Snöfink

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Snöfink
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Snowfinch.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljSparvfinkar
Passeridae
SläkteMontifringilla
ArtSnöfink
M. nivalis
Vetenskapligt namn
§ Montifringilla nivalis
Auktor(Linné, 1766)
Hitta fler artiklar om fåglar med

Snöfink[2] (Montifringilla nivalis) är en bergslevande fågel i familjen sparvfinkar inom ordningen tättingar som förekommer i Europa och Asien.[3]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Snöfinken är med sina 16.5-19 centimeter i längd en relativt stor och kraftigt byggd tätting.[4] Ovansidan är brun, undersidan vit och huvudet grått. På vingen syns en karakteristisk lång och smal vit vingpanel. Sommartid är näbben svart, vintertid gul. Könen är lika. I flykten är vingarna svarta med mycket stora vita vingpaneler och stjärten vitkantat svart.

Snöfink i Tarn, France i december i typisk vinterdräkt med den orangefärgade näbben.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Snöfinken ses ofta vid skidanläggningar där den orädd letar efter något att äta. I övrigt livnär sig den huvudsakligen på frön med inslag av insekter. Fågeln är mycket tålig och rör sig mycket sällan ner under 1.000 meter över havet även i hårt vinterväder.

Den häckar ofta i små och lösa kolonier med två till sex par.[1] Boet som placeras i en klippskreva eller i ett hål i en byggnad består av torrt gräs och mossa fodrat med fjädrar och fint växtmaterial.[1] Snöfinken föder två kullar med fyra till fem ägg.[1] Endast honan ruvar, i 12-14 dagar, medan båda föräldrar matar ungarna.[1]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Snöfinken är en stannfågel i höglänta delar av bergstrakter, vanligtvis över 1.500 meter över havet. Den förekommer i södra Europa (Alperna, Pyrenéerna, Corsica, Balkanhalvön) och vidare österut till Centralasien och västra Kina. Fågeln delas in i sju underarter med följande utbredning:[3]

Tidigare behandlades även tibetansk snöfink (Montifringilla henrici) som en underart till snöfink, men den urskiljs numera oftast som egen art.

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med okänd utveckling.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1] I Europa tros 520.000 till 1,6 miljoner par häcka.[1]

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g h] Birdlife International 2016 Montifringilla nivalis Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 2017-01-01.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 292. ISBN 978-91-7424-039-9 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]