Soeur Sourire

Från Wikipedia
Soeur Sourire
FöddJeanne-Paule Marie Deckers
17 oktober 1933[1]
Laeken, Belgien
Död29 mars 1985 ​eller ​30 mars 1985[2]
Wavre, Belgien
BegravdWavre
Andra namnSœur Sourire, Luc Dominique, Sœur Sourire och The Singing Nun
Medborgare iBelgien
Utbildad vidKatolska universitetet i Leuven
SysselsättningKatolsk nunna, gitarrist, singer-songwriter, bildpedagog
Utmärkelser
Grammy Award för bästa inspirerande framträdande (1964)[3]
Webbplatssingingnun.net
Redigera Wikidata

Jeanne-Paule Marie "Jeannine" Deckers, känd som Sœur Sourire och ofta kallad Den sjungande nunnan, född 17 oktober 1933 i Bryssel, död 29 mars 1985 i Wavre, var en belgisk nunna med namnet Luc Gabriel tillhörande Dominikanorden i Belgien. 1963 blev hon världsberömd med den egenhändigt skrivna sången "Dominique", som bland annat gick in på förstaplatsen på den amerikanska topplistan Billboard Hot 100.[4] På grund av oklarheter om sångens upphovsrätt tjänade hon inga pengar och hamnade dessutom i en troskris, vilket innebar att hon lämnade klosterlivet men förblev katolik. Hon begick självmord tillsammans med sin livspartner Annie Pécher.

De tidiga åren[redigera | redigera wikitext]

Hon föddes i Laeken i Bryssel 1933 som äldst av fyra barn till Lucien och Gabrielle Deckers, ägare till ett pâtisserie. Hon hade en ungdom som hon själv beskrev som trist, präglad av en auktoritär och konservativ mor och en far som var undergiven sin fru. Under andra världskriget bodde familjen i det ockuperade Paris, där hennes far kämpade mot ockupationen som medlem av franska motståndsrörelsen. 1945 återvände familjen till Belgien och Deckers gick i en katolsk skola i Bryssel. Hennes mor såg henne som en pojkflicka och gladdes när dottern blev flickscout.[5] När hon var femton år fick hon en föraning om att hon skulle bli nunna.[6] Hon blev en hängiven flickscout och tog med sin gitarr till mötena. Efter högstadiet studerade hon tre år för att få en lärarexamen i skulptering men bestämde i stället att viga sitt liv åt religionen i ett katolskt kloster. Mellan åren 1954 och 1959 lärde hon ut skulptering. Vid ett scoutmöte sommaren 1959 mötte hon den 16-åriga Annie Pécher, med vilken hon skulle komma att utveckla en nära relation.[7][8] Hon blev emellertid övertygad om att hennes nya yrke inte passade henne och hon slutade. I september 1959 anslöt hon sig till dominikanerorden med högkvarter i Waterloo och antog namnet Syster Luc Gabriel.[9][10]

Början av berömmelse[redigera | redigera wikitext]

En av få privata saker i klostret var en gitarr och syster Luc Gabriel skrev, sjöng och framförde sina egna sånger, vilket togs emot så väl av hennes medsystrar och besökare att den religiösa ledningen uppmuntrade henne att spela in ett album, vilket besökare och retreatgäster i klostret kunde få köpa.[9] I hopp om att förbättra klostrets ekonomiska situation genom att sälja skivor vände sig abbedissan till det nederländska skivbolaget Philips och 1963 spelades skivan La Nonne chantante (Den sjungande nunnan) in i Bryssel. Enligt det kontraktet fick syster Luc Gabrielle, i enlighet med sitt löfte om fattigdom, ingenting av vinsten som delades mellan klostret och skivbolaget. Philips fick nästan 98 procent av vinsten, och klostret fick en licensavgift på 3 procent av 90 procent av intäkterna före skatt från försäljning av skivor i Belgien och 1,5 procent av 90 procent av intäkterna före skatt från försäljning av skivor utomlands. I utbyte garanterades klostret artistens anonymitet: hennes namn och foto hölls hemliga. Artistnamnet Sœur Sourire ("Syster Leende"), som Deckers senare sade att hon tyckte var löjligt, valdes av en panel av testlyssnare. Namnet förblev i skivbolagets och klostrets ägo. I kraft av sina löften om fattigdom och lydnad höll Deckers med om att de rättigheter som normalt tillkommer sångaren och låtskrivaren kom att återgå till skivbolaget och klostret.

