Sokokedvärguv

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Sokokedvärguv
Status i världen: Starkt hotad[1]
Sokoke Scops Owl (Otus ireneae).jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningUgglefåglar
Strigiformes
FamiljUgglor
Strigidae
SläkteOtus
ArtSokokedvärguv
O. ireneae
Vetenskapligt namn
§ Otus ireneae
AuktorRipley, 1966
Hitta fler artiklar om fåglar med

Sokokedvärguv[2] (Otus ireneae) är en östafrikansk starkt hotad fågel i familjen ugglor inom ordningen ugglefåglar.[3]

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Sokokedvärguven är en mycket liten uggla, endast 15 centimeter lång, med små örontofsar. Liksom de flesta dvärguvar är den tätstrimmig och streckad. Både grå och rostfärgade former förekommer. Lätet är ett mjukt tu-tu-tu, upprepat tio eller fler gånger per minut. Som föda intar den insekter, huvudsakligen skalbaggar.[1]

Utbredning och status[redigera | redigera wikitext]

Sokokedvärguven förekommer i skogsområden i östra Kenya Arabuko-Sokoke Forest mellan Kilifi och Malindi, men 1992 upptäcktes den även i låglänta områden i östra Usumbarabergen i Tanzania.

Beståndet räknas totalt till åtminstone 2.500 individer, men studier mellan 2005 och 2008 visar att arten tros ha minskat med över 20% på 16 år. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar arten som starkt hotad på grund av dess begränsade och splittrade utbredning, den minskande populationen och habitatförstörelse.[1]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Arten förekommer i skog, helst Cynometra- och Brachylaena-skog på röd sand, men finns även i Cynometra-buskmarker och Afzelia- och Cynometra-skogar på vitsand. Den vandrar tillfälligtvis in i miombo, men förekommer inte där träden är kortare än tre till fyra meter. Sokokedvärguven återfinns i låglänta områden mellan 50 och 170 meter över havet i Kenya och 200-400 meter över havet i Tanzania.[4]

Fågeln födosöker mest på natten men även i skymning och gryning, huvusakligen på jakt efter insekter. Häckningsvanorna är okända, men den tros häcka i trädhål som andra dvärguvar.[4]

Namn[redigera | redigera wikitext]

Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar Irene Morden, amerikansk sponsor och samlare av specimen i Kenya 1965. [5]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Otus ireneae Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 2016-02-01.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  3. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-08-11
  4. ^ [a b] Holt, D.W., Berkley, R., Deppe, C., Enríquez Rocha, P., Petersen, J.L., Rangel Salazar, J.L., Segars, K.P., Wood, K.L. & Marks, J.S. (2018). Sokoke Scops-owl (Otus ireneae). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/54940 3 january 2018).
  5. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]