Snaresbeckasin

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Snaresbeckasin
Status i världen: Nära hotad[1]
Snares snipe, tutukiwi Coenocorypha huegeli.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningVadarfåglar
Charadriiformes
FamiljSnäppor
Scolopacidae
SläkteCoenocorypha
ArtSnaresbeckasin
C. huegeli
Vetenskapligt namn
§ Coenocorypha huegeli
Auktor(Tristram, 1893)
Synonymer
  • Coenocorypha aucklandica huegeli
Hitta fler artiklar om fåglar med

Snaresbeckasin[2] (Coenocorypha huegeli) är en liten fågel i familjen snäppor som enbart förekommer i en liten ögrupp i Nya Zeeland.[3]

Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]

Snaresbeckasinen är en brun, liten (20–23 cm) och satt vadare med lång näbb. Jämfört med aucklandbeckasinen som den fram tills nyligen ansågs vara en del av är den tätare bandad över nedre delen av bröstet, flankerna och ibland större delen av buken. Även överdelen av stjärten är mycket tätare bandad. Resten av ovansidan är å andra sidan mycket svagare tecknad, med mycket smalare beigefärgade fjäderkanter som skapar ett finare mönster.[4]

Hanen har ett ljudligt revirläte bestående av en serie vibrerande toner som byggs upp till tvåstaviga visslingar.[1]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Snaresbeckasin häckar endemisktSnareöarna, cirka 200 km söder om Sydön, Nya Zeeland.[3] Fågeln betraktades tidigare som underart till aucklandbeckasin men anses idag utgöra en egen art.[5][6] Vissa inkluderar de båda utdöda arterna nordöbeckasin (Coenocorypha barrierensis) och sydöbeckasin (Coenocorypha iredalei) i snaresbeckasinen.[7]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Arten föredrar områden med tät markvegetation där den födosöker efter en stor variation av olika ryggradslösa djur. Den häckar på marken eller i gröetuvor cirka 30 cm ovan mark. Bon har hittats i december och äggläggningen inleds troligen i november.[1]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Fågeln har påverkats kraftigt från införda predatorer som gjort att den försvunnit från större delen av dess tidigare utbredningsområde. Den förekommer nu på ett fåtal relativt säkra predatorfria öar och beståndet minskar inte längre. Eftersom utbrednigsområdet är så begränsat och världspopulationen är liten (under 2500 häckande individer) kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN ändå som nära hotad.[1]

Namn[redigera | redigera wikitext]

Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar Anatole Andreas Aloys von Hügel (1854-1928), österrikisk antrolog, upptäcktsresande och samlare av specimen.[8]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Birdlife International 2014 Coenocorypha huegeli Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 28 december 2014.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 <http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download>, läst 2014-12-27
  4. ^ del Hoyo, J., Collar, N. & Kirwan, G.M. (2019). Snares Snipe (Coenocorypha huegeli). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/467305 15 november 2019).
  5. ^ Worthy, Trevor H.; Miskelly, Colin M.; & Ching, Bob A. (R.). (2002). ”Taxonomy of North and South Island snipe (Aves: Scolopacidae: Coenocorypha), with analysis of a remarkable collection of snipe bones from Greymouth, New Zealand”. New Zealand Journal of Zoology 29 (3): sid. 231–244. doi:10.1080/03014223.2002.9518307. http://www.informaworld.com/smpp/content~db=all~content=a920518948. 
  6. ^ Baker, Allan J.; Miskelly, Colin M.; & Haddrath, Oliver. (2009). ”Species limits and population differentiation in New Zealand snipes (Scolopacidae: Coenocorypha)”. Conservation Genetics 11 (4): sid. 1363–1374. doi:10.1007/s10592-009-9965-2. https://link.springer.com/article/10.1007%2Fs10592-009-9965-2. 
  7. ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
  8. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]