Sœur Sourire

1963 blev singeln "Dominique" en internationell hit och hennes album såldes i nästan två miljoner kopior.[10] Sången var tillägnad Dominicus, grundare av dominikanorden. Sångens refräng "Dominique, nique, nique" blev upphov till oavsiktlig glädje hos de fransktalande lyssnarna då orden "niquer" och "nique" betyder "knulla"; Deckers var inte medveten om kopplingen.[11] Sången rankades bland de tio bästa singlarna (EP) i Norge (2:a), Irland (4:e), Danmark (4:e), Nederländerna (6:e), Tyskland (7:e) och Storbritannien (7:e) under 1963. Den europeiska framgång ledde till att Philips släppte en EP och album i USA. Amerikanska radiostationer sände regelbundet nunnans sånger, särskilt efter president Kennedys död[12], vilket skapade en aldrig tidigare skådad vurm i USA för låtar på främmande språk. Singeln "Dominique" rankades som nummer 1 i USA:s försäljning under fyra veckor i december 1963, medan hennes album Sœur Sourire rankades som nr 1 i albumförsäljningen (Billboard 200) i tio veckor från december 1963 till februari 1964 då den slutligen slogs ut av albumet Meet the Beatles!.[13] "Dominique" vann en Grammy Award i kategorin "Best Gospel Or Other Religious Recording (Musical)" och två andra nomineringar samt en nominering för albumet.

Syster Luc Gabriel blev världsberömd och framträdde vid flera konserter och även på The Ed Sullivan Show i amerikansk TV den 5 januari 1964.[14] Presentatören Ed Sullivan och hans team for till klostret i Fichermont för att träffa Deckers. "Dominique" mötte lika stor framgång i andra länder utanför den engelsktalande världen och rankade 1:a i EP-försäljning i Kanada, Nya Zeeland och Australien samt 5:e plats i Sydafrika. I början av 1964 väckte utgivningen av singeln i Latinamerika allmänhetens entusiasm: den rankades som nr 1 i försäljningen i Mexiko och nr 2 i Argentina och Uruguay.

Syster Luc Gabriel fann det svårt att leva upp till bilden av "en äkta flickscout", alltid glad och vid gott mod. "Jag tilläts aldrig få vara deprimerad", mindes hon 1979. "Abbedissan brukade censurera mina sånger och plocka bort alla verser som jag skrev när jag mådde dåligt."[15]

1963 publicerades en bok med 15 Soeur Sourire-sånger med engelsk text av Noël Regney, som senare skulle hävda att han varit med och skrivit "Dominique."[11] Senare samma år skickades hon iväg av orden för att studera teologi vid Katolska universitetet i Leuven. Hon gillade studentlivet om än inte studierna.

Berömmelsens effekter och senare musikkarriär[redigera | redigera wikitext]

Deckers fick inte mycket pengar för sin internationella berömmelse och hennes andra skivalbum 1964 Sa joie, ses chansons fick lite uppmärksamhet på grund av avsaknad av en stor hit och försvann lika fort som det kom. Albumet rankades som 90:e på US Billboard 200, en mycket märkbar prestation för ett album som helt sjöngs på ett annat språk än engelska, men som bleknar i jämförelse med försäljningen av albumet 1963. Det mesta av hennes inkomster togs omhand av Philips och hennes producent, medan resten automatiskt gick till klostret,[10] som tjänade åtminstone $100 000 i royalties.[9]

1966 gjordes en film löst byggd på Syster Luc Gabriel. Titeln var The Singing Nun och huvudrollen spelades av Debbie Reynolds.[10] Syster Luc Gabriel avfärdade filmen som "påhitt".[9]

Deckers kände sig splittrad mellan två världar och ständigt i konflikt med katolska kyrkan. 1966 lämnade hon klostret[10] för ett liv som leksyster inom dominikanerna.[16] Senare skulle hon avslöja att avhoppet var ett resultat av samarbetsproblem med hennes överordnade, att hon hade tvingats ut från klostret och inte lämnat av egen fri vilja. Klosterledningen förbjöd de andra nunnorna att kontakta henne då hon beskrevs ha dåligt inflytande. Efter avhoppet fortsatte hon emellertid att efterfölja klostrets regler så mycket som hon kunde eftersom hon fortfarande såg sig själv som nunna, bad flera gånger dagligen och uppehöll en enkel och kysk livsstil.[15][17]

