Sommarsolståndet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Tidpunkt (UTC) för solstånden
År Sommar
Juni
Vinter
December
Dag Tid Dag Tid
2010 21 11:28 21 23:38
2011 21 17:16 22 05:30
2012 20 23:09 21 11:12
2013 21 05:04 21 17:11
2014 21 10:51 21 23:03
2015 21 16:38 22 04:48
2016 20 22:34 21 10:44
2017 21 04:24 21 16:28
2018 21 10:07 21 22:23
2019 21 15:54 22 04:19
2020 20 21:44 21 10:02
Källa: USNO Earth’s Seasons

Sommarsolståndet är den tidpunkt då solen står som högst på himlen, det vill säga antar sin största deklination, på norra halvklotet norr om kräftans vändkrets. Solen står då mitt på dagen i zenit över kräftans vändkrets.

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

När solen står som högst vid lokal middag över norra Italien når den samma höjd som när den står som lägst vid lokal middag över ekvatorn (se bilden). Solen står som högst vid lokal middag över ekvatorn vid vår- och höstdagjämning och som lägst vid lokal middag när det är vinter- eller sommarsolstånd.

Vid sommarsolståndet lutar jordaxeln som mest in mot solen, vilket medför att det norra halvklotet då får sin längsta dag och kortaste natt. Norr om norra polcirkeln är det då midnattssol och då går solen inte ens ned.

Vid sommarsolståndet, som infaller omkring den 22 juni på norra halvklotet, inträffar årets längsta dag och kortaste natt.[1] Det exakta datumet kan variera lite år från år, beroende på årets plats i den fyraåriga skottårsperioden och ortens longitud.

Aphelium[redigera | redigera wikitext]

Ungefär två veckor efter sommarsolståndet befinner sig jorden som längst bort från solen, vid aphelium.[2] Detta sker alltså mitt under norra halvklotets sommar.

Jordens belysning av solljus vid sommarsolståndet.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ "sommarsolståndet". NE.se. Läst 23 december 2013.
  2. ^ Rosenberg, Matt: "Aphelion and Perihelion". About.com. Läst 23 december 2013. (engelska)