Sonny Liston

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
USA Sonny Liston
Världsmästare i tungviktsboxning
Sonny Liston - El Gráfico 2243.jpg
Liston 1962.
Personlig information
SmeknamnSonny
The Big Bear
FödelsedatumOkänt. Uppskattat till 1927-1932.
FödelseplatsSand Slough, Arkansas, USA USA
Dödsdatum30 december 1970 (37 - 42 år.)
DödsplatsLas Vegas, Nevada, USA USA
Vikt100 kg
ViktklassTungvikt
Längd1,85 m
Räckvidd2,13 m
SlagställningOrtodox
År som aktiv1953-1970
Matchstatistik *
Totalt: 54 Oavgjort: 0 NC: 0
Vinst Utgång Förlust
93 % 50 Totalt 4 7 %
39 KO/TKO 3
11 Poäng/övrigt 1

Charles L. "Sonny" Liston, född 8 maj 1932 i St. Francis County, Arkansas, USA, död 30 december 1970 i Las Vegas, Nevada, USA, var en amerikansk professionell boxare som var världsmästare i tungvikt 1962-1964.

Liston vann titeln i september 1962 genom att besegra Floyd Patterson på knockout i första ronden och förlorade den sedan i februari 1964 i en match mot Cassius Clay (Muhammad Ali).

Boxningstidskriften The Ring rankade 1998 Sonny Liston som den 7:e största tungviktsboxaren genom alla tider.

Uppväxt[redigera | redigera wikitext]

Sonny Liston växte upp under fattiga förhållanden i en familj med många barn. Han flyttade vid slutet av 1940-talet till Saint Louis. 1950 dömdes han till fem års fängelse (frisläppt efter 2 år) för väpnat rån och stöld, och det var nu han lärde sig att boxas. Under 1950-talet arresterades Liston 19 gånger för misshandel, stölder och narkotikabrott.

Karriär[redigera | redigera wikitext]

Proffskontrakt[redigera | redigera wikitext]

Liston undertecknade ett proffskontrakt i september 1953, där han förklarade: "Vad du än säger åt mig att göra, det gör jag."[1] De enda som var villiga att lägga upp de nödvändiga pengarna för att han skulle bli professionell var personer nära nog "den undre världen". Liston kompletterade sina inkomster från boxningen genom att arbeta för utpressare som "skrämmare". Kopplingen till organiserad brottslighet var en fördel tidigt i hans karriär, men kom senare att användas mot honom.[2]

Liston var 185 cm lång, hade en kraftfull kroppsbyggnad och oproportionerligt stor räckvidd på 213 cm. Hans nävar mätte 38 cm runtom – den största omkretsen för alla tungviktsmästare. Listons märkbart mer muskulösa vänsterarm, med kraftfulla vänsterjabbar och krokar gjorde att han allmänt uppfattades som vänsterhänt men med en vanlig ortodox stans. Proffsdebuten den 2 september 1953 klarade han av genom att i Saint Louis slå ut Don Smith i den första ronden.[3]

Problem med lagen - igen[redigera | redigera wikitext]

Listons kriminella bakgrund, tillsammans med hans kamratskap med en beryktad utpressare, ledde till att polisen stoppade honom när de fick syn på honom vilket gjorde att han började undvika de stora gatorna. I maj 1956 konfronterade en polis Liston och en vän gällande en taxi parkerad nära Listons hem. Liston attackerade då polismannen, bröt hans knä, rev upp hans ansikte och tog hans pistol. Liston hävdade senare att polisen använt sig av rasistiska tillmälen. En officiell redogörelse av hur Liston motsatte sig arrestering – även efter att batonger (som påstås) ha brutits av efter att ha slagit mot hans skalle – ökade på den offentliga uppfattningen av honom som ett mardrömslikt "monster" som det inte gick att "ge stryk". Liston dömdes åter till fängelse, villkorligt frigiven efter sex månader och förbjuden att boxas under 1957. Efter en ny natt i häktet och hot mot hans liv lämnade Liston Saint Louis för Philadelphia.[4]

Tillbaka till ringen[redigera | redigera wikitext]

1958 återvände Liston till boxningen och vann alla sina åtta matcher under året, sex genom knockout.[5] 1958 var också året Liston fick en ny chef: Joseph "Pep" Barone, som var den lite finare fasaden utåt för maffiagangstrarna Frankie Carbo och Frank "Blinky" Palermo. Under det följande året kom genombrottet för Liston. Efter att ha slagit de högt rankade Mike DeJohn KO mötte han Cleveland Williams, en snabb-handad boxare som räknades som världens hårdast slående tungviktare.[6] Här visade Liston både uthållighet, kraft och skicklighet, vilket helt neutraliserade Williams som besegrades på TKO i tredje ronden. Segern betraktas av vissa som Listons största prestation. Han avrundade året genom att besegra både Nino Valdez och Willi Besmanoff innan full tid.[5]