När hon lämnade klostret tvingade grammofonbolaget henne att sluta använda sina artistnamn "Sœur Sourire" och "Den sjungande nunnan".[15] Hon försökte fortsätta musikkarriären med namnet "Luc Dominique".[10] I engagerade sånger attackerade hon män (Le temps des femmes) som hon ansåg våldsamma och dominerande, samhället (Les grands débiles), den romersk-katolska kyrkan och konservatismen (Les Con-conservateurs). Alltmer frustrerad över vad hon ansåg vara katolska kyrkans misslyckande att fullt ut anamma Andra Vatikankonciliets reformer släppte hon 1967 en sång, som försvarade användandet av preventivmedel, med titeln La Pilule d'or (Det gyllene pillret).[18] Detta ledde till en intervention av den katolska hierarkin i Montreal, där hon tidigare varit mycket populär bland den katolska allmänheten, och en bojkott äventyrade hennes turné i Québec.[19] Tilltaget ledde till att en del av de kanadensiska konserterna ställdes in och turnén avstannade och hon övergavs av sin impressario. 1968 gav Deckers ut en bok med inspirerande verser men även den misslyckades att tilltala en publik.[20]

Deckers fortsatte att ge ut albumet Je ne suis pas une vedette (Jag är ingen stjärna)[21][20] där hon i sången "Luc Dominique" förklarar att "Sœur Sourire" är död.[22] När hon märkte att framgången uteblev bad hon 1969 om tillstånd att återanvända namnet "Sœur Sourire" (tillstånd hon erhöll) och ägnade sig åt en repertoar av religiösa sånger och barnvisor. Men även med denna pseudonym tog hennes karriär inte fart igen.[20] Hon skyllde albumets misslyckande på att hon inte fick använda det namn som hon var känd som och påstod att "ingen visste vem hon var". 1976 försökte hon återvända till USA, men mötte litet intresse. När även en andra singel misslyckades bytte hon karriär och ägnade sig åt att ta hand om handikappade ungdomar i Wavre och öppnade en egen skola för autistiska barn.[17] Hon drabbades av ett nervöst sammanbrott, vilket följdes av två år av psykoterapi.[15]

Relationen med Annie Pécher[redigera | redigera wikitext]

Under tiden vid universitetet i Leuven återupptog hon ungdomsvänskapen med Annie Pécher och de två kom sakteliga att utveckla ett nära förhållande[10] och delade en lägenhet till sin död.[23]

Uppretad över spekulationerna om att hon och Pécher var lesbiska skrev hon:

Folk på mitt grammofonbolag tror att två kvinnor som bor tillsammans måste vara lesbiska. De förutsätter att även nunnorna i klostren är förälskade. Jag avfärdar dessa rykten på samma sätt som jag avfärdar en ond ande. Svaret är fortfarande uppenbart att jag inte är homosexuell. Jag är lojal och trofast gentemot Annie, men det är en helt annan kärlek än mot Gud. Den som inte kan förstå det kan dra åt helvete![24]

Författaren Catherine Sauvat hävdar att trots förnekandet utvecklade Deckers sedermera en sexuell relation med Pécher om än först efter flera års liv tillsammans.[25]

Senare år[redigera | redigera wikitext]

1973 gick Deckers med i katolsk karismatisk förnyelse. Kardinal Leo-Jozef Suenens krävde att hon skrev sånger till rörelsen, vilket ledde till en kort med framgångsrik comeback till scenen med bland annat ett besök i Pittsburgh Pennsylvania, där hon sjöng inför flera tusen människor.[10] Under namnet "Sœur Sourire" gav hon ut en ny grammofonskiva 1979, vars innehåll hon beskrev som "ärliga, religiösa sånger" och som skulle hjälpa lyssnarna att "veta vem jag verkligen är."[15][26]

