Spaniens konstitutionella kris 2017

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Spaniens konstitutionella kris 2017
01.10.2017 Referendum 1-OCT (9).jpg

Folkomröstningen 1 oktober 2017, och ett eventuellt utlysande av katalansk självständighet, är centrum i konflikten.


Spaniens historia
Escudo de España (mazonado).svg

Denna artikel är en del av en serie
Förhistoria
Förhistoriska Iberia
Romerska Hispania
Medeltida Spanien
Visigotiska kungariket
Kungariket Asturien
Svebiska kungariket
Bysantinska Spania
al-Andalus
Reconquistan
Kungariket Spanien
Imperiet
Expansionstiden
Upplysningstiden
Republik
Första spanska republiken
Bourbonska restaurationen
Andra spanska republiken
Under Franco
Spanska inbördeskriget
Francospanien
Moderna Spanien
Återgången till demokrati
Moderna Spanien
Konstitutionell kris (2017)
Ämnen
Ekonomisk historia
Militärhistoria

Spanien-portalen

Spaniens konstitutionella kris 2017 syftar på den pågående politiska konflikten mellan Spaniens regering och Generalitat de Catalunya (Kataloniens regionstyre) omkring Folkomröstningen 2017 om Kataloniens självständighet. Den har sin bakgrund i oenighet kring graden av regional autonomi och har sedan 2010 alltmer utvecklats till en fråga om Kataloniens tillhörighet till Spanien.

Under sommaren 2017 har regionen offentliggjort en ensidigt utlyst folkomröstning, följt av att Spanien infört budgetkontroll över regionen, genomfört arresteringar, beslagtagit folkomröstningsmaterial och skickat 16 000 delvis kravallutrustade poliser till Katalonien (se vidare Operation Anubis). Folkomröstningen genomfördes den 1 oktober med delvis våldsamma ingripanden av spansk polis och med cirka 900 skadade.

I protest mot den spanska polisinsatsen genomfördes 3 oktober en generalstrejk med massdemonstrationer, och självständighetsprocessen har gått vidare. Parallellt har Madridbörsen sett stora kursfall, och ett antal i Katalonien baserade företag har låtit flytta sitt säte till områden utanför regionen. 8 oktober genomfördes en stor demonstration i Barcelona för enhet med Spanien, med cirka 500 000 deltagare.

10 oktober presenterades folkomröstningsresultatet vid en extrautlyst session i Kataloniens parlament. Regionpresident Carles Puigdemont sköt samtidigt upp utropandet av en självständig katalansk republik, i en önskan om en lösning i samförstånd genom dialog (med Spanien).

Utveckling[redigera | redigera wikitext]

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Spaniens författning från 1978 är basen för landets övergång till demokratiskt styre efter nästan 40 år av Francisco Francos nästan 40-åriga spanska diktatur. Författningen inkluderade en decentralisering av den politiska makten i riktning mot en federation, men landet fortsatte som en monarki. Den ekonomiska kontrollen har i stor utsträckning fortsatt att vara kopplad till Madrid, även om Baskien och Kanarieöarna senare erhållit sina egna skattemyndigheter. På senare år har en större reformering av författningen efterlysts från flera stora partier,[1] inklusive PSOE och Podemos; målet är bland annat att förvandla Spanien till en rent federal stat.[2][3] Konservativa Partido Populars starka ställen i Spaniens senat har dock försvårat en grundlagsreform, liksom olika syn bland de reformivrande partierna på lösningen av den allt mer akuta "katalanska frågan".

Den blå esteladan är en vanlig symbol för katalansk självständighetsiver.