1960 vann Liston ytterligare fem matcher, inklusive en returmatch mot Williams, som bara varade i två ronder.[7] Roy Harris, som hade gått 13 ronder mot världsmästaren Floyd Patterson, krossades i första ronden av Liston och senare slogs den högt rankade Zora Folley KO i rond 3.[8] Avstädningen av de topprankade boxarna i tungviktsklassen ledde till att Liston nu betraktades som en blivande världsmästare.[9]

Listons rad med nio raka knockout-segrar slutade när han vann en enhällig poängseger mot Eddie Machen i september 1960. Machens rörlighet gjorde att han klarade att gå matchen ut men hans hånande av Liston och taktik med duckningar och fasthållningar gjorde att publiken gav Liston ett ovanligt stort stöd. Liston var nu ute efter VM-titeln som hölls av Floyd Patterson och menade efter matchen att denne: "...skulle inte klara sig så länge mot mig. Han skulle komma in där och slåss och jag skulle få ut honom [ur ringen]".[10]

Försök att hindra Listons titeldrömmar[redigera | redigera wikitext]

Liston blev rankad som försteutmanare till VM-titeln 1960, men de styrande bakom Floyd Patterson vägrade att ge honom en titelmatch på grund av hans länkar till organiserad brottslighet.[11] Politiska ledare var också motvilliga och oroade sig för att Listons brottsliga karaktär skulle vara ett dåligt exempel för ungdomar. NAACP hade uppmanat Patterson att inte slåss mot Liston, rädda för att en Liston-seger skulle skada medborgarrättsrörelsen.[12] Många afroamerikaner föraktade Liston för dennes inställning till sina svarta bröder. På fråga av en ung vit reporter varför han inte kämpade för frihet i söder, svarade Liston likgiltigt: "Jag har inte någon hund-säker rumpa" – refererande till att polis tidigare bussat sina hundar på svarta som protesterat för sina rättigheter i Birmingham.[13] Senare, år 1966, efter bombningen av 16th Street Baptist Church (ett hatbrott mot svarta utfört av Ku Klux Klan) avbröt dock Liston sin turné i Europa för att återvända hem och menade då att han "skämdes över att vara en amerikan."[14]

Inte heller USA:s president John F. Kennedy ville se att Patterson tog sig an Liston och i januari 1962 föreslog han i ett direkt möte med världsmästaren att han skulle undvika Liston; detta med hänvisning till justitiedepartementets oro över Listons band till organiserad brottslighet.[15]

Den gamle tungviktsvärldsmästaren Jack Dempsey talade för många när också han menade att Liston inte borde få en chans att slåss om titeln. Liston svarade ilsket genom att ifrågasätta om Dempseys underlåtenhet att delta i Första världskriget gjorde honom kvalificerad nog för att moralisera över andra.[4] Frustrerad bytte Liston sin ledning år 1961 och började nu genom media att utöva press på Patterson, som hade mött främst vita utmanare sedan han blev mästare, menande att han drog en "färglinje" mot sin egen ras.[4]

Titelmatch till sist - och världsmästare[redigera | redigera wikitext]

Efter att ha tagit VM-titeln från Floyd Patterson den 25 september 1962 och även besegrat denne på knockout i första ronden i en returmatch 1963 mötte Liston i februari 1964 utmanaren Cassius Clay (sedermera namnbyte till Muhammad Ali). Matchen var jämn i sex ronder, men i pausen till den sjunde ronden gav Liston upp, förebärande en axelskada. Returmatchen, som ägde rum i Lewiston, Maine 25 maj 1965, och som dömdes av den före detta tungviktsvärldsmästaren Jersey Joe Walcott, har gått till boxningshistorien, livligt omdiskuterad som en så kallad läggmatch. Efter 48 sekunder i första ronden gick Liston i golvet, träffad av ett slag som få eller ingen kunde uppfatta och räknades ut under tumultartade former. Sonny Liston fortsatte att boxas fram till 1970 och besegrade i sin sista match, ett halvt år före sin död, den högt rankade Charles "Chuck" Wepner.

Död[redigera | redigera wikitext]

De två omdiskuterade VM-förlusterna bidrog till att ytterligare sänka Sonny Listons tidigare låga popularitet. Den 5 januari 1971 hittades han död i sitt hem och uppskattades då ha legat död i cirka en vecka. Dödsorsaken var sannolikt en överdos av heroin.[källa behövs]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Gavin Evans, Kings of the Ring. The History of Heavyweight Boxing, Weidenfeld, Nicolson, 2007.

