Sommarsolståndet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Symbol för solstånd och dagjämningar Tidpunkter för dagjämningarna och solstånden (UTC+00)
Vårdagjämning
Mars
Sommarsolstånd
Juni
Höstdagjämning
September
Vintersolstånd
December
År Dag Tid Dag Tid Dag Tid Dag Tid
2010 20 17:32 21 11:28 23 03:09 21 23:38
2011 20 23:21 21 17:16 23 09:05 22 05:30
2012 20 05:14 20 23:09 22 14:49 21 11:12
2013 20 11:02 21 05:04 22 20:44 21 17:11
2014 20 16:57 21 10:51 23 02:29 21 23:03
2015 20 22:45 21 16:38 23 08:21 22 04:48
2016 20 04:30 20 22:34 22 14:21 21 10:44
2017 20 10:29 21 04:24 22 20:02 21 16:28
2018 20 16:15 21 10:07 23 01:54 21 22:23
2019 20 21:58 21 15:54 23 07:50 22 04:19
2020 20 03:50 20 21:44 22 13:31 21 10:02
2021 20 09:37:27 21 03:32:08 22 19:21:03 21 15:59:16
2022 20 15:33:23 21 09:13:49 23 01:03:40 21 21:48:10
2023 20 21:24:24 21 14:57:47 23 06:49:56 22 03:27:19
2024 20 03:06:21 20 20:50:56 22 12:43:36 21 09:20:30
2025 20 09:01:25 21 02:42:11 22 18:19:16 21 15:03:01
Källa: Earth's Seasons — Naval Oceanography Portal (engelska)

Sommarsolståndet är den tidpunkt då jordaxeln lutar som mest mot solen. Dygnet då sommarsolståndet inträffar (enligt lokal soltid) har årets längsta dag och under den dagen står solen som högst på himlen.

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Vid sommarsolståndet lutar jordaxeln som mest mot solen (antar sin största deklination); under dygnet då norra halvklotets sommarsolstånd infaller får man då där sin längsta dag och kortaste natt. Norr om norra polcirkeln är det då midnattssol, alltså att solen inte ens går ned, ens under dygnets vanligtvis mörkaste timmar.

Vid sommarsolståndet, som infaller omkring den 21 juni på norra halvklotet, inträffar årets längsta dag och kortaste natt.[1] Det exakta datumet kan variera lite år från år, beroende på årets plats i den fyraåriga skottårsperioden och ortens longitud.

Vid vändkretsarna (kräftans och stenbockens vändkrets) står solen i zenit mitt på dagen vid tiden kring sommarsolståndet.[a] I tropikerna (mellan vändkretsarna) kommer solen vid tiden kring sommarsolstånd att passera zenit sent på förmiddagen och tidigt på eftermiddagen.

När solen står som högst vid lokal middag över norra Italien når den samma höjd som när den står som lägst vid lokal middag över ekvatorn. Solen står som högst vid lokal middag över ekvatorn vid vår- och höstdagjämning och som lägst vid lokal middag när det är vinter- eller sommarsolstånd.

Aphelium[redigera | redigera wikitext]

Ungefär två veckor efter norra halvklotets sommarsolstånd befinner sig jorden som längst bort från solen, vid aphelium.[2] Detta sker alltså mitt under norra halvklotets sommar.

Jordens belysning av solljus vid sommarsolståndet.

Anmärkningar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Eftersom sommarsolstånd sällan inträffar mitt på dagen är detta approximativt. Å andra sidan är skillnaden liten från dag till dag vid tiden kring sommar- och vintersolstånd.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ "sommarsolståndet". NE.se. Läst 23 december 2013.
  2. ^ Rosenberg, Matt: "Aphelion and Perihelion". About.com. Läst 23 december 2013. (engelska)