Baskien och Katalonien har under senare decennier varit de två spanska regionerna där den lokala nationalismen (i Katalonien ofta benämnd katalanism) varit starkast. I båda fallen finns regionala språk som enligt Spaniens författning är officiella men endast på regional nivå. Katalonien förhandlade 2006 fram en utökad autonomi, med José Luis Zapatero och hans socialistiska spanska regering som förhandlingspartner. Genomförandet av dessa autonomistatuter förhindrades delvis 2010 av Spaniens författningsdomstol, och sedan Partido Popular 2011 tog över den spanska regeringen har inga politiska förhandlingar skett mellan Barcelona och Madrid. I Katalonien har samtidigt autonomirörelsen förvandlats till en regelrätt rörelse för full självständighet från Spanien, understött via politiska organisationer, återkommande massdemonstrationer och regionens regering. 2014 genomfördes en rådgivande folkomröstningen, trots spanskt motstånd, och efter 2015 års katalanska parlamentsval har en parlamentarisk majoritet i Katalonien fortsatt förarbetet mot en full självständighet.

Utvecklingen sedan 2010 har löpt parallellt i Katalonien och övriga Spanien, med nya katalanska lagar som (författningsvidrig) ersättning till de uteblivna förhandlingarna mellan stat och region.

Inför folkomröstningen 2017[redigera | redigera wikitext]

Detta avsnitt är en sammanfattning av Operation Anubis

Efter att Spanien vägrat gå med på en folkomröstning om Spaniens självbestämmande (1978 års författning hävdar Spaniens odelbarhet) offentliggjorde regionregeringen i juni månad 2017 en ensidigt utlyst folkomröstning, att äga rum 1 oktober samma år. Det spanska rättsväsendet – inklusive författningsdomstolen och Kataloniens egen högsta domstol – underkände[4] folkomröstningen och varnade alla Kataloniens 947 borgmästare för juridiska följder om de underlättar folkomröstningen. Svaret från regionpresidenten Carles Puigdemont var att inga spanska domstolar skulle kunna hindra en katalansk folkomröstning.[5]

Inför folkomröstningen inleddes en stor spansk polisinsats för att försöka upprätthålla Spaniens författning, genomföra beslutade spanska lagföranden och återföra regionen under spansk kontroll.

Folkomröstningen[redigera | redigera wikitext]

Den katalanska författningen (autonomistatuterna) förutser 2/3 majoritet för att kunna göra resultatet av en folkomröstning bindande. Folkomröstningen den 1 oktober 2017 gav cirka 90[6] procents majoritet för Ja-alternativet, men mindre än 50 procent av de röstberättigade deltog i röstandet. Många röstande och röster förhindrades dock genom spanska polisinsatser, vilka ledde till att cirka 900 personer skadades.[7]

Bild från sessionen i Kataloniens parlament 10 oktober, med Carles Puigdemont i talarstolen.

Ett slutligt röstresultat väntades till 10 oktober, i samband med en session i Kataloniens parlament.[6] Det förväntades efterföljas av utlysande av Kataloniens självständighet från Spanien.

Parlamentssessionen den 10 oktober

10 oktober samlades Kataloniens parlament med en enda ämne på agendan – regionpresident Carles Puigdemonts föreläggande av folkomröstningens resultat och ett eventuellt utropande av en självständig katalansk republik. Sessionen inleddes en timme försenad (19:00 istället för 18:00), efter råd från och samtal med "en internationell aktör".[8] Vid det 40 minuter långa föreläggandet talades om de framförhandlade nya autonomistatuterna som senare vid två tillfällen skrevs om före godkännande av Spaniens författningsdomstol, liksom om de 18 tillfällen som Katalonien försökt få till stånd ett avtal med Spanien om en folkomröstning, liksom om behovet av medling och samförstånd för att kunna gå framåt. Han meddelade att Katalonien vunnit sin rätt att utropa sig självständigt, men att han sköt upp självständighetsförklaringen för att söka samförstånd genom dialog.[9]

Kataloniens regionpresident och Spaniens premiärminister 2016, under ett av deras fåtaliga samtal.

