Snösork

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Snösork
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Microtus nivalis.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassHögre däggdjur
Eutheria
OrdningGnagare
Rodentia
FamiljHamsterartade gnagare
Cricetidae
UnderfamiljSorkar
Arvicolinae
SläkteChionomys
ArtSnösork
Chionomys nivalis
Vetenskapligt namn
§ Chionomys nivalis
Auktor(Martins, 1842)
Utbredning
Chionomys nivalis range Map.png
Utbredningsområde
Hitta fler artiklar om djur med

Snösork[2] (Chionomys nivalis)[3][4][5] är en däggdjursart som först beskrevs av Martins 1842. Den ingår i släktet Chionomys och familjen hamsterartade gnagare.[6][7] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[6]

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

En medelstor sork med en kroppslängd exklusive svans på 9 till 14 cm, en svanslängd på 5 till 7,5 cm och en vikt på 29 till 68 g. Pälsen på ovansidan är grå till gråbrun, och undersidans päls är ljusgrå. Öron, fötter, svans och de kraftiga morrhåren är vita, svansen dessutom med en hårborste i änden.[8]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Snösorken är dagaktiv, och lever i klippskrevor eller gångar nära markytan.[2] Den håller sig främst till klippiga bergsområden, gärna över trädgränsen, på höjder mellan 1 000 och 4 700 m. Speciellt kring Medelhavet kan den även förekomma i klippig terräng ner till havsytans nivå. Till skillnad från många andra sorkar föredrar den habitat med tunt jordtäcke, och gärna gles busk- eller trädvegetation. Födan består av örter, mossor, lavar och ris som exempelvis blåbär.[8] På hösten torkar den gärna gräs som den använder som vinterföda.[8][2]

Fortplantning[redigera | redigera wikitext]

Lektiden inträffar mellan juni och augusti, under vilken tid honan kan få upp till 2 kullar med 2 till 4 ungar efter en dräktighetstid på 3 veckor. Ungarna blir självständiga efter 3 veckor, även om de dias längre.[2]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Arten förekommer i Sydeuropa, Kaukasus, Turkiet, Israel, Libanon, Syrien och Iran, typiskt i bergskedjor som Pyrenéerna, Alperna, Apenninerna, Karpaterna och bergen på Balkan. Dessutom finns den på den grekiska ön Euboia.[1]

Status[redigera | redigera wikitext]

IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig. Även om arten på grund av habitatvalet är uppdelad i flera isolerade subpopulationer är dessa stabila; arten är förhållandevis vanlig, och inga större hot är registrerade. IUCN har konstaterat att bergssluttningarna i utbredningsområdets nordöstra del har börjat täckas med skog i takt med den avtagande fårskötseln under de senaste 20 åren. Detta ses dock för närvarande inte som något allvarligt hot.[1]

Källor[redigera | redigera wikitext]

del

  1. ^ [a b c] 2008 Chionomys nivalis Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 9 juli 2014.
  2. ^ [a b c d] Hofmann, Helga (1992). Däggdjur: Bestämningsbok för Europas viktigaste däggdjur. Bonnier Fakta Bokförlag AB. sid. 74–75. ISBN 91-34-51177-6 
  3. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (1992) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 2nd ed., 3rd printing
  4. ^ (2005) , website Chionomys nivalis, Mammal Species of the World
  5. ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
  6. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (10 september 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/chionomys+nivalis/match/1. Läst 12 juli 2014. 
  7. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  8. ^ [a b c] S. Aulangnier, P. Haffner, A.J. Mitchell-Jones, F. Moutou & J. Zima (2008). Mammals of Europe, North Africa and the Middle East. London: A&C Black Publishers. sid. 198–199. ISBN 978-1-4081-1399-8 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]