Sotalia guianensis

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Sotalia guianensis
Status i världen: Kunskapsbrist[1]
Tucuxi size.svg
Art av släktet Sotalia jämförd med en medelstor människa.
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Infraklass Högre däggdjur
Eutheria
Ordning Valar
Cetacea
Familj Delfiner
Delphinidae
Släkte Sotalia
Art Sotalia guianensis
Vetenskapligt namn
§ Sotalia guianensis
Auktor (P.-J. van Bénéden, 1864)
Synonymer
Sotalia brasiliensis P.-J. van Bénéden, 1875[2][3]
Sotalia fluviatilis (P.-J. van Bénéden, 1864)[3][4][5][6]
Delphinus guianensis P.-J. van Bénéden, 1864[2][3]
Hoppande delfin i Orinocofloden som borde vara Sotalia guianensis.
Hoppande delfin i Orinocofloden som borde vara Sotalia guianensis.
Hitta fler artiklar om djur med


Sotalia guianensis[2][3][6][7] är en däggdjursart som först beskrevs av P.-J. van Bénéden 1864. Sotalia guianensis ingår i släktet Sotalia och familjen delfiner.[8][9] IUCN kategoriserar arten globalt som otillräckligt studerad.[1] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[8]

Populationen listades länge som underart eller synonym till Sotalia fluviatilis.[5] Enligt en revision från 2007 ska den godkännas som art.[10]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Vuxna hanar är med en längd av 170 till 175 cm något större än honor som blir 164 till 169 cm långa.[1] De har vanligen en blågrå till brunaktig färg på ovansidan och en ljusare till vitaktig färg vid buken. Artens ryggfena är ganska stor och trekantig. Kanterna är avrundade och spetsen på toppen är något bakåt böjd. Olika undersökta individer hade 26 till 35 tänder i över- eller underkäken. Tänderna av överkäken sitter i mellanrummet av underkäkens tänder och vice versa.[11]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Denna delfin förekommer i havet öster om Centralamerika och Sydamerika från Nicaragua till södra Brasilien. Den simmar även upp i angränsande floder. I Atlanten och Karibiska havet stannar arten vanligen nära kustlinjen men ibland hittas den 70 km från närmaste land. Individer som iakttogs i Orinocofloden 300 km från havet antas tillhöra Sotalia guianensis men uppgiften behöver bekräftas. För andra delfiner som observerades i samma flod och i bifloden Río Apure cirka 800 km från havet är oklart vilken art de tillhör.[1]

Allmänt antas att bifurkationen Casiquiare som sammanlänkar Orinoco med Amazonfloden är för snabb flyttande för delfinerna av släktet Sotalia. Därför borde det inte finnas hybrider av båda arter i denna del av Sydamerika. Inte heller i Amazonflodens delta är klarlagt var gränsen mellan båda arter går eller om det finns en region där båda arter förekommer.[1]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Sotalia guianensis jagar i havet och i floderna olika fiskar av familjerna havsgösfiskar, sillfiskar, multfiskar, Trichiuridae och paddfiskar samt olika kalmarer. Den äter även räkor och krabbor. Delfinen föredrar unga fiskar och bläckfiskar som är 1 till 107 cm respektive 3 till 22 cm långa. Ofta fångar den fiskar som framkallar ett ljud med sin simblåsa. Individerna kan jaga ensam eller i flockar. En flock har vanligen 2 till 10 medlemmar och ibland syns upp till 40 eller sällan upp till 60 delfiner tillsammans. Allmänt bildas större flockar när honorna har ungar.[1] Liksom flera andra delfiner jagar arten med hjälp av ekolokalisering. Dessutom har den några andra läten. De läten som sammankopplas med sociala aktiviteter registreras främst på dagen.[12]

Delfinens enda bekräftade fiende är tjurhajen (Carcharhinus leucas) men det antas att den även jagas av andra hajar och av späckhuggaren. När Sotalia guianensis och öresvin (Tursiops truncatus) träffar på varandra ignorerar de varandra eller den förstnämnde jagas iväg av öresvinet.[1]

Honor kan para sig under alla årstider. Dräktigheten varar 11 till 12 månader och sedan föds en 90 till 100 cm lång unge. Honornas menstruationscykel börjar två år efter födelsen och de blir helt könsmogna när de är 5 till 8 år gamla. Hanar kan para sig 7 år efter födelsen. Den äldsta kända hanen blev 29 år och den äldsta kända honan 30 år gammal.[1]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g h] 2012 Sotalia guianensis Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 2012-10-24.
  2. ^ [a b c] Hershkovitz, Philip (1966) Catalog of Living Whales, United States National Museum Bulletin 246
  3. ^ [a b c d] Caballero, S., F. Trujillo, J. A. Vianna, H. Barrios-Garrido, M. G. Montiel, et al. (2007) Taxonomic status of the genus Sotalia: species level ranking for "tucuxi" (Sotalia fluviatilis) and "costero" (Sotalia guianensis) dolphins, Marine Mammal Science, vol. 23, no. 2
  4. ^ (1996) , database, NODC Taxonomic Code
  5. ^ [a b] Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., Sotalia fluviatilis
  6. ^ [a b] Rice, Dale W. (1998) Marine Mammals of the World: Systematics and Distribution, Special Publications of the Society for Marine Mammals, no. 4
  7. ^ Mead, James G., and Robert L. Brownell, Jr. / Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) Order Cetacea, Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., vol. 1
  8. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (11 november 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/sotalia+guianensis/match/1. Läst 24 september 2012. 
  9. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  10. ^ Caballero, S., Trujillo, F., Vianna, J. A., Barrios-Garrido, H., Montiel, M. G., Beltran-Pedreros, S., Marmontel, M., Santos, M. C., Rossi-Santos, M., Santos, F. R., Baker, C. S. 2007. Taxonomic status of the genus Sotalia: species level ranking for “tucuxi” (Sotalia fluviatilis) and “costero” (Sotalia guianensis) dolphins. Marine Mammal Science 23: 358-386.
  11. ^ Spencer, W. T. (2008). Sotalia guianensis. Whales of the World. New York: Brill Archive. sid. 131. ISBN 0-935848-479 
  12. ^ Deconto & Monteiro-Filho: Day and night sounds of the Guiana dolphin, acta ethologica, February 2016, Volume 19, Issue 1, pp 61-68.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]