Puigdemonts tal följdes av tal från olika partiledare och parlamentsledamöter. Efter sessionen, cirka 22:00, undertecknade ledamöter av Kataloniens regionregering samt partierna Junts pel Sí och CUP den katalanska republikens – tills vidare vilande – självständighetsförklaring. Parlamentssessionen följdes på många håll både inom och utom Spanien, och Kataloniens parlament beräknas ha gett pressackreditering till 1000 personer från 250 olika medier.[10]

Politisk instabilitet och demonstrationer[redigera | redigera wikitext]

Se även: Politik i Spanien

Oroligheterna före och under folkomröstningen har lett till politisk instabilitet samt vissa oroligheter både i Katalonien och Spanien i stort. De hårda spanska polisinsatserna ledde till att Baskiska nationalistpartiet drog tillbaka sitt stöd till Spaniens kommande regeringsbudget, som därmed inte kunnat godkännas i Spaniens parlament. Demonstrationer både för och emot Kataloniens rätt att folkomrösta har genomförts i en mängd spanska städer. Våldsamheter skedde i Zaragoza i samband med en politisk konferens med Podemos och andra partier kritiska mot Spaniens regering. PSOE och Ciudadanos har i stort stött den spanska regeringens hållning i konflikten, till skillnad mot Podemos och i princip alla regionalistiska partier i Spaniens parlament.

Sprickorna är djupa också i Katalonien, där den politiska oppositionen nästan mangrant vägrade att delta i den session där en viktig lag relaterad till folkomröstningen röstades igenom i början av september. Oppositionen (åtminstone delar av den) har både uppmanat till nyval och till Spaniens ingripande mot den "oansvariga" regionledningen.

Efter polisinsatserna under 1 oktober-omröstningen upplöstes ett antal kommunstyren i ett antal katalanska städer, inklusive Tarragona (då styrt av en koalition mellan PP och PSC). Ett antal katalanska städer har förberett namnändringar på olika torg till Plaça 1 d'Octubre ('1 oktober-torget'),[11][12] och vissa[13] hade redan tidigare invigt stadstorg med samma namn.

Vänster: 3 oktober skedde stora demonstrationer i Barcelona mot polisingripandena under folkomröstningen, i samband med en utlyst generalstrejk. Höger: 8 oktober genomfördes stora demonstrationer i Barcelona för Kataloniens tillhörighet i Spanien, under parollen "Prou! Recuperem el seny" ('Nog nu! Lite sunt förnuft, tack"). Vänster: 3 oktober skedde stora demonstrationer i Barcelona mot polisingripandena under folkomröstningen, i samband med en utlyst generalstrejk. Höger: 8 oktober genomfördes stora demonstrationer i Barcelona för Kataloniens tillhörighet i Spanien, under parollen "Prou! Recuperem el seny" ('Nog nu! Lite sunt förnuft, tack").
Vänster: 3 oktober skedde stora demonstrationer i Barcelona mot polisingripandena under folkomröstningen, i samband med en utlyst generalstrejk. Höger: 8 oktober genomfördes stora demonstrationer i Barcelona för Kataloniens tillhörighet i Spanien, under parollen "Prou! Recuperem el seny" ('Nog nu! Lite sunt förnuft, tack").

Den katalanska regionregeringen har det vänsterradikala CUP som stödparti. CUP förespråkar ett snabbt utlysande av självständighet, medan meningarna är delade hos andra delar av det katalanska styret. Ett (snabbt) utlysande av självständighet förväntas leda till att Spanien utlyser artikel 155, vilket avskaffar regionens ekonomi och enligt många leder till stegrade oroligheter i regionen. Katalonien har ett eget polisväsende (Mossos d'esquadra) men ingen militär och små möjligheter att försvara sin suveränitet vid ett eventuellt utropande av Kataloniens självständighet.

Spaniens kung Felipe VI gjorde ett uppmärksammat tal i spansk TV där han manade till besinning och i första hand vände sig mot de olagligheter som utförts i Kataloniens namn. Han nämnde dock inget om den – enligt regionens ledande politiker – spanska polisbrutaliteten under folkomröstningen. Därefter har spanska kungliga institutioner och verksamheter med koppling till Katalonien blivit föremål för kommunala och regionala sanktioner i regionen. Spanska regeringens högste representant i Katalonien har förklarats persona non grata i ett antal katalanska kommuner och städer.

