Östra härads skvadroner avskiljdes 1812 som Smålands dragonregementes infanteribataljon. De kvarblivande 4 skvadronerna ombildades till 6 skvadroner om 83-84 man vardera:

Namn Ungefärligt indelningsområde
1. Livskvadronen Ungefär samma område som före 1812
2. Överstelöjtnantens skvadron Norra halvan av Kalmar län
3. Förste majorens skvadron Aspelands, Stranda, Handbörds, Norra Möre och Uppvidinge härader
4. Andre majorens skvadron Östra halvan av Kronobergs län - motsvarade den tidigare Växjö skvadron
5. Vetlanda skvadron Ungefär samma område som före 1812
6. Mellby skvadron Södra Vedbo härad och Östra härad

1833-1927

Ovanstående sex skvadroner ombildades 1833 till fem, om 100 husarer vardera. Denna skvadronsorganisation kom sedan i sina grunddrag att bestå under regementets kvarvarande livstid bortsett från att indelningsverket upphörde efter 1901:

Namn Ungefärligt indelningsområde
1. Livskvadronen Ungefär samma område som före 1833
2. Södra Vedbo skvadron Ungefär som den tidigare Mellby skvadrons, samt ett antal rusthåll i norra Kalmar län
3. Vetlanda skvadron Ungefär samma område som före 1833
4. Ingelstad skvadron Östra halvan av Kronobergs län - motsvarade den tidigare Andre majorens skvadron
5. Staby skvadron Mellersta Kalmar län samt några rusthåll i Uppvidinge härad

Förläggningar och övningsplatser

Regementet övades från 1686 på Ränneslätt vid Eksjö. Regementet övade från 1809 vid Kvarnarp, även det nära Eksjö, men hade ändå kvar verksamhet på Ränneslätt. Regementet övade 1834–1905 åter igen på Ränneslätt. År 1905 flyttade regementet in i nybyggda kaserner i Eksjö garnison.[4] Regementets kasernområde i Eksjö övertogs från den 1 januari 1928 av Göta ingenjörkår (Ing 2), vilka även fortfarande innehar det tillsammans med övningsområdet Ränneslätt.

Heraldik och traditioner

Regementets sista standar fastställde 1878, och överlämnades av kung Oscar II den 25 juni samma år. Standaret innehåller regementets segernamn cirkelformat runt vapenbilden.[2]

Smålands ryttare deltog i flertalet svenska krig. Förutom den långa raden segernamn på regementets fana, deltog regementet bland annat i slagen vid Axtorna 1565, Kirkholm 1605, Fehrbellin 1675 och Poltava 1709. I samband med händelserna, som ledde till Gustav II Adolfs död i slaget vid Lützen 1632, red han i spetsen för Smålands ryttare.

Regementets högtidsdag var 6 november, som minne till Slaget vid Lützen den 6 november 1632.[2]

Förbandschefer

  • 1699–1700: C Printzensköld
  • 1700–1706: C Nieroth
  • 1706–1716: J V von Daldorff
  • 1716–1729: G Silfverhielm
  • 1729–1732: C G Sparre
  • 1732–1743: K Freidenfelt
  • 1743–1746: A L Ridderborg
  • 1746–1757: C H Sprengtport
  • 1757–1762: H Fleming
  • 1762–1762: C E Silfverhielm
  • 1762–1770: F U Sparre
  • 1770–1774: T C Rappe
  • 1774–1774: F Horn
  • 1774–1775: C J B von Bohlen
  • 1775–1775: L Hierta
  • 1775–1789: J G Horn
  • 1789–1795: E J De ka Grange
  • 1795–1800: P R Tersmeden
  • 1800–1801: H E Mörner
  • 1801–1812: I L Silfversparre
  • 1812–1842: Axel Otto Mörner
  • 1842–1858: E F W Lagercrantz
  • 1858–1880: F W Taube
  • 1880–1892: G A Bråkenhielm
  • 1892–1893: C H W Leuhusen
  • 1893–1896: R W T Berg
  • 1896–1902: K G Bildt
  • 1902–1904: F G Cassel
  • 1904–1913: Torgny de Maré
  • 1913–1915: Reinhold von Rosen
  • 1915–1918: Carl Hallenborg
  • 1918–1921: Nils Adlercreutz
  • 1921–1921: Jan Siöcrona
  • 1921–1927: Gilbert Hamilton

Namn, beteckning och förläggning

Fram till omkring slutet av 1600-talet hade regementet inget fast officiellt namn, utan kunde omväxlande omtalas Kunglig Majestäts skyttar uti Småland (mitten av 1500-talet), Smålands ryttare (1500-talet till mitten av 1600-talet) och Smålands regemente till häst (1600-talet). Det kunde under samma tid dessutom omtalas efter dess dåvarande chefs namn, till exempel som "Greve Pers regemente" eller "Stenbocks regemente".