I slutet av 1970-talet hävdade belgiska skatteverket att hon var skyldig $63 000 i restskatt.[9] Deckers kontrade med att intäkterna från grammofonskivor hade gått till klostret och därför var hon inte skyldig någon inkomstskatt.[15] Hon kontaktade sitt forna kloster och skivbolaget Philips. Klosternunnorna gav henne det som de ansåg vara hennes andel, vilket gjorde det möjligt för henne att köpa en lägenhet i Wavre i Brabant, på villkor att hon slutade svartmåla församlingen och skrev under ett dokument som visade att alla siffor stämde, men Philips, som hade tagit 95 procent av intäkterna, gjorde ingenting. Deckers fick ytterligare ekonomiska problem. 1982 försökte hon än en gång som "Sœur Sourire" att få en hit med en discosynthesizer-version av "Dominique",[27] men detta hennes sista försök att återuppta sin sångkarriär misslyckades.[20] Utöver de ekonomiska bekymren var hon tvungen att stänga autismcentret för barn av ekonomiska skäl 1982.[10] Efter det försökte sig Deckers på att undervisa i musik och religion.[28]

Död[redigera | redigera wikitext]

Jeanine Deckers och Annie Péchers gemensamma grav på Cimetière de Wavre i Wavre.

Jeanine Deckers påträffades död tillsammans med sin väninna Annie Pécher den 29 mars 1985 i den bostad som de delade. De bägge kvinnorna hade tagit sina liv med hjälp av barbiturater och alkohol. Orsaken sades vara depression på grund av ekonomiska problem.[29][13][30][31] I sitt självmordsbrev skrev de att de inte hade övergivit sin tro och önskade bli begravda tillsammans enligt katolska kyrkans begravningsrit.[28] De begravdes tillsammans den 4 april 1985 på kyrkogården Cheremont i Wavre i närvaro av cirka 150 personer och några familjemedlemmar – en syster och kusiner till syster Sourire och föräldrarna till hennes följeslagare. I sina välkomstord förklarade fader Jean-Yves Quellec, som länge var de två kvinnornas förtrogna: "Den som dömer en människa dömer sig själv. Endast Gud dömer, ty endast han känner till hjärtats hemligheter."[32] Inskriptionen på deras gravsten lyder: "J'ai vu voler son âme/ A travers les nuages" ("Jag såg hennes ande sväva genom molnen"), en vers tagen från hennes sång "Luc Dominique" från 1966.[33]

I populärkulturen[redigera | redigera wikitext]

Den gamla melodin "Dominique" har blivit "pånyttfödd" sedan den förekommit i TV-serien American Horror Story. Föreståndaren, som själv är svårt störd, "plågar" alla intagna genom att spela den på grammofon oavbrutet i mentalsjukhusets dagrum.

Diskografi[redigera | redigera wikitext]

Album[redigera | redigera wikitext]

  • 1963 - La Nonne chantante (Philips PCC 203)[34]
  • 1964 - Sa joie, ses chansons (Philips, PCC 209)[35]
  • 1968 - Je ne suis pas une vedette
  • 1971 - Chante pour les petits
  • 1977 - Dominicaine
  • 1977 - Chante pour les petits
  • 2014 - Chansons d'enfants

EP[redigera | redigera wikitext]

  • 1962 - 2ème série
  • 1962 - Sœur Sourire
  • 1963 - Kabinda -3e serie-
  • 1963 - Sœur Sourire chante pour les enfants
  • 1964 - J'ai trouvé le seigneur
  • 1964 - 4e série
  • 1977 - 6 chansons d'enfants
  • Soeur Sourire chante 6 chansons d'enfants

Singlar[redigera | redigera wikitext]

  • 1962 - Tous le chemins
  • 1963 - Domionique/Entre les etoiles
  • 1963 - Dominique/Alleluia
  • 1963 - Dominique/Le pieds des missionaires
  • 1964 - Avec toi (With You)/Une fleur (A Flower)
  • 1964 - Entretien de Soeur Sourire
  • 1982 - Dominique (1982)
  • 1982 - Dominique/Le soleil
  • 1982 - Dominique/Tous les chenins (All The Roads)
  • 1994 - Dominique

Samlingsalbum[redigera | redigera wikitext]

  • Best of Sœur Sourire (2003)
  • Sœur Sourire, Volumes 1, 2 and 3 (2009)
  • Sœur Sourire Sings – The Masterpieces (2021)