Kravallpolisens insatser för att förhindra folkomröstningen ledde till utlysandet av en katalansk generalstrejk den 3 oktober. Under veckan har demonstrationer både för och emot polisinsatserna, folkomröstningen och den katalanska regeringspolitiken arrangerats i olika katalanska städer, och allmänna "grytdemonstrationer" (katalanska: cassolades; spanska: caceroladas) från balkonger har hörts många kvällar.[14] Söndagen den 8 oktober samlade organisationen Societat Civil Catalana till stora demonstration i Barcelona till stöd för dialog och Spaniens enhet; demonstrationen samlade mellan 350 000 och 940 000 personer[15] vilket är i klass med vissa självständighetsdemonstrationer från senare år. Tills vidare är de extrainkallade spanska polisstyrkorna kvar i regionen.

Ekonomiska följder[redigera | redigera wikitext]

La Caixa och Banco Sabadell har under krisen flyttat sina huvudkontor ut ur Katalonien. La Caixa och Banco Sabadell har under krisen flyttat sina huvudkontor ut ur Katalonien.
La Caixa och Banco Sabadell har under krisen flyttat sina huvudkontor ut ur Katalonien.

Under veckan efter folkomröstningen haglade beskyllningarna mellan ledningarna i Barcelona och Madrid. Under oron har Madridbörsen upplevt minst en dag av kraftigt börsfall, och flera Katalonien-baserade företag har för att försvara sina aktiekurser besluta flytta sitt säte till orter utanför regionen. Den 5 och 6 oktober beslutade energibolaget Gas Natural att flytta sitt säte till Madrid, Banco Sabadell sitt eget till Alicante[16] och La Caixa sitt till Valencia. De båda sistnämnda var 2016 Spaniens efter tillgångar fjärde respektive tredje (genom dotterbolaget Caixabank) största banker.[17]

