Snöfink

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Snöfink
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Snowfinch.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Tättingar
Passeriformes
Familj Sparvfinkar
Passeridae
Släkte Montifringilla
Art Snöfink
M. nivalis
Vetenskapligt namn
§ Montifringilla nivalis
Auktor (Linné, 1766)
Hitta fler artiklar om fåglar med

Snöfink[2] (Montifringilla nivalis) är en bergslevande fågel i familjen sparvfinkar inom ordningen tättingar som förekommer i Europa och Asien.[3]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Snöfinken är med sina 16.5-19 centimeter i längd en relativt stor och kraftigt byggd tätting.[4] Ovansidan är brun, undersidan vit och huvudet grått. På vingen syns en karakteristisk lång och smal vit vingpanel. Sommartid är näbben svart, vintertid gul. Könen är lika. I flykten är vingarna svarta med mycket stora vita vingpaneler och stjärten vitkantat svart.

Snöfink i Tarn, France i december i typisk vinterdräkt med den orangefärgade näbben.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Snöfinken ses ofta vid skidanläggningar där den orädd letar efter något att äta. I övrigt livnär sig den huvudsakligen på frön med inslag av insekter. Fågeln är mycket tålig och rör sig mycket sällan ner under 1.000 meter över havet även i hårt vinterväder.

Den häckar ofta i små och lösa kolonier med två till sex par.[1] Boet som placeras i en klippskreva eller i ett hål i en byggnad består av torrt gräs och mossa fodrat med fjädrar och fint växtmaterial.[1] Snöfinken föder två kullar med fyra till fem ägg.[1] Endast honan ruvar, i 12-14 dagar, medan båda föräldrar matar ungarna.[1]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Snöfinken är en stannfågel i höglänta delar av bergstrakter, vanligtvis över 1.500 meter över havet. Den förekommer i södra Europa (Alperna, Pyrenéerna, Corsica, Balkanhalvön) och vidare österut till Centralasien och västra Kina. Fågeln delas in i sju underarter med följande utbredning:[3]

Tidigare behandlades även tibetansk snöfink (Montifringilla henrici) som en underart till snöfink, men den urskiljs numera oftast som egen art.

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med okänd utveckling.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1] I Europa tros 520.000 till 1,6 miljoner par häcka.[1]

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g h] Birdlife International 2016 Montifringilla nivalis Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 2017-01-01.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 292. ISBN 978-91-7424-039-9 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]