Sovjetiska massvåldtäkter i Tyskland 1944−1945

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Sovjetiska massvåldtäkter i Tyskland 1944–1945 ägde rum under och efter den Röda Arméns erövring av de östra delarna av Nazityskland. Antalet våldtagna kvinnor har beräknats till cirka två miljoner.[1][2][3][4]

De sovjetiska våldtäkterna drabbade såväl tyska kvinnor och barn ...
... som ryska och polska kvinnliga tvångsarbetare.

I många fall blev samma kvinnor utsatta för upprepade våldtäkter, en del 60-70 gånger.[5] Åtminstone 100 000 kvinnor anses ha blivit våldtagna i Berlin i samband med att staden intogs under andra världskriget. Omkring 10 000 av offren dog av följderna. Detta är en uppskattning gjord med stöd i sjukhusjournaler och på grund av den markant ökande antalet aborter som genomfördes under månaderna efteråt.[3][6] Det totala antalet tyska kvinnor som dog på grund av sovjetiska massvåldtäkter uppskattas till ungefär 240 000.[7][8] Antony Beevor beskriver de sovjetiska massvåldtäkterna som de största massvåldtäkter som någonsin genomförts i historien. Enligt hans forskning våldtogs 1,4 miljoner kvinnor enbart i Ostpreussen, Pommern och Schlesien.[9] Sovjetiska soldater våldtog kvinnor och barn från åtta till åttio års ålder. Ryska och polska kvinnor som befann sig i Tyskland som tvångsarbetare undgick heller inte att våldtas.[10][11] På slutet av sommaren 1945 började sovjetiska militära chefer bestraffa våldtäktsmän från Röda Armén. Straffen varierade från arreststraff till avrättning. Våldtäkterna upphörde dock inte förrän vintern 1947/48.[12]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Heineman, Elizabeth (1996). ”The Hour of the Woman: Memories of Germany's "Crisis Years" and West German National Identity”. American Historical Review 101 (2): sid. 354–395. 
  2. ^ Kuwert, P.; Freyberger, H. (2007). ”The unspoken secret: Sexual violence in World War II”. International Psychogeriatrics 19 (4): sid. 782–784. 
  3. ^ [a b] ”BBC - History - World Wars: The Battle for Berlin in World War Two”. Bbc.co.uk. http://www.bbc.co.uk/history/worldwars/wwtwo/berlin_01.shtml. Läst 5 september 2018. 
  4. ^ Heineman, Elizabeth (2001). ”The Hour of the Woman: Memories of Germany's 'Crisis Years' and West German National Identity”. i Hanna Schissler. The Miracle Years: A Cultural History of West Germany, 1949-1968. Princeton University Press. sid. 28. ISBN 0-691-05820-2. https://books.google.com/books?id=00fCzJKt1QMC&pg=PA28. Läst 5 september 2018 
  5. ^ Hitchcock, William I. (2004). The Struggle for Europe: The Turbulent History of a Divided Continent, 1945 to the Present. Anchor Books 
  6. ^ Atina Grossmann. A Question of Silence: The Rape of German Women by Occupation Soldiers October, Vol. 72, Berlin 1945: War and Rape "Liberators Take Liberties" (Spring, 1995), pp. 42–63.
  7. ^ Helke Sander/Barbara Johr: BeFreier und Befreite, Fischer, Frankfurt 2005
  8. ^ Seidler/Zayas: Kriegsverbrechen in Europa und im Nahen Osten im 20. Jahrhundert, Mittler, Hamburg Berlin Bonn 2002.
  9. ^ Sheehan, Paul (17 maj 2003). ”An orgy of denial in Hitler's bunker”. The Sydney Morning Herald. http://www.smh.com.au/articles/2003/05/16/1052885399546.html. Läst 5 september 2018. 
  10. ^ Beevor, Antony (1 maj 2002). ”They raped every German female from eight to 80”. The Guardian (London). https://www.theguardian.com/books/2002/may/01/news.features11. Läst 5 september 2018. 
  11. ^ Antony Beevor (5 augusti 2015). ”By banning my book, Russia is deluding itself about its past”. The Guardian. https://www.theguardian.com/commentisfree/2015/aug/05/banning-book-russia-past-holocaust-red-army-antony-beevor. Läst 5 september 2018. 
  12. ^ Naimark, Norman M. (1995). The Russians in Germany: A History of the Soviet Zone of Occupation, 1945–1949. Cambridge: Belknap Press. sid. 92. ISBN 0-674-78405-7 .