De snabba besluten underlättades av ett spanskt specialdekret som tillåter spanska företag att byta säte utan att behöva invänta beslut på en aktiestämma.[18] Dekretet sågs från katalanskt politiskt håll som ett sätt att utöva ytterligare påtryckningar på de styrande i regionen, medan Banco Sabadell förklarade att man var tvungen att skydda både kundernas och aktieägarnas intressen; banken hade förlorat nästan 15 procent i börsvärde under veckan.[19] Representanter för åtminstone Gas Natural sa att flytten var provisorisk och motiverad av den oklara juridiska situationen i Katalonien.[20]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från katalanskspråkiga Wikipedia, 6 oktober 2017.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Mateo, Juan José (6 december 2016). ”Ciudadanos plantea al PP una reforma exprés de la Constitución a inicios de 2017” (på spanska). elpais.com. https://politica.elpais.com/politica/2016/12/06/actualidad/1481026086_966521.html. Läst 7 oktober 2017. 
  2. ^ ”Por un nuevo pacto de convivencia.”. http://www.psoe.es/propuestas/reforma-constitucional/. Läst 7 oktober 2017. 
  3. ^ ”Las cinco propuestas de Podemos para reformar la Constitución” (på spanska). huffingtonpost.es. 28 oktober 2015. http://www.huffingtonpost.es/2015/10/28/podemos-reforma-constitucion_n_8406416.html. Läst 7 oktober 2017. 
  4. ^ El TC suspèn la llei del referèndum” (på katalanska). Ara. http://www.ara.cat/economia/TC-modifica-lordre-del-estudiar_0_1865213571.html. Läst 6 oktober 2017. 
  5. ^ Puigdemont avisa que l'1-O es votarà encara que l'Estat apliqui l'article 155” (på katalanska). Ara. http://www.ara.cat/politica/Puigdemont_0_1868813306.html. Läst 6 oktober 2017. 
  6. ^ [a b] ”El 43% dels catalans van votar, i un 90% va triar el ‘sí’, segons la Generalitat” (på katalanska). ib3.tv.com. 6 oktober 2017. http://ib3tv.com/lgeneralitat-publica-resultats-oficials-referendum.html. Läst 7 oktober 2017. 
  7. ^ ”Pugen a 893 els ferits per les càrregues de la policia espanyola per l'1-O” (på katalanska). ccma.cat. 2 oktober 2017. http://www.ccma.cat/324/centenars-de-ferits-el-balanc-de-les-carregues-de-la-policia-espanyola-per-l1-o/noticia/2812108/. Läst 7 oktober 2017. 
  8. ^ ”Especial informatiu” (på katalanska/spanska). ccma.cat. 10 september 2017. http://www.ccma.cat/tv3/directe/tv3/. Läst 10 oktober 2017. 
  9. ^ ”Catalan president says Catalonia has won right to independence, but suspends declaration to pursue dialogue” (på engelska). theguardian.com. 10 oktober 2017. https://www.theguardian.com/world/live/2017/oct/10/catalan-parliament-discusses-independence-referendum-live?page=with:block-59dd0558e4b014d93a1bdc51#block-59dd0558e4b014d93a1bdc51. Läst 10 oktober 2017. 
  10. ^ ”Especial informatiu (ca 21:50–22:00)” (på katalanska). ccma.cat. 10 oktober 2017. http://www.ccma.cat/tv3/directe/tv3/. Läst 10 oktober 2017. 
  11. ^ ”Tortosa canviarà el nom de la plaça Joaquim Bau pel de plaça 1 d'octubre” (på katalanska). ebredigital.cat. 2 oktober 2017. http://www.ebredigital.cat/politica/5983-tortosa-canviara-el-nom-de-la-placa-joaquim-bau-pel-de-placa-1-d-octubre. Läst 7 oktober 2017. 
  12. ^ Rovira, Marc (2 oktober 2017). ”Tortosa i Sant Julià de Ramis tindran plaça de l’1 d’octubre” (på katalanska). elpais.com. https://cat.elpais.com/cat/2017/10/02/catalunya/1506969288_899271.html. Läst 7 oktober 2017. 
  13. ^ ”Montoliu de Segarra inaugura la Plaça 1 d’Octubre” (på spanska). lavanguardia.com. 28 juli 2017. http://www.lavanguardia.com/local/lleida/20170728/43146603378/montoliu-de-segarra-placa-1-doctubre.html. Läst 7 oktober 2017. 
  14. ^ ”Motståndare till utbrytning mobiliserar sig”. sydkusten.es. 7 oktober 2017. http://www.sydkusten.es/showArchiveArticle.php?articleId=25254. Läst 8 oktober 2017. 
  15. ^ ”Milers de persones en la manifestació per la unitat d'Espanya convocada per SCC” (på katalanska). ccma.cat. 8 oktober 2017. http://www.ccma.cat/324/manifestacio-a-barcelona-per-la-unitat-despanya-convocada-per-scc/noticia/2813636/. Läst 8 oktober 2017. 
  16. ^ ”El Banco Sabadell trasladará su sede social a Alicante ante la situación en Cataluña” (på spanska). cadenaser.com. 5 oktober 2017. http://cadenaser.com/ser/2017/10/05/economia/1507195202_346795.html. Läst 6 oktober 2017. 
  17. ^ ”Leading banks in Spain in 2016, by total assets (in billion euros)” (på engelska). statista.com. https://www.statista.com/statistics/693883/leading-banks-assets-spain/. Läst 6 oktober 2017. 
  18. ^ ACN (6 oktober 2017). ”El govern espanyol estudia un decret per a la sortida express d'empreses de Catalunya” (på katalanska). diaridegirona.cat. http://www.diaridegirona.cat/economia/2017/10/05/govern-espanyol-estudia-decret-per/871409.html. Läst 7 oktober 2017. 
  19. ^ Maurice, Eric (6 oktober 2017). ”Catalan separatists under pressure from business” (på engelska). euobserver.com. https://euobserver.com/beyond-brussels/139308. Läst 7 oktober 2017. 
  20. ^ Walker, Keith (6 oktober 2017). ”Spain’s Caixabank and Gas Natural quit Catalonia” (på engelska). euronews.com. http://www.euronews.com/2017/10/06/spain-caixabank-and-gas-natural-banco-sabadell-quit-catalonia. Läst 7 oktober 2017.