Namn
Kungl Smålands ryttare* 1543-05-28 – 1684
Kungl Smålands kavalleriregemente 1684 – 1792
Kungl Smålands lätta kavalleriregemente 1792 – 1882
Kungl Smålands lätta dragonregemente 1808-08-27 – 1812-04-21
Kungl Smålands dragonregemente 1812-04-22 – 1822
Kungl Smålands husarregemente 1822 – 1927-12-31
Avvecklingsorganisation 1928-01-01 – 1928-03-31
Beteckningar
K 4 1822 – 1927-12-31
Förläggningsort, detachement och övningsfält
Ränneslätt (F) 1686 – 1906-08-31
Eksjö garnison (F) 1906-09-01 – 1927-12-31
Ränneslätt (Ö) 1686 – 1927-12-31

Galleri

  • Smålands husarregemente (K 4) uppställt till häst på torget i Eksjö.
    Smålands husarregemente (K 4) uppställt till häst på torget i Eksjö.
  • Standar m/1880 för Smålands husarregemente
    Standar m/1880 för Smålands husarregemente
  • Standar m/1880 för Smålands husarregemente
    Standar m/1880 för Smålands husarregemente
  • Uniform m/1779
    Uniform m/1779
  • Uniform m/1779
    Uniform m/1779
  • Uniform 1799
    Uniform 1799
  • Uniform cirka 1825.
    Uniform cirka 1825.
  • Plansch över uniformer för Smålands husarregemente vid mitten av 1860-talet.
    Plansch över uniformer för Smålands husarregemente vid mitten av 1860-talet.
  • Alfred Ohlsons Smålandsryttaren, rest 1929 på Stora torget i Eksjö.
    Alfred Ohlsons Smålandsryttaren, rest 1929 på Stora torget i Eksjö.

9Referenser

Noter

  1. ^ Sandberg (2007), s. 208
  2. ^ [a b c] Braunstein (2005), s. 137-138
  3. ^ [a b] Kjellander (2003), s. 306-307
  4. ^ [a b c d] Holmberg (1993), s. 20
  5. ^ Sällsamheter i Småland del 3 s. 151.
  6. ^ Ohlsson, Per T.; Bergstrand, Mats; Ohlsson, Per T. (2010). Rickard Sandler. Sveriges statsministrar under 100 år ; 10. Stockholm: Bonnier. Libris 11859000. ISBN 978-91-0-011974-4 [sidnummer behövs]
  7. ^ ”Föreningen Smålands Husarer”. smalandshusarer.se. http://www.smalandshusarer.se/Foreningen%20Smalands%20Husarer/. Läst 3 oktober 2016. 

Tryckta källor

  • Braunstein, Christian (2003). Sveriges arméförband under 1900-talet. Skrift / Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023 ; 5. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. Libris 8902928. ISBN 91-971584-4-5 
  • Holmberg, Björn (1993). Arméns regementen, skolor och staber: [en uppslagsbok] : en sammanställning. Arvidsjaur: Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB). Libris 7796532. ISBN 91-972209-0-6 
  • Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700-2000: chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus. Libris 8981272. ISBN 91-87184-74-5 
  • Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu. Gävle: Militärmusiksamfundet med Svenskt Marscharkiv. ISBN 978-91-631-8699-8 
  • Berg, Lars Otto, red (1975). Kungl. Smålands husarregementes historia. Eksjö: Föreningen Smålandshusarers redaktionskommitté. Libris 258818 
  • Herlitz, Carl (1967). Svenska arméns regementen - Regementstraditioner. Stockholm. sid. 110-112. Libris 1202739 

Vidare läsning

Externa länkar

v • r
Svenska dragon-, husar- och kavalleriförband
Nuvarande
kavalleriförband		Livgardets dragoner vapen
Tidigare dragon-, husar-
och kavalleriförband
Tidigare rytterier
Tidigare ryttarfanor
Relaterad historik
Se även
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Smålands_husarregemente&oldid=42145195”