Snäckor

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se snäcka.
Snäckor
Vinbergssnäcka (Helix pomatia)
Vinbergssnäcka (Helix pomatia)
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Blötdjur
Mollusca
Klass Snäckor
Gastropoda
Vetenskapligt namn
§ Gastropoda
Auktor Linné, 1758
Ordningar
Se text
Hitta fler artiklar om djur med

Snäckor (Gastropoda) är den klass i djurstammen blötdjur som omfattar flest arter. Ungefär 78 procent av blötdjuren är snäckor. Snäckorna kan i storlek variera från 1 millimeter till cirka 1 meter. De förekommer på land, i hav och sötvatten. Landlevande snäckor kallas i dagligt tal sniglar men i vetenskapliga sammanhang reserveras den beteckningen för snäckor utan, eller med ett mycket rudimentärt skal. Snäckskalet består nästan uteslutande av kalk.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Snäckor består av ett säckformigt parti, som hos de flesta arter bekläds med ett ofta spiralvridet skal som omsluter större delen av organen (tarm, lever och könsorgan). Oftast kan hela djuret dölja sig i skalet. Huvudet har ett par tentakler och ett par ögon, vilka ibland sitter på tentakelliknande stjälkar. Kroppens hela undersida upptas av foten som vanligen är en platt skiva.

Anatomisk bild av en snäcka; 1 - snäcka, 2 - lever, 3 - lunga, 4 - anus, 5 - respiratoriska porer, 6 - öga, 7 - tentakel, 8 - celebrala ganglier (hjärna), 9 - salivkanal, 10 - mun, 11 - kräva, 12 - salivkörtel, 13 - genitala porer, 14 - penis, 15 - vagina, 16 - slemkörtel, 17 - oviduct, 18 - pilsäck, 19 - fot, 20 - mage, 21 - njure, 22 - mantel, 23 - hjärta, 24 - sädesledare.

Skalets spiralvindningar berör nästan alltid varandra, och oftast är spiralen så utdragen att vindningarna bildar en mer eller mindre utdragen spets. När djuret drar sig in i skalet, kan mynningen ofta tillslutas med ett horn eller lock fäst baktill på fotens översida. Endast få former är bilateralt symmetriska. Genom vridning blev nästan alla inre organen mer eller mindre osymmetriska. Tarmkanalen bildar ofta komplicerade slingor, som är omgivna av den stora levern. Analöppningen är belägen osymmetriskt och vanligen på högra sidan i eller invid ett hål i manteln. Hos ett stort antal snäckor finns en eller sällan två gälar. Ingången till mantelhålet är en bred springa vid säckens bas. Hos lungsnäckorna saknas gälar, och mantelhålet är ombildat till lunga genom att ett fint blodkärlsnät utbildats på dess vägg. Hos en del skallösa havssnäckor, vilka saknar mantelhålet, fungerar hudutskott på ryggsidan som andningsorgan.

Hjärtat utgörs av en kammare och ett förmak. Det centrala nervsystemet utgörs av flera ganglier som är förenade med varandra genom nervsträngar. Syn-, hörsel- och luktorganen är välutvecklade. De flesta snäckor är skildkönade och andra hermafroditer. Könsöppningen utmynnar nästan alltid på högra sidan, vanligen i analöppningens närhet.

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Snäckor äter inte snabbt

Landlevande snäckor lägger hårda ägg med skal i fuktig jord. Flera vattenlevande snäckor genomgår som ungdjur en metamorfos. De är från början försedda med ett segelliknande organ, "velum", med vilket det kan simma i vatten, medan den först svagt utvecklade foten utvecklas senare.

Systematik[redigera | redigera wikitext]

En internationell godkänd systematik är tills vidare inte bestämd. Det finns flera olika system bredvid varandra. De följande ordningarna följer en klassisk indelning.

Urval av familjer och arter[redigera | redigera wikitext]

(Urvalet omfattar huvudsakligen sötvattenslevande arter i Sverige)

Framgälade snäckor

Bakgälade snäckor

Lungsnäckor

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]


Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926.