Sotalka

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Sotalka
Status i världen: Nära hotad[1]
Cassin's auklet 2.JPG
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningVadarfåglar
Charadriiformes
FamiljAlkor
Alcidae
SläktePtychoramphus
ArtSotalka
P. aleuticus
Vetenskapligt namn
§ Ptychoramphus aleuticus
Auktor(Pallas, 1811)
Utbredning
Ptychoramphus aleuticus map.svg
Hitta fler artiklar om fåglar med

Sotalka[2] (Ptychoramphus aleuticus) är en nordamerikansk fågel i familjen alkor inom ordningen vadarfåglar.[3]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Sotalkan är en liten (23 cm), knubbig och mörk alka med tydligt ljusa ögon. Huvudet är gråbrunt med blekare brun haka och strupe. Ovansidan är svartaktig till skiffergrå med gråbrunt på bröst och flanker, medan buken är vit. Den korta näbben är svartaktig, gulaktig längst in på undre näbbhalvan. Ögat är vitt och väl synligt på håll, förstärkt av en vit halvmåne ovan ögat. Benen är blåaktigt skära. Till skillnad från många andra alkor har den samma dräkt årent runt. Ungfågeln har vitare strupe, brunare vingar och stjärt samt mörkbrunt öga.[4]

Sotalkans ljusa ögon syns på långt håll.

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Sotalkan förekommer på den nordamerikanska västkusten från Aleuterna till Baja California i Mexiko. Den delas in i två underarter med följande utbredning:[3]

  • Ptychoramphus aleuticus aleuticus – förekommer i Aleuterna och Alaska till norra Baja California
  • Ptychoramphus aleuticus australis – förekommer i södra Baja California (San Benito till Asunción- och San Roque-öarna)

Den har även påträffats i Ryssland[5] och Japan[6].

Släktskap[redigera | redigera wikitext]

Sotalkan placeras som ensam nu levnade art i släktet Ptychoramphus. Genetiska studier visar att den är systerart till alkorna i släktet Aethia.[7]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Sotalkan hittas kustnära men också ute till havs, oftast födosökande över kontinentalsockeln, men också längre ut till havs. Den livnär sig huvudsakligen av små kräftdjur, förstärkt av fisklarver och andra ryggradslösa djur. Häckningssäsongens inledning varierar kraftigt, från november i Baja California till juli i Alaska. Den bildar kolonier bestående av allt från under 500 individer till över miljonen, tätast på kustnära öar. Vintern tillbringar den ute till havs. Nordliga populationer flyttar söderut, medan sydliga tenderar att vara stannfåglar.[8]

Sotalkeunge.

Status[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor världspopulation på 5,4 miljoner individer. Fram till 2015 ansågs den vara livskraftig, men nya data visar att arten minskat och fortsätter minska kraftigt. Internationella naturvårdsunionen kategoriserar den därför numera som nära hotad.[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Birdlife International 2015 Ptychoramphus aleuticus Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ Nettleship, D.N. 1996. Cassin's Auklet (Ptychoramphus aleuticus). In: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. and de Juana, E. (eds), Handbook of the Birds of the World Alive, Lynx Edicions, Barcelona.
  5. ^ Manuwal, D. A., and Thoresen, A. C. 1993. Cassin’s Auklet (Ptychoramphus aleuticus), in The Birds of North America (A. Poole and F. Gill, eds.), no. 50. Acad. Nat. Sci., Philadelphia.
  6. ^ Brazil, Mark (2018). Birds of Japan. Helm Field Guides. ISBN 978-1472913869 
  7. ^ Pereira, S.L. and A.J. Baker (2008), DNA evidence for a Paleocene origin of the Alcidae (Aves: Charadriiformes) in the Pacific and multiple dispersals across northern oceans, Mol. Phylogenet. Evol. 46, 430-445.
  8. ^ del Hoyo, J.; Elliott, A.; Sargatal, J. 1996. Handbook of the Birds of the World, vol. 3: Hoatzin to Auks. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]