Småtärna

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Småtärna
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Sterna albifrons.jpg
Adult småtärna i sommardräkt
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningVadarfåglar
Charadriiformes
FamiljMåsfåglar
Laridae
SläkteSternula
ArtSmåtärna
S. albifrons
Vetenskapligt namn
§ Sternula albifrons
AuktorPallas, 1764
Synonymer
Sterna albifrons
Småtärna i vinterdräkt tillsammans med tofstärna
Småtärna i vinterdräkt tillsammans med tofstärna
Hitta fler artiklar om fåglar med

Småtärna (Sternula albifrons) är den minsta fågeln i familjen måsfåglar (Laridae).[2] Fågeln utmärker sig förutom sin lilla storlek på i häckningsdräkt svart hjässa med vit panna samt gul näbb med svart spets. Den har en vid utbredning och förekommer vid kusttrakter i både Afrika, Europa, Asien och Australien samt på öar i Stilla havet. Den närbesläktade arten amerikansk småtärna liksom Saunders småtärna som förekommer kring Indiska oceanen behandlades tidigare som en del av småtärnan.

Utseende och läten[redigera | redigera wikitext]

Småtärnan är en mycket liten tärna, den minsta arten inom familjen måsfåglar. Den adulta småtärnan väger i genomsnitt 45 gram, är 21–25 centimeter lång och har ett vingspann på 41–47 cm. Den har långa smala vingar, mycket snabba vingslag och en lång smal näbb. Adult fågel i sommardräkt har en gul näbb med svart spets, orangegula ben, svart hjässa och svart ögonmask. Mellan den svarta hjässan och ögonmasken finns en smal vit kil i pannan.[3]

I vinterdräkt har den svart näbb, benen mindre färgstarka och stora delar av den svarta ögonmasken är borta tillsammans med det främre svarta på hjässan vilket gör att den är mycket vitare i ansiktet i vinterdräkt. Lätena är skarpt och orent: "kr'rit". Ett snabbt tjattrande "kerre-kit kerre-kit kerre-kit..." fungerar både som spel- och varningsläte.[3]

Närbesläktade Saunders småtärna, tidigare behandlad som en underart skiljer sig från småtärna genom en mer rundad vit pannfläck så att den saknar ögonbrynsstreck, kortare och mörkare ben, bredare svart kant på handpennorna samt grå övergump och stjärtmitt. Att skilja dem åt i ungfågelsdräkt och vinterdräkt är mycket svårt, möjligen är Saunders småtärna mörkare grå ovan samt en mörk kant på armpennorna.[4]

Även den amerikanska småtärnan har grå stjärt och övergump. Båda arterna har också avvikande läten, där amerikanska småtärnans är gnissligare och Saunders småtärna mer påminner om fisktärnan.[5]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Småtärnan häckar i Afrika, Europa, Asien, Australien och på öar i Stilla havet. Merparten av världspopulationen är flyttfåglar. Den delas upp i fyra till sex underarter med följande utbredning:[2]

Underarterna innominata och placens inkluderas ofta i albifrons respektive sinensis.[7][8]

Till ganska nyligen räknades den närbesläktade amerikansk småtärna (Sternula antillarum) som en underart till småtärna. Den kategoriseras idag som en egen art som i sin tur delas upp i fyra underarter.[9] Likaså Saunders småtärna (Sternula saundersi), som häckar från Röda havet till Indien och Sri Lanka, kategoriserades tidigare som underart men behandlas idag som en god art.[2]

Förekomst i Sverige[redigera | redigera wikitext]

I Sverige häckar den i Skåne, på Västkusten, Öland och Gotland och längst norrut i Bottenviken. Den svenska populationen övervintrar i Afrika. Småtärnan var den första fågelarten i Sverige som blev fridlyst, vilket skedde 1912 i Skåne.[10]

Småtärna i flykten i Portugal.

Släktestillhörighet[redigera | redigera wikitext]

Tärnorna i Sternula fördes tidigare till Sterna men DNA-studier[11] visar att de är avlägset släkt, varför de numera urskiljs i ett eget släkte.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Småtärnan lever på sandstränder och bankar vid stora floder. Boet består av en liten grop i marken. Där läggs upp till tre ägg. Efter 21 dagar kläcks de och ungarna, som är borymmare, lämnar sedan boet inom ett dygn. De blir flygfärdiga efter tre veckor, men fortsätter att bli matade av föräldrarna en vecka till, tills de själva kan fiska genom att göra störtdykningar. Småtärnan söker föda vid kusten, men även i långsamt flytande floder. Födan består av små fiskar, kräftdjur, musslor, snäckor och insekter.

En adult småtärna matar sin unge i Parque Natural Bahía de Cádiz, Spanien.

Hot och status[redigera | redigera wikitext]

Småtärnans utbredningsområde är mycket stort och dess globala population är stor. Trots att dess utvecklingstrend är negativ så bedöms den inte som hotad och IUCN kategoriserar den som livskraftig (LC).[1] Vissa länders populationer är dock hotade. I Sverige listades den som sårbar (VU) på 2015 års rödlista, men har efter förnyad kunskap om beståndet nedgraderats till nära hotad 2020.[12] Beståndet i Sverige tros idag bestå av 1260 reproduktiva individer, medan det europeiska beståndet beräknades vid 2000-talets inledning till minst 35.000 par.[13]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, Zwergseeschwalbe, 7 september 2005.
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Little terndatum=7 september 2005.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Birdlife International 2016 Sternula albifrons Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 10 december 2016.
  2. ^ [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  3. ^ [a b] Mullarney, K. Svensson, L. Zetterström, D. (1999) Fågelguiden, Europas och medelhavsområdets fåglar i fält. Stockholm: Albert Bonniers förlag
  4. ^ Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press
  5. ^ Gochfeld, M., Burger, J., Kirwan, G.M. & Garcia, E.F.J. (2018). Saunders's Tern (Sternula saundersi). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/54032 3 januari 2018).
  6. ^ [a b] Gochfeld, M., Burger, J. & Garcia, E.F.J. (2017). Little Tern (Sternula albifrons). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från http://www.hbw.com/node/54031 2017-03-26).
  7. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2016. IOC World Bird List (v 6.4). doi : 10.14344/IOC.ML.6.4.
  8. ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
  9. ^ Larsson, Lars (2001) Birds of the World, CD-rom
  10. ^ Bengtsson, Kenneth (2008) Fågelfredningens historia i Sverige, Vår fågelvärld, vol.62, nr.2, sid:22-27
  11. ^ Bridge, E. S.; Jones, A. W. & Baker, A. J. (2005): A phylogenetic framework for the terns (Sternini) inferred from mtDNA sequences: implications for taxonomy and plumage evolution Molecular Phylogenetics and Evolution 35: 459–469.
  12. ^ Artdatabankens rödlista 2020 PDF
  13. ^ Artfakta om småtärna, ArtDatabanken.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Roland Staav och Thord Fransson (1991). Nordens fåglar (andra upplagan). Stockholm: Norstedts. sid. 254-255. ISBN 91-1-913142-9 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]