Sotstjärtmes

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Sotstjärtmes
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Aegithalos fuliginosus.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljStjärtmesar
Aegithalidae
SläkteAegithalos
ArtSotstjärtmes
A. fuliginosus
Vetenskapligt namn
§ Aegithalos fuliginosus
Auktor(Verreaux, 1870)
Synonymer
Aegithalos iouschistos fuliginosus
Hitta fler artiklar om fåglar med

Sotstjärtmes[2] (Aegithalos fuliginosus) är en östasiatisk fågel i familjen stjärtmesar inom ordningen tättingar,[3] endemisk för Kina.

Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]

Sotstjärtmesen är en 11,5 cm lång typisk stjärtmes, med brunaktig ovansida, en silvergrå fläck i ansiktet och ett tydligt avgränsat mörkt bröstband. Den är brun på pannan, hjässans mitt och på nacken, blekare och gråare på sidorna. Tygeln, ögonbrynsstrecket och kinden är alla frostigt blekgrå. I ansiktet syns även ett gråbrunt mustaschstreck och blekgrå strupe. Från halsen och över övre delen av bröstet går ett vitt band. Bland lätena hörs högfrekventa, rena och genomträngande "see-see-see".[4]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Sotstjärtmesen förekommer enbart i bergstrakter i bergen i Kina (Sichuan, södra Gansu, södra Shaanxi och sydvästra Hubei).[3] Vissa kategoriserar den som underart till roststjärtmes (Aegithalos iouschistos).[5] trots avvikade utseende baserat på studier som visar på mycket små genetiska skillnader.[6] Detta tros dock ha orsakats historisk hybridisering mellan hane svartbrynad stjärtmes och hona sotstjärtmes.[7] Sotstjärtmesen behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Sotstjärtmesens utbredningsområde.

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Sotstjärtmesen hittas i blandskog med inslag av gran och ordentligt busklager (Salix och björk), ofta med utvecklad undervegetation av bambu. Den förekommer från 1000 meters höjd til 2600 meter. Fågeln lever av insekter och bär. Liksom andra stjärtmesarter formar den stora flockar utanför häckningstid, med upp till 40 individer. Häckningsbiologin är mycket dåligt känd, annat än att den setts mata ungar i mitten av maj i Sichuan.[4]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som generellt ganska ovanlig.[8]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2016 Aegithalos fuliginosus (på engelska). Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2017.1. Läst 1 december 2018.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-02-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
  4. ^ [a b] Harrap, S. (2018). Sooty Tit (Aegithalos fuliginosus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/59749 29 december 2018).
  5. ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
  6. ^ Päckert, M., Martens, J. & Sun, Y.-H. (2010) Phylogeny of long-tailed tits and allies inferred from mitochondrial and nuclear markers (Aves: Passeriformes, Aegithalidae). Mol. Phylogenet. Evol. 55(3): 952–967.
  7. ^ Wang, W., Dai, C., Alström, P., Zhang, C., Qu, Y., Li, S.-H., Yang, X., Zhao, N., Song, G. & Lei, F. (2014) Past hybridization between two East Asian long-tailed tits (Aegithalos bonvaloti and A. fuliginosus). Front. Zool. 11: 40. doi: 10.1186/1742-9994-11-40.
  8. ^ Harrap, S.; Quinn, D. 1996. Tits, nuthatches and treecreepers. A&C Black, London.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]