Solbin

Från Wikipedia
Solbin
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassInsekter
Insecta
OrdningSteklar
Hymenoptera
UnderordningMidjesteklar
Apocrita
(orankad)Gaddsteklar
Aculeata
ÖverfamiljBin
Apoidea
FamiljVägbin
Halictidae
SläkteSolbin
Dufourea
Vetenskapligt namn
§ Dufourea
AuktorSpinola, 1808
Hane av Dufourea marginata.
Hitta fler artiklar om djur med

Solbin (Dufourea) är ett släkte solitära bin[1] i familjen vägbin[2].

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Solbina har svart grundfärg med tunn, ljus, likformig behåring. Honorna har pollenkorgar på bakskenbenen, samlingar av hår som används för att samla in pollen. Clypeus[a] är välvd och sitter nära antennbaserna. De ingående arterna är mycket små till medelstora, med en kroppslängd som varierar från 3,5 till 11 mm.[2]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Utbredningsområdet omfattar stora delar av norra halvklotet, från Nordamerika från Kanada till Mexiko, samt i öster från Kanarieöarna och Nordafrika över Europa till Japan. I Europa finns 17 arter, och i hela världen 130 arter.[2]

Arter i Sverige och Finland[redigera | redigera wikitext]

I Sverige finns 4 arter av vilka 3 är rödlistade, medan det i Finland finns 3 arter av vilka 2 är rödlistade.[2][3]

  • ängssolbi (D. dentiventris)
  • monkesolbi (D. halictula) Sårbar i Sverige, saknas i Finland
  • klocksolbi (D. inermis) Starkt hotad i både Sverige och Finland
  • fibblesolbi (D. minuta) Akut hotad i Sverige, sårbar i Finland

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Arterna är oligolektiska, det vill säga de drar nektar och pollen från ett begränsat antal blommarter. Det förekommer att solbin av båda könen övernattar inuti blomkalkar.[2]

Solbin gräver sin bohåla i sandiga, glesbevuxna marker. Boet består av en central gång med ett antal äggkammare åt sidorna.[2] Äggkammrarna innehåller ett ägg vardera, tillsammans med nektar och pollen avsedda som föda åt larven.[1] Det är inte ovanligt att bona upprättas i kolonier.[2] De parasiteras av pärlbin som lägger sina ägg i bona.[1] Den resulterande larven lever sedan av den insamlade näringen efter det att värdägget eller -larven dödats.

Systematik[redigera | redigera wikitext]

Taxonomiskt går det ingen klar gräns mellan solbin och de nära släktingarna blomdyrkarbin, och den exakta gränsdragningen har länge diskuterats.[2]

Arter[redigera | redigera wikitext]

Lista med 167 arter inom släktet Dufourea.[4][5]

Kommentarer[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Clypeus, även kallad munskölden, är den platta som sitter högst upp mellan käkarna. Under denna sitter labrum, också känd som överläppen.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] ”Vildbin och fragmentering”. Svenska Vildbiprojektet. Arkiverad från originalet den 26 augusti 2010. https://web.archive.org/web/20100826022907/http://www.wwf.se/source.php/1116901/wwf-1078017-1.pdf. Läst 4 december 2010. 
  2. ^ [a b c d e f g h] Björn Cederberg (2020). ”Solbin Dufourea. Artdatabanken. https://artfakta.se/artbestamning/taxon/dufourea-1005521. Läst 25 juni 2020. 
  3. ^ Juho Paukkunen (2019). ”solbin – Dufourea. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204400. Läst 25 juli 2020. 
  4. ^ Dufourea Genus Information”. BugGuide.net. https://bugguide.net/node/view/90093. Läst 4 februari 2018. 
  5. ^ Dufourea Report”. Integrated Taxonomic Information System. https://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=634097. Läst 4 februari 2018. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]