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Mee, Bob (2010). Liston and Ali: The Ugly Bear and the Boy Who Would Be King. London: Mainstream Publishing 
  2. ^ Hudson, David L Jr. (2012). Boxing in America. Santa Barbara, Kalifornien: Praeger 
  3. ^ Myler, Thomas (2018-06-05) (på en). The Mad and the Bad: Boxing Tales of Murder, Madness and Mayhem. Pitch Publishing. ISBN 9781785314223. https://books.google.com.au/books?id=ssFeDwAAQBAJ&pg=PT138&lpg=PT138&dq=Liston's+noticeably+more+muscular+left+arm,+crushing+left+jab+and+powerful+left+hook+lent+credence+to+the+widely+held+belief+that+he+was+left-handed+but+utilized+an+orthodox+stance&source=bl&ots=6wtiWKYVjl&sig=ACfU3U1mxI0lSGBcG1ztLiLU5YtHwcHaEw&hl=en&sa=X&ved=2ahUKEwj-jIyO2b7jAhUe73MBHap2COAQ6AEwAXoECAkQAQ#v=onepage&q=Liston's%20noticeably%20more%20muscular%20left%20arm,%20crushing%20left%20jab%20and%20powerful%20left%20hook%20lent%20credence%20to%20the%20widely%20held%20belief%20that%20he%20was%20left-handed%20but%20utilized%20an%20orthodox%20stance&f=false. Läst 3 oktober 2019 
  4. ^ [a b c] Company, Johnson Publishing (1962-08) (på en). Ebony. Johnson Publishing Company. https://books.google.se/books?id=59YDAAAAMBAJ&pg=PA46&hl=sv&source=gbs_toc_r&cad=2#v=onepage&q&f=false. Läst 3 oktober 2019 
  5. ^ [a b] ”BoxRec: Sonny Liston”. boxrec.com. https://boxrec.com/en/proboxer/9031. Läst 3 oktober 2019. 
  6. ^ ”Obituary: Cleveland Williams” (på en). The Independent. 16 september 1999. http://www.independent.co.uk/arts-entertainment/obituary-cleveland-williams-1119362.html. Läst 3 oktober 2019. 
  7. ^ ”Sonny Liston vs. Cleveland Williams (2nd meeting) - BoxRec”. boxrec.com. https://boxrec.com/media/index.php/Sonny_Liston_vs._Cleveland_Williams_(2nd_meeting). Läst 3 oktober 2019. 
  8. ^ ”Sonny Liston vs. Zora Folley - BoxRec”. boxrec.com. https://boxrec.com/media/index.php/Sonny_Liston_vs._Zora_Folley. Läst 3 oktober 2019. 
  9. ^ Gregory, Sam (22 juni 2004). ”Sonny Liston: The Facts” (på en-US). The Sweet Science. https://tss.ib.tv/boxing/articles-of-2004/705-sonny-liston-the-facts. Läst 3 oktober 2019. 
  10. ^ ”Sonny Liston vs. Eddie Machen - BoxRec”. boxrec.com. https://boxrec.com/media/index.php/Sonny_Liston_vs._Eddie_Machen. Läst 3 oktober 2019. 
  11. ^ ”Ellensburg Daily Record - Sökning i Google Nyheters arkiv”. news.google.com. https://news.google.com/newspapers?nid=860&dat=19610511&id=IW5OAAAAIBAJ&sjid=TUsDAAAAIBAJ&pg=4913,4682477. Läst 3 oktober 2019. 
  12. ^ ”Boyd: Esquire covers honor boxing's prime - ESPN Page 2”. www.espn.com. https://www.espn.com/espn/page2/story?page=boyd/080508. Läst 3 oktober 2019. 
  13. ^ Moore, Louis (2017-09-21) (på en). We Will Win the Day: The Civil Rights Movement, the Black Athlete, and the Quest for Equality. ABC-CLIO. ISBN 9781440839535. https://books.google.se/books?id=vYI2DwAAQBAJ&pg=PA148&lpg=PA148&dq=I+ain't+got+no+dog-proof+ass&source=bl&ots=6H7v_i2-6C&sig=ACfU3U2nTs_LQ49XlkfLBrnxPWN19imbrg&hl=sv&sa=X&ved=2ahUKEwje_-Hb7IDlAhVKw8QBHR0lAuYQ6AEwCnoECA4QAQ#v=onepage&q=I%20ain't%20got%20no%20dog-proof%20ass&f=false. Läst 3 oktober 2019 
  14. ^ Tosches, Nick (2017-06-01) (på en). Night Train: A Biography of Sonny Liston. Penguin Books Limited. ISBN 9780241982402. https://books.google.se/books?id=TWQkDwAAQBAJ&pg=PT165&lpg=PT165&dq=liston+ashamed+to+be+in+america&source=bl&ots=7IZ4IZfTMX&sig=ACfU3U3YgxWjVmUuEFURQvzWqTkmokXPAQ&hl=sv&sa=X&ved=2ahUKEwistqPa74DlAhWGwcQBHTx6BWwQ6AEwAHoECA4QAQ#v=onepage&q=liston%20ashamed%20to%20be%20in%20america&f=false. Läst 3 oktober 2019 
  15. ^ Stratton, W.K. (2012). Floyd Patterson: The Fighting Life of Boxing's Invisible Champion. New York: Houghton Mifflin Harcourt 


Företrädare:
WBA USA Floyd Patterson
WBC Förste innehavaren
(Tilldelad titeln)
Världsmästare i tungviktsboxning (WBA), (WBC)
USA Sonny Liston
WBA 25 sep 1962 - 25 feb 1964
WBC 14 feb 1963 - 25 feb 1964
Efterträdare:
USA Cassius Clay