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia.
  1. ^ Find a Grave, Jeanine Deckers, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 27 april 2014, licens: CC0.[källa från Wikidata]
  3. ^ soeur-sourire/6605.[källa från Wikidata]
  4. ^ ”Dominique The Singing Nun (Soeur Sourire)” (på engelska). Billboard. 7 december 1963. https://www.billboard.com/charts/hot-100/1963-12-07. Läst 11 april 2019. 
  5. ^ Chadwick, D. A. (2010). The Singing Nun Story: The Life and Death of Soeur Sourire. Sid. 20. ISBN 978-1-4537-1096-8. https://books.google.com/books?id=lUyaMwEACAAJ. 
  6. ^ Chadwick, D. A. (2010). The Singing Nun Story: The Life and Death of Soeur Sourire. Sid. 23. ISBN 978-1-4537-1096-8. https://books.google.com/books?id=lUyaMwEACAAJ. 
  7. ^ Éliane Gubin (2006). "Jeanne Paule Deckers". Dictionnaire des femmes belges: XIXe et XXe siècles. Lannoo Uitgeverij. pp. 146–47. ISBN 978-2-87386-434-7
  8. ^ Chadwick, D. A. (2010). The Singing Nun Story: The Life and Death of Soeur Sourire. Sid. 28. ISBN 978-1-4537-1096-8. https://books.google.com/books?id=lUyaMwEACAAJ. 
  9. ^ [a b c d e] Purtell, Tim (18 December 1992). ”The Singing Nun's Story”. The Singing Nun's Story. ew.com. http://www.ew.com/ew/article/0,,312689,00.html.  Arkiverad 3 februari 2010 hämtat från the Wayback Machine.
  10. ^ [a b c d e f g h i] Éliane Gubin (2006). ”Jeanne Paule Deckers”. Dictionnaire des femmes belges: XIXe et XXe siècles. Lannoo Uitgeverij. Sid. 146–47. ISBN 978-2-87386-434-7. 
  11. ^ [a b] Chadwick, D. A. (2010). The Singing Nun Story: The Life and Death of Soeur Sourire. Sid. 44. ISBN 978-1-4537-1096-8. https://books.google.com/books?id=lUyaMwEACAAJ. 
  12. ^ ”Dec 7, 1963: The Singing Nun reaches #1 on the U.S. pop charts with "Dominique"”. http://www.history.com/this-day-in-history/the-singing-nun-reaches-1-on-the-u-s-pop-charts-with-dominique. 
  13. ^ [a b] ”New film tells tragic story of Belgium's Singing Nun”. The Guardian. 28 April 2009. https://www.theguardian.com/world/2009/apr/28/singing-nun-jeannine-deckers. 
  14. ^ Bronson, Fred (2003). The Billboard Book of Number One Hits. Billboard Books. Sid. 141. ISBN 0-8230-7677-6. 
  15. ^ [a b c d e f] Gordy, Margaret (8 February 1979). ”'Singing Nun' makes comeback”. Youngstown Daily Vindicator. https://news.google.com/newspapers?id=G6RJAAAAIBAJ&pg=876,2772046&dq=jeanine+deckers&hl=en. 
  16. ^ ”Bits of Show Business”. The Milwaukee Journal. 13 October 1966. https://news.google.com/newspapers?id=mAIqAAAAIBAJ&pg=7396,1397742&dq=jeanine+deckers&hl=en. [död länk]
  17. ^ [a b] ”Belgium's Singing Nun Is Reported a Suicide”. The New York Times. 2 April 1985. https://www.nytimes.com/1985/04/02/world/belgium-s-singing-nun-is-reported-a-suicide.html. 
  18. ^ Jenkins, Philip (2007). God's Continent: Christianity, Islam, and Europe's Religious Crisis. Oxford: Oxford University Press. ISBN 978-0-19-531395-6. https://archive.org/details/godscontinentchr00jenk. 
