Sopor (film)

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
SOPOR
Genrekomedifilm
RegissörTage Danielsson[1]
ProducentOlle Hellbom[1]
Tage Danielsson[1]
ManusförfattareTage Danielsson[1]
I större rollerBrasse Brännström
Grynet Molvig
Lena Nyman
Tobias Goldman
Hjördis Petterson
Sven Lindberg
OriginalrösterOlof Thunberg
KompositörGunnar Svensson[1]
FotografRoland Sterner[1]
KlippareIngemar Ejve[1]
Susanne Linnman[1]
Jan Persson[1]
ScenografStig Boquist[1]
Teknisk information
ProduktionsbolagSF Studios[1]
AB Svenska Ord[1]
Svenska Filminstitutet[1]
DistributionSvenska Filminstitutet[1]
SF Studios[1]
Premiär21 mars 1981 (Sverige)[1]
Speltid101 minuter[1]
LandSverige[1]
Språksvenska[1]
Mer information
IMDb SFDb
SVT Play
Redigera Wikidata

SOPOR är en svensk komedifilm från 1981 i regi av Tage Danielsson. Filmen är en satir över den svenska politiken och hade premiär den 21 mars 1981. I Stockholm gick den upp på biograferna Röda Kvarn, Vågen och Draken.[2]

Handling[redigera | redigera wikitext]

En måndagsmorgon ockuperar ett gäng barn från Farsta som kallar sig själva SOPOR (Sveriges onödigförklarades protestorganisation) kungahuset och håller kungen i husarrest på slottet. Detta gör de för att få uppmärksamhet för sin syn på samhället. Den blott treåriga prinsessan Victoria gör gemensam sak med barnen.

Karikatyrer av samtida politiker och andra samhällsdebattörer, spelade av olika skådespelare, uppträder i filmen och kommenterar de politiska följderna av barnens agerande på ett komiskt överdrivet sätt av partiernas egentliga åsikter. Massmedia parodieras också: trots att barnens ockupation av slottet fortgår, är huvudnyheten på TV att man vid kontrollmätning har kommit fram till att avståndet mellan Björn Borgs och Ingemar Stenmarks lägenheter i Monaco är ett annat än man tidigare har trott.

Även samtida politiska företeelser kommenteras, till exempel parodieras folkomröstningsinstitutet efter att folkomröstningen om kärnkraft i Sverige haft tre olika linjer (valalternativ) och därför inte resulterat i något klart besked om folkets åsikt; i filmen hålls folkomröstning om monarkins vara eller icke vara, och mittenlinjen förespråkar en "ärftlig republik" med prinsessan Victoria som president.

Rollista (i urval)[redigera | redigera wikitext]

Flera journalister och skådespelare medverkade: Lars Orup, June Carlsson, Olle Söderlund, Åke Ortmark, Bo Holmström, Christina Jutterström, Ingemar Odlander, Thord Carlsson, Marianne Stjernqvist, Tomas Alfredson, Hans Gustafsson, Jan Allan, Bo Andersson, Lars Gunnar Björklund (röst), Agneta Ehrensvärd, Gösta Engström, Solveig Faringer, Erik Fichtelius, Anders Gernandt (röst), Berit Gullberg, Sigvard Hammar, Cecilia Hjalmarsson, Mats Hådell, Tompa Jahn, Per-Erik Lindorm, Gordon Löwenadler, Annica Risberg och Lasse Sarri.

Om filmen[redigera | redigera wikitext]

Filmen hade en mycket kort inspelningstid[4] och en ovanligt kort efterarbetsperiod[5] med målsättningen att ha premiär på årsdagen av Folkomröstningen om kärnkraften i Sverige 1980 som hölls den 23 mars.

Musik i filmen[redigera | redigera wikitext]

Mottagande[redigera | redigera wikitext]

Jurgen Schildt skrev i Aftonbladet att "Detta är, med vederbörlig respekt, en sorts religiösa övertygelser. Religiösa övertygelser är oangripliga i kraft av sin religiositet, men inte i kraft av sina praktiska tillämpningar. Och de praktiska tillämpningarna, misstänker jag, kunde förtjäna en annan fars som förfärdigats av någon annan än Tage Danielsson.[5] Lars Thalén skrev i samma tidning att filmen andades hat och förakt mot politiker.[5]

Hanserik Hjertén skrev i Dagens Nyheter att "nog kan han bli lite allmänt välmenande i sin samhällskritik när han på sitt suveräna sagomaner sveper över allt som är snett och vint, från kärnkraft och miljöförstöring till onödigförklarade barn och pensionärer. Men man förlåter honom gärna. För med sin charm, humor, småknäppa fantasifullhet och smittande medmänsklighet räcker hans film en bra bit.[5]

Bernt Eklund skrev i Expressen att "Han gör det med överrumplande, halsbrytande humor och ett djupt känt allvar. Hans nya film är snäll och rar och gullig - i bästa mening barnslig. Men innerst inne är den 'en svidande vidräkning', silkesvanten döljer knappast hästskon.[5]

Jan Aghed skrev i Sydsvenskan att "SOPOR är [...] en binge oinspirerade, krystade och mestadels poänglösa infall och sketcher, framförda av skådisar som kväver sin talang i Svenska Ord-schabloner och sammanhållna av en rekordtöntig handling som saknar både regissör och klippare och är seg som ett Fälldintal i nya riksdagshuset.[5]

I en dokumentärserie, Hasse och Tage (2019), av Jane Magnusson sades att sopor var mer ett debattinlägg än en film.[4]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s] Svensk Filmdatabas, läs online, läst: 17 september 2022.[källa från Wikidata]
  2. ^ Dagens Nyheter, På Stan bilagan 21–27 mars 1981, sid. 20
  3. ^ SoporSvensk Filmdatabas (handling)
  4. ^ [a b] Hasse och Tage 3. Med humor som vapen (vid ca 36m). SVT 22 december 2019.
  5. ^ [a b c d e f] SoporSvensk Filmdatabas (kommentarer)