  19. ^ Heneghan, Tom (29 April 2009). ”"Sister Smile" film tells sad story of the Singing Nun”. "Sister Smile" film tells sad story of the Singing Nun. Blogs.reuters.com. http://blogs.reuters.com/faithworld/2009/04/29/sister-smile-film-tells-sad-story-of-the-singing-nun/.  Arkiverad 23 augusti 2015 hämtat från the Wayback Machine. ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 23 augusti 2015. https://web.archive.org/web/20150823182404/http://blogs.reuters.com/faithworld/2009/04/29/sister-smile-film-tells-sad-story-of-the-singing-nun/. Läst 9 juni 2022. 
  20. ^ [a b c d] ”Legacy, Celebrity deaths”. Legacy.com. 29 March 2011. http://www.legacy.com/news/celebrity-deaths/article/jeanine-deckers-the-singing-nun. 
  21. ^ ”Soeur Sourire”. IMDb. http://www.imdb.com/name/nm0812123/otherworks. 
  22. ^ Entretien avec Luc Dominique[död länk] dans l'émission de télévision Carrefour sur la TSR, le Mall:Date-.
  23. ^ Stephanie Mansfield, "The Singing Nun" in The Washington Post, 6 April 1978.
  24. ^ Dominique, Luc (1968). Vivre sa vérité. Paris: Desclée. https://catalogue.bnf.fr/ark:/12148/cb33083674c. 
  25. ^ Sauvat, Catherine (2009). Soeur Sourire. France Loisirs, 2009, s. 104.
  26. ^ ”'Singing Nun' returns”. Ottawa Citizen. 8 February 1979. https://news.google.com/newspapers?id=Cr4yAAAAIBAJ&pg=7188,933166&dq=jeanine+deckers&hl=en. 
  27. ^ ”Soeur Sourire – Dominique (1982)”. Soeur Sourire – Dominique (1982). http://www.45cat.com/record/00648684. 
  28. ^ [a b] ”'Singing Nun' takes her own life at 52”. The Milwaukee Journal. 2 april 1985. https://news.google.com/newspapers?id=YWgaAAAAIBAJ&pg=5204,618343&dq=jeanine+deckers&hl=en. Läst 5 april 2013. [död länk]
  29. ^ ”Financial problems led to 'Singing Nun' suicide” (på engelska). United Press International. 2 april 1985. https://www.upi.com/Archives/1985/04/02/Financial-problems-led-to-Singing-Nun-suicide/1829481266000/. Läst 11 april 2019. 
  30. ^ ”Interview: Leen Van Den Berg over Soeur Sourire: Zie me graag”. Gaylive.Be. http://www.gaylive.be/specbericht.php?artid=709&catid=&title=Interview:%20Leen%20Van%20Den%20Berg%20over%20Soeur%20Sourire:%20Zie%20me%20graag..  Arkiverad 1 december 2014 hämtat från the Wayback Machine. ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 1 december 2014. https://web.archive.org/web/20141201114954/http://www.gaylive.be/specbericht.php?artid=709&catid=&title=Interview:%20Leen%20Van%20Den%20Berg%20over%20Soeur%20Sourire:%20Zie%20me%20graag.. Läst 10 juni 2022. 
  31. ^ Van Den Berg, Leen (2005). Sœur Sourire: Journal d'une tragedie. Editions Luc Pire. Sid. 209. ISBN 2-87415-483-0. 
  32. ^ Wilson, Scott. Resting Places: The Burial Sites of More Than 14,000 Famous Persons, 3d ed.: 2 (Kindle Locations 43607-43608). McFarland & Company, Inc., Publishers. Kindle Edition.
  33. ^ Chadwick, D. A. (2010). The Singing Nun Story: The Life and Death of Soeur Sourire. Sid. 75. ISBN 978-1-4537-1096-8. https://books.google.com/books?id=lUyaMwEACAAJ. 
  34. ^ ”The Singing Nun – Soeur Sourire | Songs, Reviews, Credits | AllMusic”. AllMusic. https://www.allmusic.com/album/the-singing-nun-mw0000602915. 
  35. ^ Visual Habits: Nuns, Feminism, and American Postwar Popular Culture. University of Toronto Press. January 2005. ISBN 978-0-8020-3935-4. https://www.google.co.uk/books/edition/Visual_Habits/7IQ_Q3C0ILIC?hl=en&gbpv=1&dq=The+Singing+Nun+%22Her+Joy,+Her+Songs%22&pg=PA237&printsec=frontcover. 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Soeur_Sourire&oldid=54190995”